• Träning

    Trondheim Triatlon – Race Report

    Äntligen dags för årets första Triathlon och dessutom internationell debut för mig! Tävlingen firar fem år iår och i nästan lika många år har jag sneglat västerut och varit sugen på att delta. Inte bara för att det är ett av de geografiskt närmaste loppen hemifrån utan för att banan har verkat så himla spektakulär. Start ute på Munkholmen, eller ska vi kalla det för Trondheims Alcatraz kanske? För det ser lite ut så på håll. Och framför allt ser det väldigt litet ut på håll. Kruxet för min del har varit graviditet samt det faktum att de 300 startplatserna har sålt slut nästan direkt när de släppts i december. Men ifjol…

  • Träning

    Stora Stöten Swimrun – race report

    Fredag kväll För några timmar sen landade jag med familjen på Arlanda efter en vecka i Spanien. Nu sitter jag i bilen på väg mot Falun och kan verkligen känna hur fjärilarna börjar fladdra omkring långt nere i magen. En välbekant och positiv känsla sprider sig ut i mungiporna. Yes! Imorgon är det tävling! Viss finns där nervositet också men främst är det en bubblande lycka. Lycka över att jag KAN, att jag VÅGAR, och att jag VILL göra sånt här. Särskilt roligt är det såklart om man är i form men det är något med tävlandet som är kul oavsett. Den som följt bloggen vet att jag harvar på trots långvariga…

  • Träning

    Ett utdraget triathlon – 3 lopp på 1.5 vecka (Vansbrosimningen, Fjällturen, Älglunken)

    Jag har en lista. Eller ok, jag har massor av listor, men den som jag specifikt tänker på, är fylld av de olika loppen som jag deltagit i sedan ungefär 2002-ish. Kanske har jag missat något men i grovt så tror jag att den stämmer ganska bra. I listan går det att se, att iår (2017), har det gått ett decennium (!) sedan jag körde min allra första Triathlontävling. En sport som jag länge hade velat testa men som av olika anledningar inte blev av förrän 2007. Jag var tämligen säker, redan innan, att jag skulle älska sporten och att den skulle passa mig. Så kanske är det lite underligt, att i listan över olika lopp finns blott FYRA (av de…

  • Träning

    Att kunna springa del 4 – Akilles

    2013. Dags att börja springa igen. Det kändes som om jag hade varit ned på botten och vänt. På bara lite drygt ett år hade jag gått från Ironmanform – till att väga 26 kg mer och så en förlossning av en nästan 5 kg tung bebis. Kroppen var såklart redigt sargad men huvudet hade bara ett mål. Starkare. Aldrig har jag upplevt en så stark motivation till att träna. Och jag var otålig. Alltför otålig skulle det visa sig. Det låter säkert jättedumt, men jag liksom krävde att min kropp skulle funka som innan. Att föda ett barn och bli mamma skulle inte vara någon ursäkt till att prestera sämre fysiskt än tidigare. Det var oerhört…

  • Jag,  Livet,  Träning

    Att kunna springa del 3 – Knäproblemen

    Jag hade klarat milen. Allt var möjligt. Världen stod öppen. Nästan. Fast det var så det kändes. Minns en känsla av att jag kan springa hur långt som helst, efter att jag hade klarat milen. Den mentala barriären var bruten. Jag kan springa på riktigt. Den vetskapen älskar jag. Tog studenten. Blev tillsammans med en skidåkare och fick lära mig massor om träning. Hur man kan variera pass, lite teknik och lägga uppträningen mer långsiktigt. Ett år efter den lyckade debuten på Lidingö anmälde jag mig till Göteborgsvarvet tillsammans med några kompisar. Kan man springa en mil, kan man väl springa två? Gav mig därför ut på en lite längre runda. Eller 150…

  • Jag,  Livet,  Träning

    Att kunna springa del 2 – Min första springtävling!

    Sommaren 2002. Jag och mamma hade bestämt oss för att genomföra en Tjejklassiker och det som stod härnäst i tur efter Tjejsimmet, var Lidingö Tjejlopp, 10 km terräng. Jag hade ju sprungit ett tag vid det här laget. Typ 8 år. Fram och tillbaka mellan hemma och järnvägen. Dvs 4 km. Några gånger hade jag såklart spexat till rundan och sprungit upp till Sundsättdammen, eller bort till Solnhån eller den gamla virkesterminalen. Men oftast några kilometer upp till en halvmil. Visst hade jag även sprungit en del som mittfältare på fotbollsplanen tills jag la av med fotbollen på högstadiet, eller på skolidrotten och den terminen jag spelade innebandy osv. Men jag hade…

  • Jag,  Livet,  Träning

    Att kunna springa – Del 1. Hur började jag springa?

    Jag älskar känslan av att veta att jag kan springa. Det här är den första delen i min serie om att kunna springa och den handlar om hur det jag började. Ibland (oftast) älskar jag att springa medan jag springer, fast inte alltid. När man håller på kan det ju kännas skitjobbigt också. Som att det enda man vill är att stanna. Fast det är väldigt sällan som jag stannar även om det känns jobbigt. Jag vet att det bara är i mitt huvud och så krigar jag vidare tills jag genomfört det pass jag tänkt mig. Oftast släpper jobbighetskänslan efter ett tag om man bara fortsätter. Känns det outhärdligt så kan man pröva…

  • Bra idéer,  Livet,  Träning

    Iceathlon

    God Jul och God Fortsättning så här i mellandagarna! Eftersom snötäcket på Frösön var så skralt så bestämde vi oss för att det fick bli ett vitt och fint julfirande i Härjedalen iår. Dagen före Dopparedagen packade vi in oss i bilen och reste de knappa tjugo milen hem till mitt barndomshem. Julafton blev en fin och solig historia. Termometern visade endast någon liten minusgrad och helt vindstilla. Efter grötfrukosten blev det lite pulkaåkning.   Sen gick vi ner på isen för att K skulle få premiärtesta sina hockeyrör som han fått i julklapp. Pappa hade sopat upp en liten hockeyplan utanför båthuset men väl nere på isen började jag…

  • Livet,  Träning

    Post Ironman – Inte riktigt som jag minns det, eller förväntat mig

    För sisådär två och en halv vecka sedan så gjorde jag den där ganska tuffa grejen i Kalmar. Det var fantastiskt. Och fast det såklart var jobbigt så kändes det inte alls svårt mentalt. Det kändes tvärtom lätt. Jo, men faktiskt. Som en helt klart genomförbar grej, nästan när som helst, om jag bara får lite förberedelsetid. Ja. Så kändes det. Den känslan är rätt häftig. Vetskapen om att ens knopp är så stark att den klarar extrema fysiska påfrestningar utan att ge upp. Oavsett vad kroppen försöker säga. Men. Tiden efteråt har varit tung. Jag minns inte alls att det var jobbigt sist. Då flög jag ju runt på små rosa moln…

  • Träning

    Ironman Kalmar – race report

    Dimman över den 6 km långa Ölandsbron, festklädde Kristian som sprang ett marathon med både käpp och hatt, den ensamme gamle mannen mitt ute på Alvaret och så en uppfriskande dusch i Coke Cola. Man hinner uppleva och se väldigt mycket under ett Ironmanlopp men det var nära att det inte höll på att bli något alls. Ett par veckor innan loppet bokade jag tid för cykelservice. Torsdag morgon, 9 dagar innan start, lämnar jag in cykeln och nästa morgon ringer en mekaniker från Velo och säger att min bakväxel är trasig men att en ny är beställd från Danmark… (!) Förhoppningsvis kommer den in på Onsdag nästa vecka (alltså 3 dagar innan Race).…