USA – del 5

Sista dagen i Utah.
Klev upp i ottan för att köra ett löppass innan den långa resdagen skulle börja. Har man bestämt sig så har man.
Bara gört.
Även om man möts av ett spöregn istället för det förväntade solskenet när man drar undan gardinerna och glor ut.
Oj hoppsan då.
Så himla oinspirerande.
Vetskapen om att ett uteblivet löppass nu, innebär att det lär dröja innan nästa chans dyker upp, räcker dock för att jag ska ta på mig träningskläderna och kliva ut i kallduschen utanför.

Så jag bara gör det.
Tackar ödmjukast kroppen som låter hjärnan köra så med den. Det blev en fin tur upp på en liten topp på andra sidan motorvägen trots att det var lerigt, kallt och blött. Leran suger tag i sulorna och skorna väger minst ett halvt kilo var när jag springer. Men det är vacker natur och flås i lungorna kan vara det bästa som finns.

Snabbdusch, snabbfrukost och hopp in i bussen.
Nu känner jag mig redo för en ny dag!

Första korta stoppet görs vid Jordanelle dam.
En stor fyllnadsdamm som vi bara får se på håll då vädret inte riktigt vill vara med oss och så har vi en tight agenda för dagen. Men det kanske är lika bra eftersom vi blivit varnade för skallerormar här.

Dagens andra stopp, Echo dam.
En stenfyllnadsdamm med hela nedströmssidan täckt av vacker natursten. Vi svenskar som är vana med ganska rejäla stenblock som erosionsskydd på nedströmssidan får lite rynkor i pannan här. Naturstenarna skulle ju inte ha någon som helst chans att ligga kvar i händelse av överrinning. Förklaringen till valet av natursten är främst att förhindra växtlighet och skydd mot erosion från regn. Och så är det vackert.

På klippan i bakgrunden sitter en amerikansk flagga. När den skulle sättas upp höll serviceteknikern på att bli biten av en skallerorm…
Massor av naturstenar

Inne i kraftstaionen hade man en lite annorlunda wattcykel. Tyvärr var den inställd för någon som var en bra bit kortare än jag men skoj ändå!

Tredje och sista dammen i Utah och för dagen var East Canyon dam.
En mäktig valvdamm som byggdes någon gång på 60-talet. Strax uppströms finns en äldre valvdamm ett par meter under ytan och ännu några meter längre upp finns/fanns en överdämd gammal fyllningsdamm.

Vi hade sådan tur att vi vårt studiebesök spillde man för första gången på sex år och dessutom fanns dammvaktaren på plats för vår skull. En liten herre som haft ansvar för driften av den här dammen sen dess att den togs i drift. Han skulle i dagarna pensioneras efter ett halvt sekel på samma arbetsplats.

Mäktigt konstgjort vattenfall
Fast bara några centimeter vatten som rinner över kanten och orsakar detsamma

Häftiga omgivningar! Ser ni jätten?

Efter studiebesöket bar det av mot flygplatsen. Många sov men jag tyckte att det var alldeles för vackert utanför bussen för att kunna sova.

Föredömligt att kunna fylla på sin vattenflaska på Salt Lake Citys flygplats. Speciellt kul med den lilla displayen till höger som visar hur många plastflaskor som inte behövts tillverkas tack vare den här lilla automaten! Mer sånt åt folket säger jag.

Det var ganska sent på kvällen när vi landade i den märkliga staden mitt ute i öknen.

Las Vegas

Tre miljoner invånare och ofantligt många turister. Från vårt hotell kunde man se ljusen från The Strip. Det verkade inte så långt att gå så team Sverige och Kanada slog sig samman för en kvällspromenad vid 23 på kvällen.
Det var…
Besynnerligt.
Artificiellt.
Lite som att hamna på en annan planet.
Kasinon till höger och vänster.
Inkastare. Lockelser.
Människor som spelar.
De som sitter utanför. Som inte har någonting kvar. De som det verkar ha gått riktigt illa för.

Trots att vi bara gick en bit längs huvudgatan så verkar vi ha blivit bedragna av avstånden. Det är visst en ganska stor stad… Klockan var ett på natten innan vi kom tillbaka till hotellet för några timmars välbehövlig sömn

Nästa morgon bussades vi iväg för ett VIP-besök på Hooverdammen.
Ett otroligt imponerande skrytbygge som BÅDE är valvdamm OCH gravitationsdamm. Väldigt överdimensionerad men inte desto mindre imponerande för det.

Det här var ju ett klart minus med hela resan. Alla dessa skumma måttenheter…

Galet varmt. En bra bit över 40 graders strecket och vattnet såg ju bara SÅÅÅ inbjudande ut.

Kursen avslutades sen med diplomceremoni tillbaka i Las Vegas på ett Brazilian Steak House. En upplevelse i sig där man vände på en lapp där det stod Yes Please eller No Thanks beroende på om man ville ha mer kött för stunden eller inte. Mycket kött blev det men gott.

Sen passade vi på att ha lite poolhäng. Dels för att det var typ det enda man kunde tänka sig efter gassandet ute på Hooverdammen och dels för att det var för varmt för att göra något annat.

Så hade plötsligt hela USA-resan kommit till sitt slut och det var sista natten med gänget i Las Vegas, innan vi behövde ta till flygplatsen redan innan klockan fyra på morgonen nästa dag.

Såg både Chewbacca, Elvis, avklädda kvinnor och unga frälsta ungdomar med megafoner som försökte få människor att inte välja den syndiga vägen.
It’s not to late!

Det kända fontänspelet utanför Belaggios kasino

Någonstans i trakterna av klockslaget när Askungen var tvungen att lämna slottet tog även vi Monorailen hemåt för en liten stund på kudden innan den långa hemresan.

Las Vegas var en underlig upplevelse och ett lite beskt avslut på en i övrigt helt fantastisk resa som krävt FEM långa blogginlägg att försöka återge. Jag är oerhört tacksam för förmånen att ha fått gjort den här resan, människorna jag träffat längs vägen, upplevelserna och platserna jag haft privilegiet att få se. Man kan verkligen inte säga något om att jag inte tagit tillvara möjligheterna som de kommit. Det har varit maxat!
Tack älskade Kristoffer som roddat allt på hemmaplan under tiden.
Du är bäst!

4 Replies to “USA – del 5”

  1. Nu har jag kommit ifatt lite i bloggläsndet. Vilken härlig läsning som väntade! Har betat av alla USA-delarna och den välbekant saknaden till landet kommer smygande. Blir så glad när du skriver om dammar att det nästan är fånigt. Så mycket igenkänning.

    Och bra jobbat med pallplatsen! Starkt kämpat

    1. Haha!
      Det var ju trots allt en jobbresa så lite nörderi måste ju med…
      Och tack för din fina kommentar Lina!
      Vad roligt att du gillade läsningen och att du kände igen landet som jag försökt beskriva.
      Det innebär ju att det förmodligen kan vara fantastiskt igen, dvs att jag inte bara hade tur den här gången, om fler känner likadant!
      Jag tror inte att USA har sett det sista av mig!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *