Steg 2. Akilleshälarna / Plantar Fasciit

Ibland funderar jag lite extra på slumpen. Hur det egentligen kommer sig att oväntade saker och ting sker. Märkliga sammanträffanden.

Som att när ett gammalt punkband från 80-talet gör en dålig spelning på Storsjöyran leder till att jag kanske äntligen får bukt med hälproblem som jag burit på i 4 år nu…

Men låt oss dra en liten resumé först.

Sommaren 2013 fick jag problem med smärta i hälarna.
Ni har hört det förut… Extremt problematiskt för någon som älskar att springa.

Det här är ett ämne som jag skrivit om flera gånger tidigare. Under åren som gått har jag testat så många saker. Tejpa, ilägg, specialskor, antiinflammatorisk medicin, excentriska tåhävningar, strassbourgsockor, kortisonsprutor osv…

En kollega sa direkt till mig att när du får problem med plantar fasciit så kan det ta upp till ETT ÅR att läka. HAHA sa jag. Så här fyra år senare så förstår jag att han hade en poäng i att det är en tidskrävande läkningsprocess.

Under åren som gått har jag fortsatt springa. Trotsat smärtan. För jag vet helt enkelt inte hur man slutar springa och jag har så svårt att ge upp en så viktig del av mig själv. Men visst har jag dragit ned. Sprungit färre och kortare pass.

Men så i somras hände det.
Jag var med Kerry på Storsjöyran. Mellan några spelningar hamnade vi i ett öltält och hon snackade i telefon med någon kompis som också skulle komma dit i väntan på nästa spelning. Kompisen möter på väg mot öltältet en Annan-kompis, som i det här laget hade tröttnat på Charta 77s dåliga spelning, och frågar om inte denne vill hänga med till öltältet istället?

Annan-kompis tyckte att det här lät som en mycket bra idé i jämförelse med en dålig spelning. Sen hamnade han bredvid mig i öltältet och det visar sig att Annan-kompis råkar vara en helt fantastiskt duktig sjukgymnast som heter Per-Ivar. Få se, sjukgymnast sa du?

Jaså det säger du… jag var inte sen med att leda in konversationen på mina långvariga hälsmärtor.
– Har du provat stötvågsbehandling?
– Stötvågsbehandling? Nä… Det är väl i princip den enda behandling som jag INTE har prövat. 

Sen berättade han ingående om vad behandlingen gör, men det bästa av allt var att han kunde förklara för mig vad som hade hänt, varför det hände och även varför stötvågor skulle kunna hjälpa mig. Hjälpa mig? Är det sant? Jag som börjat fundera på om min smärta kanske är kronisk…

Mina senor skadades troligen redan under våren 2013, på grund av för hård och tidig ansträngning efter graviditet. En senskada tar 3-6 månader att läka eftersom det måste växa in nya blodkärl i senan som långsamt läker skadan. Senor innehåller ju normalt inga blodkärl. Men i mitt fall var det inte enbart blodkärl som växte in i senorna. Det följde även med nervändar  och de där nervändarna sitter kvar i mina sen länge läkta senor.  Faktum är att det förmodligen var först när skadan hade läkt som själva smärtan började… 

När jag böjer fötterna så drar det i senorna och gör ont i nervändarna. Inte enbart när jag springer utan i största allmänhet. Varje dag har det gjort ont. Det positiva är att det under dessa fyra år bara har handlat om mig och min smärthantering. Jag har inte förvärrat någon skada genom att springa. Bara haft ont. 

Han sa åt mig att boka en tid om ett par veckor när hans semester var över. Så det gjorde jag.

Nu har jag avslutat en första behandlingsomgång som i mitt fall pågått i fyra veckor med en behandling i veckan. Jag ska inte ljuga för er och säga att det inte gör ont för det gör det. Stötvågsbehandling går ut på att slå med en tryckluftsdriven hammare, på den plats där det gör som allra ondast. Tar ungefär 5 minuter och cirka 600 slag/minut, alltså totalt 3000 slag. Per fot. Varje vecka. Målet har varit att mekaniskt slå bort nervändarna ur senorna. Efter varje behandling ska man inte belasta foten på ett dygn för bästa effekt så det har jag varit mycket noga med. Sen har det varit en veckas uppbyggnad innan nästa behandling. Då gärna med hård belastning genom främst löpning för att kontrollera att vi har varit på rätt spår. Vilken underbar ordination!

Så hur är läget nu då?
Ja… Jag har fortfarande fotsmärtor. Men sååå mycket mildare. Och framför allt inte på en punkt som tidigare utan i hela foten. Förklaringen till det är att jag håller på att träna upp mina fötter igen. De har varit vana att gå i inneskor i en massa år och behandlats som små sköra ting. Men så plötsligt från en dag till en annan är det inte fötterna som jag måste anpassa mig efter, utan de som får anpassa sig efter mig.

Inneskorna är numera utkastade och mina superdämpade löparskor som jag länge haft till vardags går inte att använda längre. Jag får numera ont av för mycket dämpning. Vilken helomvändning! Det pågår istället en process där jag håller på att lära mig att gå normalt igen. Alltså våga belasta hela foten igen (även hälarna). Fötterna blir ömma men jag kan numera springa iaf 7-8 km utan ont! Vilken magi!

I min stora eufori har jag nu köpt ett par vanliga vardagsskor från Kavat (som jag dreglat över länge) och som jag äntligen kan ha eftersom jag inte behöver ha i några ilägg.

Man vet inte riktigt hur det kommer att utveckla sig framöver. Det kan fortsätta bli bättre och bättre. Det kan också bli så att det krävs en behandlingsomgång till framöver. Det får tiden utvisa.

Mina direktiv är att fortsatt hålla igång löpningen (älskart!) men inte överdriva. 1-1.5h/vecka till en början och uppemot 4-5h/vecka om 6 månader och därefter som vanligt. Minst två gånger i veckan under vintern. Om jag slutar springa helt under vintern kan jag få problem igen. Underhållslöpning alltså. Jag bryr mig inte. Kalla det vad ni vill. Bara jag får springa!

Lycka!!!
Så stort tack Per-Ivar!
och tack Charta 77 😀

5 mil hårdtest med Emelie till fjälls

One Reply to “Steg 2. Akilleshälarna / Plantar Fasciit”

  1. Va fantastiskt när man får hjälp efter lång väntan. Känner igen det från meniskskada i knäna. Hoppas på fortsatt bättring!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *