Den här dagen – 28 september

I somras hade det gått tio år sedan jag blev medlem på Facebook.
Det finns mycket man kan säga i både positiv och mindre positiv bemärkelse om vad Facebook är och om hur det har förändrat våra liv och samhället vi lever i.

Jag ska fokusera på en liten detalj som jag verkligen uppskattar med Facebook. Det är funktionen som heter Den här dagen.

Om man varit medlem i mer än ett år och någorlunda aktiv så ploppar det upp minnen i flödet, om saker som hänt just det här datumet från tidigare år (ni vet säkert vad jag menar). För mig blir det flest bloggposter som kommer upp till ytan vilket jag tycker är väldigt trevligt eftersom jag är ganska dålig på att gå tillbaka och läsa om gamla poster annars. Oftast har jag lagt en hel del arbete bakom varje post och det känner jag när jag läser om dem. Det är verkligen ingen skämselkudde även om jag kanske skulle ha skrivit lite annorlunda idag. Men det är ju heller inget konstigt… När jag började blogga 2009 så var jag en tjugo-någonting student med helt andra saker i fokus.

Hur som helst,
Nu tänkte jag dela med mig av den 28 september till er,

2008
Mitt under studenttiden i Uppsala.
Under sommaren hade jag flyttat ihop med Kristoffer i Flogsta. Det var mycket plugg, sjunga i kör, extrajobb som badvakt på Fyrishov och så träning då såklart för att orka med allt det andra. I och med Lidingöloppet hade jag på lite drygt ett halvår avslutat En Svensk Klassiker. Då betraktades jag som helt galen men idag är det ju nästan vardagsmat med folk som gör Klassiker åt höger och vänster 🙂

2009
Precis startat min blogg. Bjuder här på länken till ett nästintill antikt blogginlägg. Minns att jag satt och väntade intensivt på 3 stycken Lonley Planet som jag beställt om Sydamerika. Planen då var att göra exjobbet där. Emelie och jag hade till och med börjat gå en kvällskurs i spanska för att damma av de gamla gymnasiespråkkunskaperna till liv…
Så här 8 år senare kan jag konstatera att,
1. Jag har fortfarande aldrig varit i Sydamerika (även om drömmen lever)
2. Det blev exjobb i Kina istället och det var ett av mina bästa beslut!

2010
Ok… när jag nyss skrev att det var ett av mina bästa beslut att åka till Kina och göra exjobb så syftade jag kanske inte främst på kvaliteten i exjobbet. Det var faktiskt mest en stor lättnadens suck när rapporten äntligen blev klar med tanke på förutsättningarna. Nä, jag syftade på den fantastiska upplevelsen Kina, människorna jag fick lära känna och allt jag fick uppleva tillsammans med Emelie! Det är fortfarande så att jag får nypa mig lite armen när jag tänker tillbaka…

2011
På föreläsning med Annelie Pompe som berättade lite om hennes expeditioner och om vandringen upp på Kilimanjaro. Passade ju ypperligt med lite inspiration och tips med tanke på att vi redan hade bokat resan och besteg detsamma bara ett par månader senare.

2012
I väntan på Arvid.
Utan tvekan mitt livs längsta dagar. Mådde inte alls bra. Kände mig helt isolerad i en ny lägenhet, ny stad och stor som ett Attefallshus. Hade gått 15 dagar över tiden och det skulle dröja ytterligare tre innan jag äntligen fick träffa min efterlängtade och älskade lilla pojke.

2013
Tillbaka på Lidingö för att springa 30 km. Inte min dag då jag för första gången fick kramp och drömmen om silvermedaljen grusades. Tack vare sparring från Hanna och Gerd så kom jag i alla fall i mål! Någon gång vill jag tillbaka och göra ett nytt försök 🙂

2014
En fantastiskt vacker och minnesvärd tur runt Jämtlandstriangeln med Emelie, Emma och en liten, liten mini-Assar i magen.

Så. Den 28 september…
Ett ganska fint tvärsnitt på livet  

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *