• Livet

    Du finns kvar

    Du finns inte kvar. Jag vet det. Logik kan vara grymt ibland. Varför måste allt vara så jävla logiskt? Du lever inte längre. Luften åker inte längre in och ut ur dina lungor. Hjärtat har slutat bulta för länge sen, efter det där allra sista slaget. Det sista av några miljarder hjärtslag.  Blodet cirkulerar inte längre runt i dina händer. Händer som jag alltid kommer se tydligt framför mig. Och ändå. Fast jag vet att du är borta på alla logiska sätt som finns, så är du så otroligt levande för mig. Mer levande än alla främlingar jag möter när jag går ut… Det är en ynnest att ha fått haft…

  • Bra idéer,  Livet

    Sockerbröllop på Verkön – 2017-07-02

    För sju år sedan frågade du. Jag sa ja. För sex år sedan ställdes frågan till oss båda. Ja och Ja. Minnen från två dagar som gör mig sällsamt glad. För att fira det vackra vi har, för att jag är säkrare än någonsin på mitt svar och för allt spännande som jag hoppas vi har kvar, firade vi Sockerbröllop ute på vackra Verkön och sov över på Verkö slott. Verkön ligger i Storsjön och egentligen inte alls speciellt långt från där vi bor. Men det är ändå lite pyssel för att ta sig dit. Först åker man till Isön och tar färjan över till Norderön. Därifrån fortsätter man till Tivars, parkerar…

  • Livet,  Resa

    USA – del 2

    Under andra seminariedagen var det även Sveriges nationaldag. Jag skänkte en tacksamhetens tanke till landet som jag hade turen att födas i, landet som jag älskar och landet som gett mig möjligheten att följa min egen väg som för tillfället lett mig till The mid west, USA. När det var dags för de sista föreläsningarna för dagen började ryktet gå om att det var en baseballmatch på gång downtown mellan Colorado Rockies och Cleveland Indians. Vill ni hänga med kanske? Döh! Men självklart! Har aldrig varit på baseball, kan inte reglerna, men jag gillar ju nästan all sport plus att gå på en baseballmatch känns väldigt amerikanskt. Det var en solig, kanonfin kväll och…

  • Livet

    Att samtala med en vetgirig fyraåring

    Är inte så mycket av ett samtal utan mer som en intervju där 4-åringen är stjärnjournalist och du förväntas vara experten som sitter inne med svaren på alla kluriga frågor som kommer på löpande band. Samtalet nedan är en liten minnesanteckning från ett samtal jag hade med Arvid i november och jag tänkte dela med mig av hur det kan vara att samtala med en nybliven fyraåring. (En 4.5-åring har redan frågat allt och vet hur det mesta fungerar så numera är rollerna oftast ombytta…) När fanns inte jorden mamma? För 5 miljarder år sedan fanns inte jorden. Då var det vara mörkt och tomt här. Men var fanns vi då?…

  • Åsikter,  Livet,  Resa

    Att resa till Amerikat – tankar inför…

    Om lite drygt en vecka bär det av till USA för min del. Som längst västerut har jag tidigare befunnit mig i Portugal och Irland, men detta blir första gången som jag korsar Atlanten och jag måste säga att jag känner mig väldigt delad inför det stundande äventyret. Jo, jag betraktar det ju absolut som ett äventyr, även om det handlar om jobb. Efter några dagars seminarium i Denver bär det av till Rocky Mountain National Park, Salt Lake City och avslutningsvis blir det ett stopp i Las Vegas och den däringa Hooverdammen. Hade jag inte känt att detta skulle bli ett äventyr så hade jag haft svårt att motivera mig till…

  • Bra idéer,  Jag,  Livet,  Mat

    Fäviken Magasinet – 9 maj 2017

    Jag brukar aldrig fota mat. Däremot äter jag gärna mat! Ibland måste man dock göra undantag. Som i tisdags… Efter att ha väntat nästan lika länge som man väntar på att få barn (bokade bord den 1a september) så var det äntligen vår tur att besöka Fäviken Magasinet utanför Järpen. Som jag sett fram emot detta! Har länge, länge velat besöka den här världsberömda restaurangen och inte desto mindre sen den haffade åt sig två stjärnor i Guide Michelin. En till person som jag vet verkligen skulle uppskatta ett besök, men som aldrig skulle prioritera det åt sig själv, är min mor. Så efter samråd med far och bror, kom vi gemensamt fram…

  • Bra idéer,  Funderingar,  Livet

    Att följa drömmen och ta klivet ut

    Facebook påminde mig om att det var 5 år sedan vi beslutade oss för att ta det stora steget och flytta från Stockholm till Östersund. Jag har tänkt på det där ganska mycket sen dess. I förbifarten kanske det inte låter så dramatiskt att flytta till en ny stad som jag besökt massor av gånger förut, hittar i och där jag dessutom känner lite folk. Men jo. Det var ett stort steg. Det är en helt annan sak att ta allt pick och pack från ställe A, till ställe B, och byta den där skylten på dörren. Plus allt jobb det innebär med att sälja en lägenhet, fixa en ny lägenhet…

  • Jag,  Livet,  Träning

    Att kunna springa del 3 – Knäproblemen

    Jag hade klarat milen. Allt var möjligt. Världen stod öppen. Nästan. Fast det var så det kändes. Minns en känsla av att jag kan springa hur långt som helst, efter att jag hade klarat milen. Den mentala barriären var bruten. Jag kan springa på riktigt. Den vetskapen älskar jag. Tog studenten. Blev tillsammans med en skidåkare och fick lära mig massor om träning. Hur man kan variera pass, lite teknik och lägga uppträningen mer långsiktigt. Ett år efter den lyckade debuten på Lidingö anmälde jag mig till Göteborgsvarvet tillsammans med några kompisar. Kan man springa en mil, kan man väl springa två? Gav mig därför ut på en lite längre runda. Eller 150…

  • Jag,  Livet,  Träning

    Att kunna springa del 2 – Min första springtävling!

    Sommaren 2002. Jag och mamma hade bestämt oss för att genomföra en Tjejklassiker och det som stod härnäst i tur efter Tjejsimmet, var Lidingö Tjejlopp, 10 km terräng. Jag hade ju sprungit ett tag vid det här laget. Typ 8 år. Fram och tillbaka mellan hemma och järnvägen. Dvs 4 km. Några gånger hade jag såklart spexat till rundan och sprungit upp till Sundsättdammen, eller bort till Solnhån eller den gamla virkesterminalen. Men oftast några kilometer upp till en halvmil. Visst hade jag även sprungit en del som mittfältare på fotbollsplanen tills jag la av med fotbollen på högstadiet, eller på skolidrotten och den terminen jag spelade innebandy osv. Men jag hade…

  • Jag,  Livet,  Träning

    Att kunna springa – Del 1. Hur började jag springa?

    Jag älskar känslan av att veta att jag kan springa. Det här är den första delen i min serie om att kunna springa och den handlar om hur det jag började. Ibland (oftast) älskar jag att springa medan jag springer, fast inte alltid. När man håller på kan det ju kännas skitjobbigt också. Som att det enda man vill är att stanna. Fast det är väldigt sällan som jag stannar även om det känns jobbigt. Jag vet att det bara är i mitt huvud och så krigar jag vidare tills jag genomfört det pass jag tänkt mig. Oftast släpper jobbighetskänslan efter ett tag om man bara fortsätter. Känns det outhärdligt så kan man pröva…