Livet

Om frånvaron

Usch. Denna tystnad får mig inte att må bra.
Det finns så mycket jag vill skriva. Så mycket jag vill säga.

Men sen… så blir det liksom inte.

Min drafts här på Rotan börjar bli rätt många. En lång lista med opublicerade  inlägg.

En del av felet till den alltmer påträngande bloggtorkan beror såklart på mig och en del på andra tekniska grejer.
Av det sistnämnda så är den främsta anledningen att många som klickar på min facebook-länk hamnar på någon annons istället.

Detta gör mig närmast rosenrasande.
Så ska det inte vara!
Jag vill inte att Jack Leo Super Duper Vegas eller Whatever sidorna heter ska tjäna på mina skrivna ord ochmina läsare som i godan tro klickar på länkar som jag har lagt ut i den självklara tron att de ska hamna på min blogg. Oerhört irriterande!

En annan teknisk omständighet som gör det lite jobbigare att uppdatera är att för en tid sedan så låg systemkameran framme på bordet. Den lille fick tag i handtaget och drog följaktligen ned den i golvet med en duns. Bye bye  objektivet. Suck. Att blogga utan bilder är verkligen inte samma sak. Under mina snart 8 år som bloggare så har jag haft extremt få inlägg utan åtminstone en bild.

Kristoffer tänker göra ett ambitiöst försök att laga objektivet… Han öppnade motorn igår genom att studera lite Youtubes och hittade ett litet litet kugghjul som tappat några tänder och som därför inte klarar av att autofokusera längre. Själv var jag mer inne på att köpa ett nytt objektiv.

Men åååå vad jag saknar fotograferandet.
Jag ser ju såklart hundra olika tillfällen fler än vanligt per dag att fota något snyggt när jag inte har en systemkamera till hands. Och nej. Det blir inte samma sak med mobilen. Inte alls.

Och så var det jag då… Jo. Jag skriver ju.

Det behöver jag. Skriva kommer jag alltid göra. Det är en slags meditativ grej som jag gjort så länge jag kunnat skriva. Ett sätt för mig att reflektera, bearbeta och minnas. Min fristad att i lugn och ro fundera, vrida och vända på olika argument och skapa en slags struktur på mina egna tankar. Det sker någon slags magi mellan den tänkta tanken och händerna. Ibland känns händerna faktiskt snabbare än den medvetna tanken och då hamnar jag i ett flow. Då är det roligt att skriva. Särskilt om jag är upprörd över något. Det är bara det att mina ord inte alltid når fram till dig som läsare.
Men det vill jag ändra på. Publicera mera.

Och det ska jag börja med just nu genom att trycka Publish-knappen!

MÅSTE HA MED EN BILD OCKSÅ. BARA MÅSTE. Det får bli en intetsägande sådan på en fin fjäril. Oklart vilken sort. Fjärilokunnig som jag är så skulle jag kalla den för Nässelfjäril. Fast om man googlar på Nässelfjäril så är den inte helt lik. Kolla själv får du se. Kortet är för övrigt taget under en finfin och minnesvärd tandem-cykel-semester på Gotland 2009. I brist på schysta nytagna bilder alltså.. 2009 var för övrigt alltså året jag började blogga. AI Caramba vad tiden går!

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *