Livet,  Resa

Man ska aldrig tänka aldrig

För ganska precis fem år sedan så reste två tjejer till Kina för att göra ett examensarbete. Det var sista anhalt innan examen och inträde i arbetslivet på riktigt. Många års universitetsstudier skulle krönas med ett grandiost äventyr i ett land långt borta, med en yta nästan är lika stort som Europa, där man varken kan gissa sig till vad symbolerna betyder eller förstå vad människorna säger.

Jag har nu ägnat några sommarkvällar till att rensa och gå igenom gamla bilder, däribland bilderna från Kinaresan. Oerhört många bilder! Faktiskt så många att jag inte orkat göra det tidigare, utan de har bara legat och gnagt i mitt bakhuvud och pockat på uppmärksamhet. K fällde till och med någon syrlig kommentar om att inte ens han har fått se Kina-bilderna än, eftersom jag aldrig orkat städa upp. Och han har en poäng i det. Så det känns värdigt att det äntligen börjar bli lite ordning och reda bland fotomapparna och kronologin över resan i mitt huvud.

Att gå tillbaka och minnas har verkligen varit så mycket roligare än vad jag trott när jag gruvat mig för den stora uppgiften och skjutit arbetet på framtiden. Att fullkomligt låta alla minnena skölja över mig. Jag har fascinerats över hur mycket vi hann med under tiden vi var borta och hur vi hittade på saker och små äventyr nästan varje ledig stund och helg.

Men fem år är ju också en lång tid. Man minns såklart inte allt. Tur att det finns flera vänner att minnas tillbaka med. Särskilt E såklart (min exjobbspartner). Dessutom skrev jag både dagbok och hade en separat Kina-blogg under den här tiden, så jag har ganska bra dokumentation att luta mig mot.

IMG_6293
Emelie och Ling. Och några andra…
En av alla spännande människor som vi träffade i det stora landet i öst, var Ling. Hon pluggade på samma universitet och vi hängde en hel del under tiden på campus. Inte bara för att hon kunde utmärkt engelska (vilket iofs underlättade) utan för att hon är en mycket trevlig tjej som delade intresset för träning. Det var tungt att säga hejdå till henne när Peking-vistelsen närmade sig sitt slut. Jag ljuger inte om jag säger att jag snuddade vid tanken på att vi kanske inte kommer att ses igen. Vi, men framför allt E, har sen dess hållit kontakten med Ling, och E har dessutom rest tillbaka och hälsat på igen.

IMG_6263

Men så för en stund sen så ringde E upp mig och berättade att Ling ska komma till Sverige och hälsa på!

Va?!? På riktigt? Kommer hon till Sverige???

Ja. I måndags eftermiddag gled E och Ling in här på vår tomt i Jämtland. Jag kan inte riktigt beskriva hur surrealistiskt det var att ha Ling, den där glada kinesiskan som vi träffade för fem år sedan, vid mitt matbord här på Frösön. På riktigt. Alltså det var nypa-sig-i-armen-surrealistiskt-upphöjt-till-25.
Hon hade blivit jätteglad när E frågat om hon ville komma och hälsa på mig. Och jag blir nästan tårögd av att hon valde att spendera en lång tid i bil, under sin mycket begränsade lilla ledighet, för att hälsa på mig och min familj som jag fått sen sist vi sågs, under den korta Sverige-vistelsen.

Jag tog självklart med henne ut på lite lokal Frösö-sightseeing, bjöd på middag utomhus, haft testund med mycket chatter och filosofiska tankar om livet, kärleken och allt däremellan. Det blev vandring i Vålådalen och en sväng till Åre, prickskytte med luftgevär och test av svensk kinamat innan de där få timmarna som hennes besök varat hade passerat. Imorse var det nämligen dags att påbörja resan söderut och på fredag åker hon hem till Kina efter en vecka i Norden.

IMG_3476 IMG_3520 IMG_3535 IMG_3542

Åh så roligt det var att ses igen!
Och tack Ling för att du visat att det mesta är möjligt, att man aldrig ska tänka att man nog inte kommer att ses igen och att världen visserligen är stor men inte omöjligt stor.

2 Comments

  • Ann-Kristin

    Och jag hade också förmånen att få träffa Ling både i Peking och på genomresa förbi Frösön i måndags! Vilken lycka! Jag är väldigt tacksam för det. Med såna vänner är ingenting omöjligt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *