Tävlingsrapport – Lilla Skärgårdsutmaningen

Vaknade efter en ganska god natt i tältet. Inga barn som väckt mig. Kanske lite störd över att luften sakta pös ur luftmadrassen, men i ärlighetens namn var jag nog för trött för att ens orka bry mig. Glad att jag gjorde långkörningen på fredagkvällen istället för urtidigt på lördag morgon. A & E gled in lagom till frukost och sen rann tiden iväg fram tills starten gick 10:00.

Tog ned tältet och hivade in det i bilen, checkade ut från campingen och förberedde utrustningen inför start. Bland annat gjorde vi en ny variant av den hängande dolmen och skrev upp dagens distanser på underarmen. Båda två var bra förbättringsåtgärder från Borås förra året.

2015-08-15 09.18.06
Det jag behöver på en Swimrun. Glasögon, badmössa, paddlar, dolme, våtdräkt, bälte att fästa draglina, vaselin och lite distanser uppskrivna på armen. Och en partner som skymtar under min arm. Det som saknas på bilden är skor och strumpor.
2015-08-15 09.19.23
Redo för start. Och äntligen någon reell egennytta av att ha bröst. Sport-BHn var perfekt förvaring för extra energi!

2015-08-15 09.49.36 2015-08-15 09.59.18

Vädret har inte varit bättre särskilt många dagar under sommaren så det var en sällsam lyckträff att köra ett swimrun på!

Startskottet gick och vi drog iväg på en 2 km lång löpningsprolog för att dra ut startfältet inför en första simningen. Finfin sträcka och det kändes bra tills jag skulle springa förbi lite folk och körde på sidan om stigen. Då ramlade jag nämligen pladdask i en liten grop som var någon centimeter djupare än vad jag trodde. Tappade andan lite där och kom liksom inte riktigt på banan igen under resterande prolog utan fick kämpa för att hålla Emelies rygg. Vi startade med våtdräkten nerdragen i ryggen och bökade lite extra med dragkedjorna vid första växlingen innan vi äntligen var redo att simma iväg. Man hann bli rejält varm under första löpningen och det var en befrielse att kasta sig i vattnet! Inte alls kallt. Däremot kände jag mig som en sten i vattnet. Tyckte det gick trögt och fick lite mörka tankar. Det kändes långt och jag tyckte inte att vi kom framåt alls.

När vi äntligen klev upp på andra sidan så sa Emelie att det hade gått bra och att vi simmat förbi en massa lag. Jag blev lite upplyft av tanken även om jag inte alls var nöjd med min egen insats. Andra löpet gick hyfsat och vi fick sällskap av Alex en bit. Sen kom äntligen en liten skogstjärn! Sötvatten, dydoft, näckrosor och allt det där som jag är van med från barndomen. Plötsligt kom jag på hur man simmade och det kändes fantastiskt! Emelie beskrev det själv som att det kändes som om draglinan lossnat. Hon var helt säker på det. Tills hon korrigerade navigeringen lite och kände ett bekant drag i ryggen.

2015-08-15 10.53.48

Det krävs ganska lite för att vända en strimma av negativitet till en alldeles fantastiskt positiv känsla. Typ insikten att jag faktiskt kan simma. Härifrån kände även jag hur vi swishade förbi andra lag i vattnet. Härligt!

Snart kom den enda lite längre löpningen (4250 m) på vår bansträckning. Första delen gick på stig i skog och jag pratade om hur mycket jag älskar att springa trail och i skog. Tyckte det var synd att inte hela sträckan var i den sortens terräng. Tills jag plötsligt vrickar foten. Aj, aj, AJ! Det går inte att springa. Jag måste springa. Aj. Bit ihop. Så jag bet ihop. Efter några smärtsamma sekunder gick det uthärdligt. Men inte fort.
2015-08-15 11.04.18

2015-08-15 11.04.21 HDR

Vi kom ut på en fin grusväg och där stod Alex igen och hejade på oss. Några herrlag sprang förbi oss och här har vi en stor förbättringspotential, när jag bättrat på flåset och inte har en snedtrampad fot att ta mig fram på. Men vi skrattade och njöt av den vackra miljön. Bara positivitet. Och den där ljuvliga känslan av att det inte finns någon annanstans jag hellre skulle vilja vara just nu.

 

2015-08-15 11.04.24
Snart kom vi fram till punkten där banan delade sig för de som skulle köra den långa tävlingen och de som skulle köra den korta (Lilla Skärgårdsutmaningen). Nu väntade 2 korta havssimningar och när vi kom upp på land efter den första, så sa funktionären att vi var första lag. Alltså inte första damlag, utan första lag. What? Är vi?

Ön var drygt 400 m och vi hörde funktionären/publiken bakom oss hurra på ett annat lag när vi precis skulle hoppa i för den andra korta havssimningen på 250 m. Jag vänder mig om och ser ett annat lag kasta sig i vattnet precis när vi klivit upp för att köra den sista lite längre löpningen på drygt 1 km. Nu vinner vi det här, gastar Emelie och drar iväg i ett riktigt hurtigt tempo. Vi kopplade inte längre loss draglinan mellan oss (som vi gjort på de tidigare löpningarna) och det var ju tur för då var det bara för mig att bita i medan Emelie forcerade terrängen. Idag var hon den klart starkare av oss!

Efter en riktigt snabb kilometer väntar avslutande simning på 940 meter. Vi tog sikte mot de orangea bojarna och rundade ett stort fågelreservat. Efter typ halva simningen så gick armarna plötsligt i botten och vi hade kommit till ett grund som var typ 2 dm djupt. Lite oväntat men roligt att man liksom sprang 50 m på vattnet mitt ute i havet. Efter den andra orangea bojen så fanns inte längre några bojar och vi visste inte riktigt vart vi skulle simma. Fick hojta åt en kanotist som pekade oss rätt. Väl framme på land var det bara att gasa in i mål. Åh vilken känsla det är! Att gå i mål är väl alltid roligt men att göra det tillsammans efter ett krävande lopp är euforiskt!

Vi vann. Första herrlag kom 3 minuter och 55 sekunder bakom oss.

2015-08-15 12.01.46

 

2015-08-15 12.54.43

Nästa år ska vi köra den långa Skärgårdsutmaningen! Det här gav mersmak och var ett väldigt roligt, välarrangerat och supervackert Swimrun!

 

2 Replies to “Tävlingsrapport – Lilla Skärgårdsutmaningen”

  1. Jisses, vilka kompisar jag har!! FANTASTISKT!! Ni är helt klart en klass för sig 🙂 Super duper bra jobbat!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *