Funderingar

25 dagar – Ödmjukheten

En fjärdedel av Utmaningen har rusat förbi.
Men jag har inte rusat någonting.

Trots att det såg ut så här utanför fönstret…
Blå himmel, gott om snö, termometern visade någon liten minusgrad. Helt perfekta förutsättningar för att hitta på en massa skoj utomhus.

2016-01-31 11.39.59-1

I verkligheten har jag intagit sängläge nästan hela dagen. Två magsjuka föräldrar, en magsjuk bebis i kombination med en pigg 3-åring (som körde sitt race i fredags). Yey!

Magsjuka är en otrevlig en, med enda fördelen att den går över snabbt. Men dessförinnan slår den verkligen ut mig totalt. Så när jag ligger där i sängen så passar jag på att tänka på de som är sjuka på riktigt. Länge och allvarligt. Mår man så här, nästan varje dag, så är det knappast en smal sak att ta tag i sitt liv och rycka upp sigEller de människor som lider av migrän, depression eller konstanta magproblem. Jag är förbaskad lyckligt lottad ändå. Detta är inte på något sätt ett önskvärt tillstånd, men det hjälper det mig att vara ödmjuk för andra människors problem och det gör mig tacksam att det (ännu) inte tillhör min vardag att ha några krämpor.

Jag blir också formidabelt tacksam för att min kropp normalt är så stark. Att den orkar göra det jag vill att den ska göra. Att den bär mig genom mina skogspass, simsessioner och fjällturer. För idag kan jag lova att det kändes som om jag hade genomfört ett marathon när jag masade mig fram och tillbaka till den lokala butiken (typ 100 meter) med treåringen i släptåg för att handla lite nödproviant åt den lille. Blev helt slut och var tvungen att sova en halvtimme efteråt innan jag kommit i balans igen.

Så tack kroppen!
Och en stor varm sympatikram till den som lider av någon form av krämpa som går ut över det dagliga livet. Hatten av för dig som fortsätter kämpa med humöret uppe ändå!

 

One Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *