Träning

Utanför komfortzonen

Ikväll satte jag på mig trailskorna och begav mig till Frösö Sportstuga.
Länge har jag tänkt delta i Frösö 5-dagars (en Orienteringstävling som arrangeras av Frösö IF) och idag var den sista datumet för 2016.

Man behöver alltså inte vara med på samtliga 5 etapper utan man kan välja en eller några som passar. Väl på plats finns en massa olika distanser och svårighetsgrader att välja på.

Jag var väldigt ung när jag inledde min orienteringskarriär. Det var mamma som drog med mig till Älvros på lite prova-på-orientering. Som jag minns det så sprang jag precis hack i häl på lite äldre barn som kunde läsa karta för att inte hamna helt vilse. Eller jag vet inte. Förmodligen tyckte jag att det var roligare att springa och inte så roligt att hamna på efterkälken…

Sen var det stiltje på orienteringen fram till de där åren med obligatorisk skolorientering. Jag har alltid gillat kartor och även ämnet idrott. Så kanske inte så konstigt att jag tyckte att skolorientering var riktigt kul.
Sen blev det ju lite orientering med kompass i lumpen. Vettiga grejer.
Utöver detta har jag alltid med karta när jag är ute på tur för jag gillar att ha koll på vart jag är.
Men som sagt. Inte mer än så. Inte varit medlem i någon orienteringsklubb och aldrig tävlat eller multisportat (fast det sistnämnda kommer jag kanske testa på i framtiden).

Därför valde jag ikväll den bana som kallades för Challenge 6-7 km. Ganska lätt orientering och lite längre distans.
Perfekt för mig!

IMG_2612

Tacksamt nog gick hela banan uppe på Östberget (Frösöberget) som ofta är min primära träningsarena och en terräng som jag känner väl. Så själva orienteringsbiten var inte alls svår utan det blev ett fint pass i skogen. Men en annan gång skulle jag kanske vilja ha lite mer off-road löpning. Skoj var det hur som helst.

Varför gjorde jag då detta?
*Jag är en nyfiken filur som vill testa på det mesta. Har länge tänkt att orientering borde passa mig och jag har inte ändrat uppfattning efter kvällens premiär.
*Alltid bra med kartträning. Alltid! Oavsett om man är i en ny stad, ute på fjället eller mitt under en swimruntävling.
*Det är skoj att träna med en karta. Då glömmer man liksom bort att det egentligen är jobbigt att springa uppför ett berg. Knasigt men sant.
*Kvällens regn gav mig också ett bra tillfälle att träna på att springa i blöta trailskor. Det måste man ju kunna som simlöperska.
*Jag kan nog frankt säga att jag har ett behov av att utmana mig själv. Man får inte bli för bekväm. Inte göra som man alltid ha gjort. Jag behöver nya infallsvinklar på saker och ting och därför söker jag mig utanför komfortzonen. En annan gång som jag verkligen gick utanför komfortzonen, var när jag fick för mig att jag skulle köra Lidingö MTB! Haha! Jag hade verkligen ingen aning om vad jag gav mig in på 🙂 Men det gick ju det också.

Och det är då mina vänner, det är då som magin sker. När man tillåter sig själv att få vara naiv och inte rationell. Jag brukar försöka tänka lite som Pippi – Det där har jag aldrig testat så det klarar jag alldeles säkert.
Att inte alltid veta vad man ger sig in på. Men så testar man ändå. Och så länge man testar, kämpar, inte ger upp för lätt och viktigast av allt: ser till att ha kul på vägen – så växer man. Man växer enormt. 

När begav du dig utanför komfortzonen senast?

One Comment

  • Ann-Kristin

    Vilken tur att nån började släpa iväg dig utanför komfortzonen, så att du vet att man överlever det mesta. Jag är tacksam för att jag blivit utsläpad på olika prova på i vuxen ålder och överlevt det. Mycket berikande.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *