Bra idéer,  Funderingar,  Jag,  Livet

Det har varit mycket nu. Igen.

Den gångna helgen var jag bara hemma. Tillsammans med min familj.
Efter väldigt mycket resande (iofs en massa trevligt resande) den här våren och nu senast tre långhelger på raken borta från mina fina pojkar, så kändes en hemmahelg då vi bara går runt och skrotar ihop som höjden av lyx!

Det är inte lätt alla gånger. När man vill så mycket. Någon gång måste jag tacka nej. Flera gånger måste jag tacka nej. Trots att allt verkar och med största sannolikhet är hur kul som helst. Jag är nog en ja-sägare av natur. Det ligger för mig. Nyfiken och vill testa i princip ALLT! Har jag inte provat så vet jag ju inte, och tänk om jag missar något som är jättekul. Men det här JA-upplägget får såklart konsekvenser…

För allt har ju ett pris. Om jag väljer att, så väljer jag ju samtidigt bort något annat. Fast det tänkte jag inte på när jag tackade ja. Det som på många sidors avstånd i kalendern kan verka som given och superkul aktivitet, kan när det drar ihop sig verka som en mindre bra idé. Inte för att aktiviteten har mist sin lockelse, utan för att jag ser mer än vad jag såg när jag sa ja. Den där roliga aktiviteten har fått sällskap av en massa andra aktiviteter och plötsligt blir det ganska tydligt att tiden borde ha planerats annorlunda. Från början. Balansen. Balansen Ann-Mari!

När insikten om annorlunda prioritering dyker upp så har man i grunden två val:
Antingen är man tråkmånsen och sabotören som tackar NEJ fast det egentligen är alldeles försent för det,
eller,
Så kör man huvudet i sanden och försöker hinna med allt ändå. Har man sagt en sak så…

Risken med 1an är ju att roliga saker slutar poppa upp. Så jag kör oftast på 2an. Försöker hinna med allt. Men det är klart att det sätter sina spår. Något hinns ju inte med. Oftast är det jag själv. I längden ett väldigt destruktivt beteende (tror jag).

Alltså måste förändringen komma flera steg tidigare. Framförhållningen. Redan i planeringsskedet och vid ställningstagandet måste jag bli bättre på att prioritera och framför allt prioritera bort. Att tänka efter vad jag tackar ja till. Och komma ihåg att varje JA också är ett NEJ till något.

Amen på det!
IMG_2855

Ps. Helgen var ljuvlig. Slut på meddelandet.

2 Comments

  • Andrea Nilsson

    Ja du det där känner jag igen men inser att jag förändrat det nu, tack och lov. För de roliga inbjudningarna och aktiviteterna slutar inte komma. De kommer precis som vanligt. Jag ställer mig i princip alltid frågan “Är det tid för det nu?”. Att ja, jag vill det och jag kommer göra det, men är tiden nu? Oftast inte. Jag säger ja så pass ofta så roliga idéer och aktiviteter finns alltid närvarande men nuförtiden utan stressa med andan i halsen och jag slipper “krascha” av att ha tagit slut i energin. Jag var rädd att inte få vara med, att jag skulle glömmas bort, att vem var jag om jag inte presterade, ville ställa upp etc. För vems skull? Men allt det där jag intalade mig var ju lögner & det var befriande att kunna välja av glädje och välja bort lika enkelt. De där små barnen hjälper ju till i sållandet då de kräver vår uppmärksamhet ständigt 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *