Graviditet,  Jag,  Livet,  Träning

Funderingar om pressen kring mammakroppen och vikt. Och sådär.

Det snackas mycket om mammakroppar. Jag har läst otaliga bloggar, artiklar och kommentarer av tjejer som upplever stor press att snabbt gå ned i vikt igen efter förlossning. Målet sägs ofta vara att komma i de gamla jeansen. Och det låter ju praktiskt att komma i sina gamla jeans. Då slipper man förnya sin garderob. Vilket i sig både är dyrt och påfrestande för miljön. Men från vem kommer egentligen den här stora pressen?

Svaret jag läser mig till är media.
Media måste sluta pumpa ut den här bilden av att man snabbt måste komma i form efter graviditet.
Är det skvallerblaskornas bilder på diverse kända personer som är i närmast toppform kort efter graviditeten, som får färska mammor att må dåligt? Eller är det något tv-program kanske? Eller är det via sociala medier? I så fall är det kanske inte så konstigt att jag missat vad som händer. Jag har ju varken tv eller kändistidningar. Sociala medier använder jag, men jag följer inte personer som jag finner ointressanta eller som får mig att må dåligt.

Inte heller har jag märkt att personer som jag möter kommer med några kommentarer om att jag nog inte borde ta en kaka till. Kanske är det ingen som vågar säga något? Eller så gillar de mig ändå och låter mig vara myndig och göra som jag vill? Eller så anser de kanske att jag inte har viktproblem?

Fast de som pratar om den här pressen, tycker i alla fall jag, verkar ha rätt normala kroppar. Om man ska tro det jag läst på internet (vilket man kanske inte borde) så är det här med press något vanligt förekommande. Och det är naturligtvis inte bra om tjejer går runt och mår dåligt och känner ångest över att äta eller en ohälsosam press att tvingas träna. Att inte få göra som man vill med sin egen kropp. Nej, det är inte bra.

Men jag tänker också lite såhär. Den press som dessa nyblivna mammor känner, kommer nog allra mest inifrån. Det som kommer utifrån blir bara toppen av isberget. Det som får bägaren att rinna över. Sen läggs skulden på tredje part istället för att reda ut vad som händer inuti en själv. Det är ju enklast så.

Jag kan hålla med om att somlig media inte alls är sund. Men den säljer uppenbarligen stort, så då finns det ju en efterfrågan. Quick fix hit och intervallträning dit. Jag skulle vilja säga till den som köper och konsumerar mediautbudet att analysera lite innan.

Ställ dig frågan om innehållet i det som du precis ska konsumera
1. kommer få dig att må bra
2. må som skit.
Följdfråga:
3. Vill du verkligen spendera tid och pengar på media som får dig att må skit? Är inte livet för kort för det?

Om svaret blev 2, så rekommenderar jag personen i fråga att gå till biblioteket och låna en bra bok istället. Lyssna på skön musik. Ta en promenad i skogen eller vid vattnet. Lägg energin på bättre saker och gör sånt som får en att må bra.
Om någon i din närhet är dryg (och det är en betydelsefull person) så säg ärligt till att sådana kommentarer får dig att må väldigt dåligt. Om det sägs av någon som inte är betydelsefull så be personen att tagga ner och sköta sitt. Det här stycket riktar sig för övrigt inte bara till nyblivna mammor utan till den som känner sig träffad.

Om man verkligen vill förändra sin kropp så lägg upp en rimlig plan och håll dig till den. Och kom ihåg att vara snäll mot dig själv. Du har bara en kropp. Den ska ta dig genom hela livet så ta hand om den.

Själv då?
Jag upplever faktiskt också en stor press. Och 100 % av den kommer inifrån. Från min egen vilja. Eller jag vill såklart inte lägga stor press på mig, men grejen är den att jag så otroligt gärna vill springa igen. Och då är det liksom bara att ta tag i det sura äpplet och köra hela viktbiten först. Med en tråkig skadebakgrund så vet jag att min kropp inte håller ihop om den är för tung när jag börjar och jag kommer med största sannolikhet dra på mig nya skador.

Om du skulle fråga mig, så får du svaret att jag älskar jag min kropp och att jag är fantastiskt tacksam för allt den låter och har låtit mig göra. Jag försöker visa tacksamhet genom att ta hand om den på bästa sätt jag förmår. Tex genom att träna. Gärna hårt. Emellanåt i alla fall. Äta bra. Gott. Det jag är sugen på. Emellanåt. I lagom mängd.

Sen ska gudarna veta att det där med att gå ner i vikt kan vara lite trixigt. Läser man valfri kvällstidning så får man garanterat förslag som fungerar för viktnedgång. Men kruxet är ju inte att gå ned i vikt. Kruxet är att hålla sin vikt. Jag tror på att låta viktnedgång ta lite tid och att göra den på ett sådant sätt att livsstilen inte skiljer sig nämnvärt från hur jag vill leva när jag nått målvikten.

Det jag försöker tänka på, är att göra något fysiskt innan frukost. Morgonpromenad eller en liten tur på cykeln är idealt. Räcker med cirka 20-30 minuter för att starta förbränningen innan frukost. Sen äter jag tre mål mat under dagen. Ser till att jag blir ordentligt mätt (inte sprängmätt) för att minska risken för småätande. Blir jag sugen på mellis så äter jag ett som är mättande. Har jag tur, finns det tid för ett träningspass någon dag i veckan.
Mer mirakelmetod än så har jag inte. Det går långsamt. Men åt rätt håll. Och det är väldigt likt hur jag planerar att leva när målet är nått. Inga dieter eller krusiduller. Men hållbart. Det tror jag på!

Här kommer ett urval av mina målbilder som fungerar som pepp för mig. Det jag älskar att göra! Det är hit jag vill och strävar!

IMG_3781
Strax innan målgång av Ramundberget Challenge 2013 (Klinken runt)
IMG_3782
Mycket nöjd, glad (och trött) efter målgång av RC- Klinken runt!
IMG_9197
Swimrun-träning i Länna inför Borås Swimrun 2014!
Ann-Mari Olofsson
Och så klart målgången av Kalmar Triathlon 2011 🙂 Den känslan!!! Den lyckan!!!

Sen vill jag såklart vidare mot nya spännande äventyr! Men mer om det någon annan gång.

 

4 Comments

  • Andrea

    Jag blev så himla ledsen på andra kvinnor, de var mkt elaka. Män var supersnälla. Fick höra hur mkt kommentarer som helst under graviditeten om min vikt.

    (Butiksbiträde när jag ska handla blommor)
    “ska du föda imorn?” (Tre veckor kvar)
    “nej”
    ” men då är det tvillingar?”
    “Nej”
    “Ooooooooj är det säkert? sådär stor var inte jag med en inte ens dagen innan jag födde”

    Eller efter förlossning (en bekant som jag pratat med typ tre ggr)
    ” jaha har du gått ner allt än?”
    “Nej”
    “Nähä inte jag gick ner allt och två kilo till efter två månader”
    Säger en kvinna som är betydligt större än vad jag nånsin varit.

    Min kompis, vi möttes upp skulle ta en promenad och vi inte hade setts på tre veckor.
    “Oh My GOOOD you are HUGE” (med värsta ansiktsuttrycket)
    “Fuck you så där säger man inte”

    “Jaha va kul en till på gång?”
    (Två-tre veckor efter förlossning när jag står och gullar med Alfons)
    – “öh nej hur kan du tro det? Jag gick upp 23kilo det tar väl ett tag att gå ner det”
    Den andra blir högröd i ansiktet.

    Så visst kommer styrkan inifrån att höra sånt här utan att påverkas men jag tyckte jag blev väldigt osäker på mig själv och min kropp när jag fick höra såna här kommentarer flera ggr per vecka. Förstod aldrig varför kvinnor trodde att de fick kommentera mig helt fritt utan att jag bett om det. Själv tycker jag att jag var vacker med min mage och stolt. Män sa mer saker som
    – hur känns det att bli mamma?
    – hur mår du?
    -fin du är
    Etc.

    Å herregud vi kvinnor skapar ett liv. Hur hamnar fokus då på vikt? Kan inte förstå det. Släpp pressen å lyssna på din kropp.

    • Ann-Mari

      Jag blir så ledsen när jag läser om reaktionerna du tvingades möta Andrea 🙁
      Det är verkligen inte ok någonstans!

      Och jag förstår VERKLIGEN INTE varför man ska värdera andra människors kroppar. Varför känner sig somliga människor TVINGADE att öppna munnen och fälla såna kommentarer? Man kanske inte rår för vad man tänker men håll det då för guds skull för dig själv.
      Man vet INGENTING om hur en annan människas liv ser ut och vilka bekymmer den personen tvingas hantera varje dag. Det kan finnas alla möjliga saker att tampas med. Allt från trassliga familjeförhållanden till en bebis som är väldigt krävande. Det finns ju absolut ingenting konstruktivt eller något som blir bättre av öppna munnen om det enda som kommer ut är skit.
      I fallet med nyblivna mammor tror jag att de flesta är fullt medvetna om hur deras kroppar ser ut och att de själva är fullt kapabla att bestämma sig för om, när och hur de vill/orkar ta tag i den. Prio ett är ju verkligen det nya barnet.

      Det kanske blev lite flummigt i mitt inlägg men min tanke med det var att mamman inte alls borde känna press utifrån. Hon bör inte konsumera sånt som får henne att må dåligt och lägger extra press, utan säga ifrån om hon får skit (bra rutet till kompisen Andrea!). Det man tampas med inombords är mer än nog.

      Du är enåstende, vacker, klok och en underbar mamma till Alfons Andrea! Oavsett vad någon annan säger. Och DET kan ingen ta ifrån dig.

  • Andrea

    Nejdå inget flummigt.
    Kände hur irriterad jag blev igen på alla som ökade på min press under den perioden….gggrrr inte ok.
    Tänkte mkt på hur kvinnor skulle kunna stärka varandra istället. Tack för att du just gjorde det ❤️ å hylla din kropp precis som du gör som skapat två fantastiska små killar ❤️ magiskt

  • Lena Engelmark Embertsén

    Tack Ann-Mari och Andrea för kloka tankar! Jag ser med förfäran på hur läget är idag för unga kvinnor och gläds när jag hör hur klokt ni resonerar. Ni är verkligen fina förebilder och ska verkligen vara stolta över er själva och era underbara barn! Kram Lena

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *