Träning

Vansbrosimningen 2016

Vansbro. Vansbrosimningen. 3 km.
Sex gånger har jag velat komma under den där magiska gränsen på 50 minuter. Sex gånger har jag misslyckats. Men inte den 9 juli 2016. Den här gången skulle jag inte åka hem med oförättat ärende…

På fredag vid lunchtid låg väskorna i bilen, magarna var fyllda med korv och färden söderut kunde börja.
Första anhalt blev våffelpaus hemma hos mina underbara föräldrar. Samtliga passagerare under 4 år fick kliva av här, men det var ju knappast några protester över att få vara en hel helg med mormor och morfar heller…

13633339_10153511372546567_1174547493_o
Spanade in målet kvällen innan. Vattnet såg väldigt inbjudande ut!

Parkerade bilen i Vansbro med ungefär 3 minuter tillgodo innan nummerlappsutdelningen stängde och blev den siste att få ut nummerlappen på fredagkväll. Vi handlade lite tilläggsfrukost och sen for vi ut i skogen för att tälta.

IMG_2967
IMG_2983

Sov knackigt. För ljust. Kissnödig. Ja, men så där som en första natt i tältet lätt blir…
IMG_2968
Sen tillbaka in till Vansbro för en frukost på bryggan i solen med Vansbroveteranerna! Härligt!

13621373_1052261538155359_1659510357_oIMG_2999

Efter promenad till starten, hann vi se både elit herr, parasimmarna och elit dam starta innan det var dags för mig att kränga på våtdräkten. Iår hittade jag ett ställe i slänten att gå ned och blöta upp mig på, strax uppströms om starten vilket var riktigt skönt. Mina nyinköpta simglasögon satt som en smäck!

13616211_10153653433161408_155975210_o

Krånglade mig upp för slänten lagom till starten för min stargrupp nr 3, kl 10:27. Den första startgruppen med rullande start och inte gemensam start nedifrån vattenytan.

Kom väl iväg någonstans i mitten av min startgrupp, kl 10:28:58. Och det flöt på ganska bra… I typ två simtag. Sen började mina simglasögon ta in vatten. Men känslan i kroppen var bra. Trots att det var väldigt stökigt vatten. Fick en kallsup och några nästankallsupar. Till slut var mina glasögon så vattenfyllda att det i princip inte gick att se något alls. Aningen svårnavigerat. Men man behöver ju inte se så mkt heller när man simmar i ett stim. Efter kanske 700-800 meter får jag en spark rakt i ansiktet på näsan och glasögonen sitter inte längre på mina ögon. Skyndar mig att sätta tillbaka dem för att inte bli överkörd och försöker lugna mig inombords. Tänker att det nog delvis är mitt eget fel eftersom jag hade vattenfyllda glasögon och sikten hade varit mkt begränsad.

Det positiva var ju att jag äntligen skulle få se något igen. Eller ja. Skit också. Vänster öga börjar nästan genast ta in vatten igen. Bara att kämpa vidare. Tycker att det går rätt bra att simma loppet med höger öga. Känner mig stark men har liksom ingen uppfattning alls om hur jag ligger till. Är omringad av människor precis hela vägen, men kan ändå trycka på rätt bra i den fart jag vill.

Längtar efter att de 2 kilometrarnas medströms ska ta slut och att motströmmen ska börja. Simmar plötsligt under bro nummer 4 och 5 och vet att snart kommer kurvan. Svänger höger och Va? Kände varken att det blev kallare eller motströms. Så här brukar det ju inte kännas? 

Det går liksom lätt och jag känner mig urstark. Tycker att det nästan känns som medströms? Trycker på och för ovanlighetens skull går det fort mellan markeringarna. Simmar förbi flera. Får gå ut från bryggan för att simma om men tycker inte att det är mer motströms längre bort från bryggan. Tänker att det nog är mer motströms därute fast jag inte känner det, så jag försöker simma nära bryggan då jag inte simmar om några andra. 400 m kvar. 300 m. 200 m. 100 m. 75 m. Shit det här går ju fort!
50 m… Bara en längd kvar nu! 25 m och pang med handen på plattan. I mål.

Vinglar upp på bryggan. Blir fotad av någon. Det känns som om jag har imma på linserna. Fast jag har inga linser. Men vet att jag har känt så förut och det är bara att vänta på att ögonen blir som vanligt igen. Vid det sjunde Vansbrosimmet får man uppgradera sin medalj till det som kallas för Älvarnas blå band så det gör jag. Blir fotad av Simmasverige.se och letar sen reda på omklädningspåsen, duschar och sen slår jag på telefonen. Ser att klockan är 11:33 och jag är redan ombytt. Ja, men då har jag nog grejat det ändå. Strax dimper det ned ett meddelande från Emsan med typ 10 smiley-pokaler och ett meddelande om att jag är helt otrooooooolig! Det här måste ju vara bra nyheter?

Ringer upp henne och får det glädjande beskedet om att jag simmat in på 47:46!
YEEEEEEES!!!!!! Äntligen!!! Så glad! Spritter fram!

Missar dessvärre Kristoffers målgång, men möts av beskedet att även han har simmat fort och under 50 minuter!
49:46 blev det och vi är nu familjen SUB50!

Emelie och Maria har båda simmat SUB40 och kommit på topp 20-placeringar i dam elit!

13639513_10153653433306408_1743020617_o

K och jag hade ju sen en tävling i tävlingen där vi skulle gissa våra egna och varandras tider. Den som hade störst diffen skulle bjuda den andre på middag. Även här gick jag segrande ur familjefejden men det var verkligen med en hårsmån… Ingen av oss hade liksom förväntat sig att jag skulle göra vad jag gjorde denna dag. Båda trodde att den andra skulle köra på 49:15 och båda trodde vi att K skulle simma snabbast.
13643654_299849677071126_668583397_n

Jag är glad för att så inte blev fallet för nu får han minsann en redig morot att köra på hårt ännu ett år 😉

One Comment

  • Ann-Kristin

    Grattis till er alla. Hoppas att de höjer åldersgränsen för avstigning hos mormor och morfar till nästa år.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *