USA – del 2

Under andra seminariedagen var det även Sveriges nationaldag.

Jag skänkte en tacksamhetens tanke till landet som jag hade turen att födas i, landet som jag älskar och landet som gett mig möjligheten att följa min egen väg som för tillfället lett mig till The mid west, USA.

När det var dags för de sista föreläsningarna för dagen började ryktet gå om att det var en baseballmatch på gång downtown mellan Colorado Rockies och Cleveland Indians. Vill ni hänga med kanske?

Döh! Men självklart! Har aldrig varit på baseball, kan inte reglerna, men jag gillar ju nästan all sport plus att gå på en baseballmatch känns väldigt amerikanskt.

Det var en solig, kanonfin kväll och folk vallfärdade till arenan, men det gick fint att köpa biljetter. Våra platser låg nästan högst upp, och på One mile high row. Dvs vi satt på den raden som var exakt 1609 meter över havet med lila stolar när alla andra hade gröna stolar. Lite coolt ändå. Förutom fin överblick på planen hade vi en magnifik utsikt över Klippiga bergen och solen som gick ned där bakom. Kungligt!

Colorado är för övrigt en väldigt liberal delstat där det är lagligt att röka marijuana och jag tror att gränsen för att köra onykter går vid 0.8 promille (!) Folk var väldigt glada och jag tyckte mig känna lite söt lukt både här och där…

Men stämningen gick inte klaga på!
Innan matchen var över tror jag att vi i stort sett hade listat ut hur reglerna fungerar (mycket tack vare diverse amerikanska filmer). Framförallt hemmalaget hade bjudit på ett antal homeruns när hemmalaget Rockies körde över Indians till publikens stora jubel!


När biljetterna till Metallicas Sverige-konsert i maj 2018 släpptes för en tid sedan så var jag inte riktigt på tårna. Men då hade jag heller ingen aning om att bandet skulle köra en konsert i Denver den 7 juni… 2017. Alltså samtidigt som jag råkade vara i Denver. Sicket sammanträffande!

Uuuh! Vad jag hade grämt mig om jag missat detta och fått reda på det i efterhand. Fast nu blev det ju inte så eftersom kanadensarna hade bättre koll än mig och delade med sig av denna vetskap dagen innan eller om det var samma morgon.

Va? Metallica?!?! I Denver??? IKVÄLL????
JAG. MÅSTE. HITTA. EN. BILJETT!!!!!
Lite drygt 90 dollar senare hade jag min biljett i handen och drog iväg på ett eget äventyr!

Igår baseball och idag hamnade jag högt upp på Sports Authority Field at Mile High, en arena vars huvudsyfte är att visa amerikansk fotboll. Fast inte ikväll då… Jag vet inte hur många som fanns därinne men hörde siffror på mellan 40 000 och 70 000. Mycket folk var det iaf och lite sötaktiga dofter överallt.

Det blev en spektakulär och minnesvärd kväll. Minst sagt.
Efter 3 låtar börjar det blixtra. På riktigt. Och nära. Jag, som satt nästan högst upp i arenan, kände att nä. Här kan jag faktiskt inte sitta kvar. Det är ju farligt på riktigt. Inte kändes det bättre av att Mikael dagen innan berättat att Colorado har flest dödsfall från blixtar i hela USA, eller var det i världen???

Efter två låtar till avbröts konserten och folk uppmanades att söka skydd. Under taket blev det en väldigt gemytlig stämning när regnet öste ned och åskan mullrade konstant ovanför oss. Här fanns massor med skärmar som visade sportunderhållning och nyhetsinslag om den pausade konserten och långa köer till all slags försäljning (merchandise, förtäring, dryck mm). Man kunde nästan se försäljarna gnugga händerna och deras salighet över det oväntade avbrottet. De flesta människorna var mycket pratsamma, vänliga och som vanligt är ju hårdrockare ett sällsynt fredligt släkte.

När jag började fundera på att ge upp och åka hem för att sova lite (klockan började bli rätt sent och bussen skulle som vanligt hämta oss utanför hotellet 7:30 nästa dag). Ja då ropades det ut att konserten skulle återupptas igen om 5 minuter efter nästan 1h uppehåll.

Nästan obligatoriskt efter ett sånt stopp flörtade de med publiken genom att fortsätta konserten instrumentalt med det enda givna låtvalet, Ride the Lightning... Hoho.

Nä, men gubbarna öste på i typ 2 timmar till och det var en mycket bra kväll. Man kan läsa en recension av konserten här om man är nyfiken.

En bra blandning av nytt material, gamla klassiker såklart, väldigt mycket pyroteknik, ett häftigt trumnummer där alla fyra trummade på varsin gigantisk trumma och så en massa avslutande fyrverkerier. Jag var helnöjd med kvällen.

En alldeles äkta bild. Jag kunde inte låta bli att bjuda på den.

Jag var mindre nöjd med USAs infrastruktur och obefintliga kollektivtrafik när jag skulle hem. Tänkte mig drömmande till Stockholm och tunnelbanan efter en konsert i Globen eller kanske någon stadsbuss. Här? Ja här fanns det egentligen inte så mycket annat att välja på än att stå i den enorma taxikön och vänta på sin tur (och då kom jag ut från arenan ganska snabbt efter avslutad konsert). Tror att klockan var 2:30 när jag äntligen fick lägga mitt rockade huvud till sömns på den inbjudande kudden för några timmars välbehövlig sömn innan nästa dag obarmhärtigt tog vid.

Videon nedan är Metallicas tackfilm till Denver. Mig ger den rysningar längs hela ryggen. Om jag blundar så kastas jag tillbaka till Ytterberg den 2 juli 2011 och när Gustav på nyckelharpa och Annette med sång så vackert framförde en mycket liknande version på vårt bröllop.

I nästa USA-del blir det en tur bland de Klippiga bergen!

One Reply to “USA – del 2”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *