Utmaningen 2018 – Dag 1

Idag är det dags att inleda årets stora Utmaning.
Och den här gången handlar det inte om 100 dagar utan godis mm utan ett helt halvår.

Mitt mål iår blir att INTE äta GODIS: 3 januari – 1 juli (Ironman Haugesund)!

Övrigt så som bullar, kakor, tårtor och annat sockerfrossande förpassar jag till ev fester, bjudningar och kalas. Alltså kommer jag inte vara superstrikt när det gäller sånt men heller inte göra något själv.

Det känns som en rimlig, hållbar och genomförbar utmaning tycker jag. Det är också väldigt motiverande att ha ett stort och tydligt mål att se fram emot och fokusera på när det känns motigt. Men som alltid i mina utmaningar handlar det om delmål: I det här fallet blir det att klara en dag i taget. Bara idag. Alla dagar. Bara idag.

Sen någon gång i höstas har jag även kört på periodisk fasta. Alltså 1 dag/vecka äter jag inget på 18-24 timmar. I övrigt äter jag som vanligt. Tycker det har funkat bäst med att sluta äta efter middag på Söndag och sen ingenting förrän lunch eller middag på Måndag. Planen är att fortsätta med detta under 2018.

Nu vill jag dock vara extremt tydlig med att inget av dessa två mål handlar om annat än att göra vad jag tror är BRA rent fysiskt för min kropp. 

  1. Att äta mindre godis tror jag liksom säger sig självt. Det fattar alla och envar att våra kroppar inte är gjorda för eller mår vidare bra av. I flera år har jag nu kört Utmaningen direkt efter Helgernas gottechocker och det känns fräscht.
  2. Den periodiska fastan då?
    Ja… visst råkar det kanske vara trendigt just nu, men jag har aldrig hakat på dieter eller liknande för att det är trendigt (eller överhuvudtaget faktiskt), men det här tilltalade mig. Under lång tid har jag funderat på det faktum att vi som lever nu är de första människorna som har tillgång till MAT 24/7. Vi behöver aldrig bli hungriga, utan kan lugnt gå runt och fortsätta äta, äta och äta. Alltså vi som har turen att sitta i den välbärgade båten.

    Men här har det gått lite för fort rent biologiskt tror jag. Min uppfattning och min mänskliga instinkt säger mig att det är tänkt att vi ska känna känslan hunger.  Vi bör bli hungriga emellanåt och vi behöver lära oss att lite hungerkänsla varken är farligt eller att kroppen skulle fungera sämre fast den bara får vätska under en kort period. Inget av ovanstående handlar alltså om att jag ska gå ned i vikt (vilket för övrigt är det allra vanligaste nyårslöftet), få bättre hud (vissa hävdar att periodisk fasta skulle kunna leda till bättre hud) eller något annat ytligt för jag är nöjd både med min hud, vikt och humör 😉

    Det handlar alltså enbart om att må bra i längden. Att vara snäll om och ta hand om kroppen på det sätt jag tror är bäst. Och kanske att redan nu börja sikta mot den däringa 100-årsdagen år 2084! Det vore något det!
    Ps. Choklad räknas visst som godis!

Uppdatering utmaningen

I början gick det lätt att undvika det onödigt söta.
Strax innan halvvägs blev det tungt.
Jag har hittills gjort två snedsteg i form av en hembakad bulle och en chokladboll.

Jag tycker det är helt ok.
Hellre några små snedsteg på vägen än total genomklappning.

Nu har mer än hälften passerat och det är drygt 6 veckors nedförsbacke kvar.
Enligt almanackan är jag visst klar på långfredagen med mina 100 dagar utan godis. Det är ju inte bara läglig? timing inför påsken utan för att min minsta lilla kotte fyller 2 år den dagen!

Ok. Jag kämpar vidare mot det. Bara några fredagsmys till.
En dag i taget. Tur att man inte gillar semlor!

På jobbet idag…

Målet i sikte

Ja, alltså… Det har ju inte gått 100 dagar än (men väl 23!) men nu har jag bestämt mig för vad som blir årets belöning efter avklarad utmaning!

Ifjol var min belöning till mig själv – ett armband med svarta träpärlor och ett ledkryss i silver som jag hade suktat efter en bra stund och som jag burit sååå många gånger sen dess. Verkligen en favorit! När jag tittar på det så blir jag riktigt stolt och tänker att det ligger en ytterst påtaglig prestation bakom.

Jag brukar föreställa mig allt godis, fika, läsk osv som jag äter under 100 dagar på ett bord. Bredvid står ett likadant bord, men där ligger det bara ett snyggt svart armband. Vilket skulle du ha valt? 
Jag kan liksom se hur jag självsäkert går fram till armbandet, sätter det runt handleden utan att ens ge så mycket som en blick åt frestande Sweet Mountain. Sen vänder jag ryggen mot sockerberget som aldrig fick komma in i mitt blodomlopp. Yes! Rätt så skön känsla ändå!

Sen tror jag att de flesta av oss måste lära oss vikten av att sukta efter något ett tag precis som när man var barn och fick skriva upp det på en önskelista eller spara till det i evigheters evighet. Fast de flesta egentligen bara skulle kunna gå och köpa det de vill ha (om man har råd!) så blir inte alls samma sak som när man har fått kämpa för det och verkligen ifrågasätta om det är något man vill ha. Impuls kan vara en lurig en…
Nu får jag jobba mentalt i över 3 månader för något jag vill ha.

Om det känns tungt att vara utan det överflödiga sockret vid något tillfälle så får jag hjälp av att fokusera på min förutbestämda belöning.

Nu är du säkert nyfiken och funderar på vad det kan vara för belöning den här gången.
Ok, målet för Utmaningen 2017 blir ett par Fjällrävenbyxor.
Praktiskt, användbart, snyggt och hållbart.
Såg en kille på stan med ett par otroligt snygga byxor och sen såg jag den lilla räven i emblemet och tänkte att sådana skulle jag gärna burit.

För att samla ihop till summan som krävs så för jag över 15 kr varje dag som jag klarar utan det söta till appen Dreams. Där kan man enkelt skapa en dröm som drar pengar från ett konto. Dreams är knutet till Ålandsbanken och ger dessutom 0.1 % i ränta. Inte mycket men alltid något. Efter 100 avklarade dagar har jag alltså sparat ihop 1500 kr.

Simple as that!
77 dagar kvar…

100 dagars a la 2017 – Here we go!

Gamla läsare känner igen det.

Men för ev nya läsare kan jag berätta att detta blir fjärde året som jag kör 100-dagarsutmaningen. 2 gånger tidigare har jag grejat det och en gång misslyckades jag.
Ifjol gick det bra.

Varför gör jag det?
Jag har känt mig så sockermätt efter helgerna (inkl en födelsedag) att jag haft ett behov av en tydlig sockerdetox. Men nu är födelsedagstårtan uppäten och det känns fräscht att under en dryg fjärdedel av året rena kroppen från en massa saker som den inte behöver men ändå får.
2017 har jag nästan längtat efter att Utmaningen ska börja!

Så vad är det som gäller då?
Under 100 dagar är målet att inte äta,
*GODIS (inkl. choklad)
*GLASS
*BULLAR eller KAKOR
*LÄSK eller SAFT

Undantag:
-Drickchoklad och Saft ute på äventyr är helt OK
-Frukt och bär är OK
-Ett glas juice någon gång emellanåt, men det har vi i princip aldrig hemma
-Eftersom 100-dagarsutmaningen inte handlar om att lägga om kosten utan enbart att ta bort onödiga tillägg som kroppen inte behöver, så är det ok att äta potatis, pasta och bröd som vanligt.
-Chips och popcorn. Tidigare har jag haft med dessa på min lista ovan av saker jag inte ska inmundiga men ifjol la jag dessa på OK-listan. De innehåller inte lika mycket socker och det kan vara klokt att tillåta något onyttigt. Dessutom är jag lågkonsument av dessa produkter. Minns inte ens om jag utnyttjade möjligheten ifjol så jag ser inte detta som något problem.

Kommer du sluta helt med godis sen?
Absolut inte. Detta handlar om att utmana mig själv att tidsbegränsat avstå från sånt som lockar men som inte gör gott för kroppen. Men choklad är alldeles för gott och livet för kort för att permanent avstå från något så delikat.

Så vad säger du?
Hänger du på?

Idag är kör jag dag 1!

Dag 99 – vad händer nu då?

Imorgon har det gått hundra dagar.
100 dagar sen jag antog Utmaningen om att undvika godis, bullar & kakor, läsk & saft samt glass i 100 dagar och snart är jag i hamn på andra sidan Frestelsehavet.

Det har varit några oväder på vägen, tex en chokladtryffel i Stockholm eller lite cider som slunkit ned vid två större kalas. Ett annat undantag som jag använt ganska flitigt har varit att få dricka varm choklad när jag varit ute på tur och äventyr. (Fast för att få utnyttja den möjligheten så har jag ju å andra sidan varit tvungen att faktiskt ta mig ut på äventyr… och varm choklad har aldrig behövts som en morot för att jag ska ta mig ut. Det gör jag så gärna ändå).

Men i övrigt har det varit mest solsken på resan över havet.
Och jag är väldigt glad att jag tog mig an resan. Det var nödvändigt för mig.

När jag tittar tillbaka på de här 100 dagarna så kan jag konstatera att det bästa sättet för mig att undvika gotta har varit att hålla mig mätt. Jag har ätit mer än vanligt, oftare än vanligt och sett till att inte ha de där små livsfarliga dipparna då godsakerna oftast är alldeles för lättillgänliga. Om en dipp kommit, så har jag snabbt ätit en frukt eller macka för att mota suget. Men om man äter mer, då lär man ju gå upp i vikt kanske du tänker?
Ja, inte jag i alla fall. Jag har faktiskt tappat flera kilon under resans gång. Inte för att det spelar någon roll eller var resans mål för mig. Men det får mig ändå att reflektera över hur mycket onyttigt det brukar åka ned i den här magen i vanliga fall…

Rörelse har varit en annan nyckel. Att få endorfiner genom träning och rörelse anpassad efter fysisk status (mina förkylningar som avlöser varandra med jämna mellanrum) har varit väldigt viktigt.

Men det känns också lite synd att bara gå tillbaka till gamla vanor direkt bara för att en viss tid har passerat. Så jag har faktiskt gått och funderat på en fortsättning till min Utmaning. Fast en omarbetad och inte lika strikt variant. Kanske en mer hållbar livsstil??

 

Så här kommer mitt upplägg för Utmaningen 2.0 (100 dagar till):

Fika (bullar, kakor, tårta osv)?
Ja med stor måtta. Alltså endast om man blir bjuden av någon, på fest eller ska ta en gemensam fika på byn.

Glass?
Ja. Om det är riktigt kalasväder och man liksom vill ha den där glassen ända från tårna. Helst i sällskap. Jag måste ju komma ihåg att den här utmaningen kommer sträcka sig långt in i sommaren och tex över två bröllop. En glass på en solig dag har även jag svårt att tacka nej till.

Godis?
Här har jag våndats. Men kommit fram till att det är ok om:
1. Jag blir bjuden
2. Är ute på tur eller tävling
3. På lördagar. Om jag verkligen måste.
Men just nu så ser jag inte alls någon anledning att hoppa på godiskarusellen på lördagar heller.

Läsk och saft
Här kommer jag inte köra med några restriktioner alls. För det behövs inte. Det är så sällan jag dricker endera och jag tycker faktiskt att vatten och mjölk är så mycket godare.

Vad man kan konstatera är att jag egentligen inte saknar det söta alltför mycket. Men en sån här utmaning är allt lite besvärande rent socialt. Det är drygt att tacka nej hela tiden när man blir bjuden och framför allt om någon har ansträngt sig och bakat. Så jag hoppas att Utmaningen 2.0 ska fungera lite smidigare på det sociala planet.

Så, Utmaningen 2.0 – Är du på eller ???
Från och med nu på lördag (16 april) och 100 dagar framåt kör vi!

08fac8b97f-kryssarmband med träpärlor i hög_IGP8440
Ps. Jag pratade tidigare om en belöning till mig själv efter 100 avklarade dagar. Och här är den. Ett svart ledkryssarmband från annaochelin. Jämtländskt hantverk. Jag älskar det! Foto lånat från annaochelin.se

En godisfri påsk

Påsken är ju verkligen godisförsäljarnas julafton.
Tandtrollens guldera och gottegrisarnas högtid no.1.

Jag har haft en fin påsk. Utan godis. Det låter kanske knasigt. Med tanke på hur förknippad påsken är med just godis.
Och visst var det lite karaktärsdanande att handla lösviktsgodis till 3.5-åringens påskägg (som även innehöll russin, vilka blev klart mer uppskattade än några få lösviktsgodisar…) när man vet att man inte ska smaka själv.
Eller att avstå från mammas goda paj eller en (till utseendet) fantastisk chokladtårta. Men jag har haft två saker som jag fokuserat på för att undvika det sötaste.

  1. Sockerbaksmällan.
    Känslan när det blir för mycket av det goda, vilket det ganska lätt blir för mig… Jag vet precis hur den känns.
    Det var ju trots allt sockerbaksmällan som fick mig att känna att min kropp verkligen behövde en 100-dagars detox. När jag tänker på hur jag mådde efter julhelgerna, så kommer jag exakt ihåg varför jag gör det här och att jag verkligen inte vill må så igen. Då blir det genast mycket enklare att låta bli.
  2. Min belöning. Jag har länge velat ha och nu äntligen provat ut samt lagt en beställning på en grej som jag lovat ska bli min efter 100 sötfria dagar. Så med mindre än 20 dagar kvar gäller det att hålla ögonen på målet.

Så vad kan man göra på påsken istället för att äta godis då?
Jo, på långfredagen hade jag planerat att åka en mil och vinna en bil i Storhogna. Men det blev bara lite drygt 9 km (enligt min Garmin) och ingen bil. Förstår inte vad som hände. Det måste ha blivit något fel i lottdragningen???
Well well. Även om det inte var något kalasväder eller blev någon bil, så blev det ändå en härlig dag.
Tog lite vallahjälp och införskaffade ett par nya längdstavar av korrekt längd och sen kändes det fint att köra mitt första klassiska längdpass på några år (undantaget turåkning). Gled lugnt i mål… eller nä, det gjorde jag inte… Jag tokstakade hela det korta upploppet mot en typ tioårig kille i sportiga kläder i en närmast brutal spurtuppgörelse. Funderade en millisekund på om jag borde ha hoppstakat och avslutat med en snygg fällning… Men jag sansade mig. Typ. För familjefridens skull var det kanske också tur att jag kom två minuter före han den långe på bilden nedan. Inte för att det var någon tävling eller så. Det hade vi ju bestämt innan…

 

IMG_1782

Sen fick vi förstklassiskt väntesällskap medan de sista av alla 2000 åkarna skulle kämpa sig i mål, innan utlottningen av bilen kunde börja. Kunde inte blivit bättre än så!IMG_1779

På Påskafton blev det badhus och ett riktigt härligt 90-årskalas (60 + 30)! Påskdagen minns jag mest i form av en enorm påskbuffé med hela stora familjen. Lite synd att vädergudarna i Härjedalen insisterade på konstant gråmulet väder, vind och nästan ingen snö alls.

Så idag, på Annandag påsk, kändes det gött att hinna med lite mer klassiskt påskfirande med gott om snö, tö och även lite sol uppe vid Svartsjöarna i Jämtland (bara lite drygt 1 mil hemifrån)!

IMG_1810 IMG_1797

Arvid tolkade sig runt hela 8 km-slingan bakom mamma på sina slalomskidor!
En riktigt stark prestation av de små benen!

Hoppas ni haft en härligt skön påskhelg!!!

30 dagar kvar

Idag är det 30 dagar kvar.
T-R-E-T-T-I-O.

Det klarar jag.
För just nu går det ganska lätt att inte äta godis. Värre var det förra veckan på sportlovet. Då krävdes det ändå en del av mig för att tacka nej till en kexchoklad i backen. Och värre lär det bli.

Det vankas både påsk, sextioårskalas, trettioårskalas och ettårskalas innan dessa trettio dagar har passerat. Men som i alla lopp kan man behöva plocka fram pannbenet mot slutet och bara köra på.

Annars då?
Ja men. Det händer så mycket. Barnen växer så att det nästan är synligt för blotta ögat (om mindre än en månad har vi ingen bebis i familjen längre). Vi går in och ut ur förkylningsperioder och därmed går jag in och ut ur mina träningsperioder. Ljuset börjar återvända och det känns lite lättare att kliva upp på mornarna. Gatorna har börjat sopas rent på grus och jag spontanshoppade två trädgårdssoffor i gjutjärn igår.

2016-03-15 13.04.59
Två solklara vårtecken

Tillsammans med (vad det verkar) resten av Sverige, så har vi ett galet blidväder ute nu (ungefär 4 plusgrader på natten och uppemot 10 (!) grader varmt på dagen). Åh! Jag är ju inte klar med vårvintern än, så det är med lite sorg i blicken som jag ser på när snön försvinner och allt det där som man inte vill se töar fram. Isen är inte längre vit utan mörk. Jag som åkte på finfin is senast i söndags 🙁
Vill åka så mycket mer skridskor, spark, pulka och skidor, skidor, skidor, skidor! Både på längden, på tur och mera slalom.

Men jag är också otroligt glad över att vi firade ordentligt sportlov förra veckan i Härjedalen så att jag kunde stilla lite av mina vårvintercravings.

IMG_1514
Den här gången blev det mest Vemdalsskalet. Superbt bra barnområde!
IMG_1521
Vi hade inte sånt här kanonväder hela tiden. Men det är ju det här som jag minns.
IMG_1532
Mammor på vift!
IMG_8364
Knäpper du på mig…
IMG_8391
Så knäpper jag på dig. Och mig…
IMG_1635
Den snyggaste stolliften!!!
IMG_1679
Behövs inga ord egentligen. Bara kärlek.

Så med lite tur blir det mera d-vitamin och lyckorus på livskontot framöver om snön får bli kvar till fjälls.
Och så tänkte jag vinna en bil. Men det tar vi då!

 

44 dagar kvar av 100 – Dags för sportlov!

IMG_8224
Det var visst en stund sen sist. Mer än halva Utmaningen har passerat och det är bara lite drygt 6 fredagsmys kvar garanterat utan godis. Yey för den!

Tycker det känns ganska stabilt även om suget fortfarande finns där. Idag till exempel. Två godispåsar i fruktskålen på jobbet. Visst vore det himla gott att ta en eller tre. Bara för stunden. Så enkelt det vore. Speciellt då man börjar bli lite hängig sent på eftermiddagen. Nej. Det kommer inte kännas bättre efteråt. Jag vet ju det. Behärskning. Tog en banan istället och det kändes bra.

Livet då. Tja… Förkylningar som kommer och går. Drabbar både stora och små. Träna mycket ena veckan, inget alls nästa. Det är lite frustrerande med tanke på att det nu är mindre än 3 månader kvar till den första Swimrun-tävlingen för säsongen. Börjar ana en liten stress inombords för att jag borde komma igång på allvar med löpningen igen.

Det var bara det här med just den här tiden på året som börjar nu…
Jag fullkomligt älskar den!
Ljuset sträcker sig längre åt båda hållen på dygnet och jag får ofta gå både till och från jobbet under dramatiska och vackra himlaskådespel istället för i mörker. Även temperaturen stiger och det blir sällan kallare än -10 eller -15 grader men oftast bara några få minusgrader vilket är helt optimalt för utelek och för att snötäcket och isarna ska hålla sig. Vilket jag också hoppas att de gör (åtminstone april ut). Sen får det gärna bli sommar snabbt.

Men vårvintern alltså.
Hur ska jag hinna springa när det finns SÅÅÅ mycket annat att göra och välja på. Jag vill ju göra ALLT medan säsong är!

Man kan åka skidor innan jobbet eller ta en långlunch och åka skridskor på Medvinden…

IMG_1483
Gårdagens långlunch bjöd på 2 mils fantastisk skridskoåkning. Isen var prima och de som jobbar med att få den så här bra har verkligen gjort ett kanonjobb!

Man kan åka kvällsåkning i slalombacken.
På en föräldraledig dag/helgdag kan man ta med barnen till en is och öva på skridskor eller åka spark med sparklåda.
Man kan ta snowracer, pulka eller stjärtlapp och leka loss i pulkabacken för att sen grilla korv och dricka varm oboy tillsammans med små rosiga kinder.

Den gångna helgen tog vi oss ut på en skön skidtur. På med mina stighudar och sen tog vi varsin pulka med varsitt barn i (första gången för den lille som mest sov bort äventyret medan den store snackade oavbrutet).
Livet blir kanske inte bättre än så?
Eller kanske jo… När kidsen är stora nog att skida för egen maskin kan jag tänka mig att det blir ännu roligare. Ser väldigt mycket fram emot att testa på längre turer med vintertältning ihop med killarna. Det kommer bli episkt!

IMG_1479 IMG_8212 IMG_8213 IMG_8215   IMG_8226 IMG_8227 IMG_8231  IMG_8236

Men nu är nu och mycket ska hinnas med. Måtte det bli en lång vårvinter så att jag hinner stilla mitt värsta vara-utomhus-och-hitta-på-en-massa-olika-vinteraktiviteter-behov!
IMG_8222

Från och med idag tar jag sportlov!

Dag 39 – När jag börjar tröttna

Fram till dag 30 har det gått mycket lättare med den här utmaningen än vad jag hade föreställt mig. Trots frestelser som dessa på jobbrelaterade resor.

2016-02-04 10.39.16
Den nere till vänster föll jag faktiskt för. Vi var ute på restaurang och bjöds på förbeställd trerätters. När en chokladtryffel dukats fram 2 dm från munnen kunde jag inte gärna låta den förgås… Jag är trots allt bara människa. Men sen har jag fortsatt med utmaningen som om ingenting hänt.

Men nu börjar jag känna ett litet sug efter det söta och onyttiga igen. Tycker att jag borde vara klar med det här snart. Så enkelt det vore att ge upp. Affären ligger ju så nära och varför ska man hålla på egentligen? Vad är syftet? Varför vara en sån där udda och märkvärdig en som tackar nej när hon blir bjuden???
Men då gäller det att fokusera. Glömma vad andra tycker. Får inte fokusera på att det är hela två månader kvar, utan bara ta en dag i taget.

Och så måste jag återigen tänka på varför jag gör det här.
Ja, varför gör jag det här igen?

Det finns flera svar på den frågan.
Dels för att socker (choklad) i viss mån har blivit ett beroende för mig. På riktigt. Jag vet att det i mina gener finns anlag för att bli beroende. Så därför vill jag visa mig själv att jag kan låta bli om jag bestämt mig.

Jag tror inte att socker i överdrift är nyttigt (vem gör det egentligen?). Efter förjul, jul, mellandagar, nyår och födelsedag så känner jag mig väldigt full på det söta. Övermättad. 100 dagar utan känns som ett renande, enkelt och lockande alternativ. Min kropp behöver detta. Ingen mår bra efter att ha svullat godis, men ändå gör vi det för den snabba belöningen. Vi är många som är sockerberoende.

Men tro mig, man får faktiskt lite psykisk belöning genom att välja bort sockret också. Inte lika snabb kanske, men det känns faktiskt oväntat bra att gå och handla utan att fylla tygkassen med någe gotta efter kassan. Annan belöning till kroppen är mitt livsnödvändiga endorfinpåslag som fås efter fysisk aktivitet. Slår vilken chokladkaka som helst.

En annan liten trevlig bonuseffekt av Utmaningen är att jag faktiskt sparar lite pengar på att inte köpa godis. Du kan ju själv räkna på hur mycket godiset du stoppar i dig under 100 dagar kostar. För min del så blir det ändå lite pengar (har kanske dyr godissmak?) Kanske ska unna mig en belöning efteråt som ett tack till mig själv från kroppen? Någonting som blir en påminnelse och en hyllning till min envishet. Envisheten får ofta mycket skit, men det kan faktiskt vara en alldeles avgörande och fantastisk egenskap. Det finns en liten sak som jag önskat mig och som jag kanske ska slå till på efter 100 dagar, vilket i så fall ger en extra morot att avstå hela vägen.

Sen skriver jag om Utmaningen i förhoppning om att kanske inspirera någon annan att testa och för att sätta lite extra press på mig själv. Jag vet tex att Lotta är på fram tills påsk!

2 månader. Det kommer gå fort. Och det kommer gå bra!

IMG_8125

Passionen utomhus

En nedrig förkylning i kombination med ett löfte om att inte äta choklad eller andra sötsaker = jobbiga tider.

Den rinnande näsan till trots så blev det lite slalom igen i lördags, långfärdsskridskor i söndags, pulkabacken igår måndag och långfärdsskridskor idag tisdag. Ingen aktivitet som jag tänker på som träning. Utan mer som livskvalitét. Nödvändigt underhåll av humöret hos en person som är van att träna, som väldigt gärna vill träna och som inte får det. Och som just nu inte kan tröstäta choklad heller…

Som tur är finns UTOMHUS.

Jag älskar utomhus. Jag behöver utomhus. Önskar jag vore mera utomhus. Har ambitionen att vara mer utomhus. Men just nu är livet som det är. Det kommer andra tider, jag vet. Det blir successivt mer utomhus!
Samtidigt är jag självklart väldigt tacksam för att jag har ett inomhus. Skulle heller aldrig vilja vara utan mitt inomhus.

Bjuder på några bilder från den fantastiska dagen som det var idag. Temperatur runt nollan och så sol. Motvind bortåt och hemvind på tillbaka vägen. Helt ok is på den nyplogade Medvinden!
Så tacksam för de där 5 timmarna man får för sig själv och lilla barnet på tisdag, onsdag och torsdag

IMG_1110
Bara att sätta på sig skillerna och sticka rakt ut i solen!
IMG_1124
En liten lunchpaus mot en husvägg. Prime time de luxe! Jag och M på även-tur! Riktiga flashbacks från den fantastiska vårvintern 2013 då vi också var föräldralediga tillsammans och i princip bodde ute på isen!

IMG_1118

80 dagar kvar = 20 dagar gjorda! Det går undan 😀