Det har varit mycket nu. Igen.

Den gångna helgen var jag bara hemma. Tillsammans med min familj.
Efter väldigt mycket resande (iofs en massa trevligt resande) den här våren och nu senast tre långhelger på raken borta från mina fina pojkar, så kändes en hemmahelg då vi bara går runt och skrotar ihop som höjden av lyx!

Det är inte lätt alla gånger. När man vill så mycket. Någon gång måste jag tacka nej. Flera gånger måste jag tacka nej. Trots att allt verkar och med största sannolikhet är hur kul som helst. Jag är nog en ja-sägare av natur. Det ligger för mig. Nyfiken och vill testa i princip ALLT! Har jag inte provat så vet jag ju inte, och tänk om jag missar något som är jättekul. Men det här JA-upplägget får såklart konsekvenser…

För allt har ju ett pris. Om jag väljer att, så väljer jag ju samtidigt bort något annat. Fast det tänkte jag inte på när jag tackade ja. Det som på många sidors avstånd i kalendern kan verka som given och superkul aktivitet, kan när det drar ihop sig verka som en mindre bra idé. Inte för att aktiviteten har mist sin lockelse, utan för att jag ser mer än vad jag såg när jag sa ja. Den där roliga aktiviteten har fått sällskap av en massa andra aktiviteter och plötsligt blir det ganska tydligt att tiden borde ha planerats annorlunda. Från början. Balansen. Balansen Ann-Mari!

När insikten om annorlunda prioritering dyker upp så har man i grunden två val:
Antingen är man tråkmånsen och sabotören som tackar NEJ fast det egentligen är alldeles försent för det,
eller,
Så kör man huvudet i sanden och försöker hinna med allt ändå. Har man sagt en sak så…

Risken med 1an är ju att roliga saker slutar poppa upp. Så jag kör oftast på 2an. Försöker hinna med allt. Men det är klart att det sätter sina spår. Något hinns ju inte med. Oftast är det jag själv. I längden ett väldigt destruktivt beteende (tror jag).

Alltså måste förändringen komma flera steg tidigare. Framförhållningen. Redan i planeringsskedet och vid ställningstagandet måste jag bli bättre på att prioritera och framför allt prioritera bort. Att tänka efter vad jag tackar ja till. Och komma ihåg att varje JA också är ett NEJ till något.

Amen på det!
IMG_2855

Ps. Helgen var ljuvlig. Slut på meddelandet.

Passionen utomhus

En nedrig förkylning i kombination med ett löfte om att inte äta choklad eller andra sötsaker = jobbiga tider.

Den rinnande näsan till trots så blev det lite slalom igen i lördags, långfärdsskridskor i söndags, pulkabacken igår måndag och långfärdsskridskor idag tisdag. Ingen aktivitet som jag tänker på som träning. Utan mer som livskvalitét. Nödvändigt underhåll av humöret hos en person som är van att träna, som väldigt gärna vill träna och som inte får det. Och som just nu inte kan tröstäta choklad heller…

Som tur är finns UTOMHUS.

Jag älskar utomhus. Jag behöver utomhus. Önskar jag vore mera utomhus. Har ambitionen att vara mer utomhus. Men just nu är livet som det är. Det kommer andra tider, jag vet. Det blir successivt mer utomhus!
Samtidigt är jag självklart väldigt tacksam för att jag har ett inomhus. Skulle heller aldrig vilja vara utan mitt inomhus.

Bjuder på några bilder från den fantastiska dagen som det var idag. Temperatur runt nollan och så sol. Motvind bortåt och hemvind på tillbaka vägen. Helt ok is på den nyplogade Medvinden!
Så tacksam för de där 5 timmarna man får för sig själv och lilla barnet på tisdag, onsdag och torsdag

IMG_1110
Bara att sätta på sig skillerna och sticka rakt ut i solen!
IMG_1124
En liten lunchpaus mot en husvägg. Prime time de luxe! Jag och M på även-tur! Riktiga flashbacks från den fantastiska vårvintern 2013 då vi också var föräldralediga tillsammans och i princip bodde ute på isen!

IMG_1118

80 dagar kvar = 20 dagar gjorda! Det går undan 😀

2015 – En tillbakblick

Så har det åter blivit dags att börja kika tillbaka på året som gått och sammanfatta lite.
Men innan jag börjar sammanfatta 2015 så kikade jag tillbaka på 2014.
2014 var ett fantastiskt år så 2015 hade ju en del press på sig att leverera…

När 2015 började var det ungefär lika ovintrigt som det är ute nu i slutet av året. Ingen snö att tala om. Men det fanns is!
Tillsammans med Gustlingarna fick vi till en superb tur på Storsjön vid Andersön i början av januari!

IMG_1232

Januari levererade äntligen bra med snö så att vi kunde leka en massa utomhus!IMG_0101

Vi kikade på en spektakulär världscup i längdskidor genom stadion i Östersund. Stina Nilsson presenterade sig på allvar och visade finfin form inför hemma-VM i Falun och levererade ju sen också!IMG_1354
Mer skridskor på Storsjön! Gick faktiskt bra trots magen, men jag var nog aningen försiktigare än vanligt. Inte så sugen att ramla på den kulan…IMG_1432

Kristoffer och jag fick spendera två dagar och en natt i Storhogna medan stora barnet hängde med sin fadder och pojkvän hemma på gården. Uppe på fjället höll vi visserligen på att blåsa bort, men det blev ändå en fin tur och gjorde bara att maten smakade ännu godare sen när man kom tillbaka och kunde spa-a sig lite.
IMG_1472 IMG_1475 IMG_1523

I väntan på kotten…
IMG_1642
Emelie kom och hängde med oss någon helg innan det var dags. Självklart hade hon med sig skrillerna 🙂IMG_0232 IMG_0236

Lite snödumpar här och var plus en massa sol gjorde ändå att jag fick lite vårvinterkänsla även om det inte var aktuellt med någon fullskalig fjälltur för min del.2015-03-28 08.37.37 IMG_1691

Den här dagen var den absolut bästa vårvinterdagen! Massa nysnö, varmt och soligt! Ren njutning!IMG_1710

Det blev påsk och i samråd med barnmorskan fick jag dispens att åka en timme bort från stan. Det vill säga till Bräcke!IMG_1804
Annars blev det mest miniturer som den här till Andersön. Ta med sig lite leksaker, korv plus ved och ett fårskinn till mamman att parkera på ute på den soliga isen. Det behöver inte vara mer än så för att vi ska bli glada.
IMG_1845

Sen kom han!
Den 14 april gjorde Assar entré till världen och vi blev fyra i familjen!
2015-04-15 06.57.18
Dagen efter fick vi åka hem och hämta den stolta storebrodern på förskolan!
IMG_1978
Assar tog det hela med ro. En väldigt belåten och chill kille.
IMG_2130

Själv var jag ivrig att börja bygga upp kroppen igen (det var jag iofs förra gången också), men den här gången visste jag mer på förhand hur jag skulle göra för att bygga smart. Börja inifrån. Att vara smart kan också innebära att man INTE låter sig förivras och går för fort fram. Så det gjorde jag inte. Utan jag började smått men väldigt disciplinerat och konsekvent och stegrade gradvis. En mycket bättre metod än förra gången.

2015-05-05 14.29.03
Många promenader, körde hårt med Mamma-mage-appen och gjorde regelbundna rehabövningar mot hälsporre. IMG_2272 IMG_2275

Men att göra små utflykter är ju inget man slutar med för att man får en liten. Inte vi i alla fall. Här är en liten vårtur till Fältjägarstugan.
IMG_2293

Sen mötte vi våren i Uppsala! Alltid lika härligt att resa söderut på våren tycker jag och möta det gröna.

IMG_2347

Emelie stiftar bekantskap med sitt fadderbarn!
IMG_2379 IMG_2389

Till slut så kom våren även till oss i Östersund och vi kunde äntligen få använda utemöblerna. Men någon högsommarvärme var det inte direkt tal om.IMG_2624

Frös mig igenom Vårruset tillsammans med mina fina kollegor och stod sen plötsligt som slutvinnare av en träningsresa till Portugal i oktober. Surrealistiskt var ordet.

2015-06-04 20.58.05

Sommaren 2015 = mössa och tjocktröja…IMG_2650
Mamma som bott hos oss under hösten 2014 och våren 2015 tog examen i juni. En stolt dotter som också känner ett visst vemod i hjärtat. Det har varit värt så mycket att få ha mamma under samma tak ett år, igen.IMG_2712

Jakten på värmen gick vidare.

IMG_2917
Under två julidygn så fann vi värmen hemma i Jämtland! Det första dygnet var när vi vaknade upp på Andersön efter familjens första gemensamma tältnatt.IMG_3251

Ifjol sålde vi kajaken som vi fick i bröllopsgåva när vi gifte oss, för att istället köpa ett tält som vi hoppas få mer användning av under många framtida turer. Detta var bara början 🙂
2015-07-01 20.47.14 IMG_3186

Nästkommande dygn som bjöd på tropisk värme var lämpligt nog vår bröllopsdag då vi fått två snälla barnvakter att se efter de små. En härlig middag följt av minigolf och en avslutande cykeltur runt Frösön blev ett väldigt vackert minne från denna sommar.

2015-07-02 21.52.34

Storsjöbadet hade morgonsim på torsdagar under hela sommaren och jag var där väldigt många av dem. Under alla utom en så spöregnade det. Å andra sidan var det ju heller inte trångt i bassängen…2015-07-23 07.10.01
Några veckor efter att jag fått klartecken att börja simma igen så var det dags för Vansbrosimningen igen. Gick naturligtvis inte lika fort som ifjol men jag lyckades i alla fall (med ganska knapp marginal) hålla K bakom mig. Men jag vet. Jag får se opp. För järnspikar så duktig han har blivit!11667955_10152848767690946_1939071448_n

Pappa hade 60-årskalas för släkten hemma…IMG_3309
Men vattentemperaturen gjorde att det inte riktigt blev det poolparty som det skulle ha kunnat bli…2015-07-05 19.44.07

IMG_3467

Sen kom det riktigt långväga besök i form av vår kinesiske vän Ling! Mer om det kan man läsa här!IMG_3474 IMG_3499

Ling hade tyvärr inte den bästa turen med vädret under vår gemensamma fjälltur till Vålådalen men var ändå så glad över att vara här och helt fascinerad över den rena luften.
Själv behövde vi fly kylan i Jämtland och for till kusten utanför Söderhamn i några dygn. Där var det sommar!
2015-07-24 10.04.47IMG_3564

Sen gick jag på Storsjöyran i dagarna två och njöt av bland andra Anna Ternheim och Sting (inte samtidigt). Bra grejer!

IMG_3694
Mot slutet av sommaren så kom det faktiskt lite riktig sommarvärme. Retsamt för alla som börjat jobba men trevligt för hon som var föräldraledig.
2015-08-17 19.30.18

Sommarens mest episka löptur var när jag stal några timmar från min egen dag och gjorde en solotur upp till Helags fjällstation och tillbaka.2015-08-09 11.20.33
Efter den turen så kände jag mig väldigt redo för att köra ett Swimrun tillsammans med världens bästa Emelie. Lilla Skärgårdsutmaningen i Söderhamn tog emot oss med strålande sol, fantastisk natur och perfekt vattentemperatur. Med oss fick vi en seger och massor av mersmak inför en riktig swimrun-säsong 2016! 
2015-08-15 11.04.21 HDR

Individuellt har jag ett starkt sug efter att köra en Ironman igen. Har anmält mig till Kalmar 2016. Dock står jag och vacklar (och kommer göra så ett tag till om jag ska köra eller inte). Jag skulle så gärna vilja uppleva känslan av målgång i Kalmar igen (en sådan publik hittar man nog ingen annanstans), men jag tycker egentligen att swimrun är mycket roligare att köra på grund av laggrejen. Så vi får se hur det blir…IMG_6513

Vi hade kräftskiva hemma innan sommaren tog slut i Jämtland, men sen letade vi upp den igen på Assars första utlandsresa. Sommaren fanns nämligen kvar i vårt grannland i öst – Finland, där vi fick hänga med några av de allra trevligaste. Som vanligt – Finland levererar!IMG_7045

10 år sedan MUCK tillsammans med dessa underbara människor!
Det firade vi med en svart bok och några kalastrevliga dagar i Danmarks huvudstad i september på Assars andra utlandsresa. Vilken liten globetrotter han blivit! Passar i alla fall mig perfekt att göra lite korta resor på hösten för att riktigt dra ut på känslan av sensommar.

 

2015-09-25 15.14.45

Sen blev det en ovanligt varm och mild höst (jo, även i Jämtland.) Något jag var glad för just när vi skulle ta den här gruppbilden från Assars namnkalas och Arvids 3-årskalas.

IMG_7192

En vacker oktoberdag åt vi helglunchen på andra sidan av Frösön, vid Bynäset. Njöt av nygräddade pannkakor och beundrade både Åreskutan…

IMG_0390

… och Oviksfjällen. Sen blev det lite stenkastning med Arvid nere vid vattnet och på den korta tiden som vi var där, så hann jag träffa min gamla gymnasielärare i fysik och sen en gammal klasskompis från gymnasietiden i Sveg. Det är i skogen det händer!
IMG_0391

När mörkret sen började knacka på dörren, så var det dags för den där träningsresan som jag vann i juni. En väldigt bra tidpunkt att resa bort för att sova, äta, träna och ladda batterierna.

2015-10-22 18.22.59

I mitten av november var det dags för simläger i Älvdalen, tillsammans med de andra i simsällskapet Tre Vänner. Det här var andra året i rad och jag känner mig ganska trygg när jag säger att det här har blivit en tradition som vi måste fortsätta med. Dels är det toktrevligt, dels väldigt nyttigt och sen ligger det helt rätt i tiden att göra något sånt här under den gråaste perioden alldeles innan advent.

IMG_0499
Men det här med att simning inte skulle vara en materialsport?

Efter simlägret kom snön. Och den låg kvar nästan hela vägen till jul (tack och lov kom det ju ny snö så att julafton blev vit). Med snön och advent så kom även lillemans långa väntan efter julafton…

IMG_7637IMG_0540

Som tur är så går det mycket bättre att fördriva väntetid i snö än utan snö.IMG_0638
Jag fick följa med kollegorna till Åre och Buustamon för lite konferens och julbord. Bra att komma med in i matchen lite innan det är dags att ta i med hårdhandlaskarna igen efter nyår. Jag och Gerd hann med en liten fin löptur upp på fjället också!
IMG_0711

Och till slut så blev det julafton igen.
En mycket trevlig sådan!
2015-12-13 11.51.23
Så när jag ser tillbaka på 2015, så måste jag ändå säga att året verkligen har levererat. Mitt vardagsliv har varit ganska inrutat och anpassat efter tis, ons, tor när Arvid har varit på förskolan mellan 9 och 14, men på helgerna har vi ändå försökt varit påhittiga och gjort en massa roliga saker. Vi åkte inte på någon stor familjesemester ihop under året och därför har jag haft känslan av att vi mest varit hemma under 2015. Men när jag nu ser tillbaka så tänker jag mest, Oj vad vi har rest mycket!
Det har inte varit långt och rejält men många relativt korta helgresor. Och så resan till Portugal för mig förstås.
Och jag vill slå ett slag för att man inte måste resa långt. Det måste inte vara extravagant. Det finns så mycket fint att upptäcka i närområdet och för små barn så räcker det att leta sig ut i en liten skogsdunge med fika och bra kläder så blir det skoj. Bara man själv har rätt inställning till det. Gillar man att campa så kan ju det bli hur mysigt som helst att ta med sig tältet och fiska lite.

Om jag ska blicka framåt mot 2016 så hoppas jag att jag kommer att vara bra mycket friskare än vad jag varit under andra halvan av 2015. Många spännande fysiska utmaningar väntar och jag längtar ungefär lika mycket som Arvid har längtat efter julafton. Men det är ju lite jobb som ska göras först för att det ska bli riktigt kul.
En annan kul grej som jag testat på under 2015 är mer yoga tack vare min nyfunna vän F. Väldigt nyttigt och välbehövligt för en stel triathlet!

Jobbmässigt kommer jag att gå in i en ny roll när jag börjar igen den 4 januari. Det ska bli jättekul och något jag verkligen ser fram emot!

2015-12-25 14.45.39
Bräcke på juldagen 2015

2015
Jag har aldrig förut känt mig
Så trött och
så sjuk
Men ändå så stark
Aldrig varit så risig
fast samtidigt så bubblande glad
Aldrig så ödmjuk, lättrörd
och innerligt tacksam
Men mest av allt har jag aldrig förut känt mig så rik

IMG_3298
Gott nytt år kära vänner!

Listan

Eftersom jag åkt på ännu ett bakslag i mitt kurerande från höstens evighetsförkylning så tänkte jag trösta mig med att blogga en liten stund. Hittade en sån där lista på en annan blogg som jag lånat för skojs skull.

1. Sex kända personer skulle du vilja bjuda middag?
Bra fråga!
När jag ser kända människor IRL så glömmer jag nästan alltid bort vad jag skulle vilja fråga dem, så det kanske vore bra med en middagsinbjudning så får jag lite tid på mig att fundera. Vilka jag skulle bjuda in kan säkert variera lite efter humör men om jag skulle skicka ut inbjudningarna just NU så skulle det bli till dessa sex:

1. Dagny Carlsson. 103-årig bloggerska som man kan se i den fantastiskt fina dokumentärserien Det är inte så dumt att bli gammal
2. Hans Rosling, folkbildare som jag lyssnade på live i universitetsaulan i Uppsala 2009.
3. Ernst.
4. Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi. Haft både intressant Sommar och Vinter i P1-program.
5. Frida Södermark, springer och upplever massor! Verkar ha många sköna berättelser på lager när man lever det liv som hon valt.
6. Lena Andersson, författare.
Det här känns som en skön mix människor och jag tror att vi skulle ha en hel del intressanta samtal. Observera att jag nu hållit mig till svensktalande gäster. Får klura lite mer på en engelsk-språkig variant.

2. Vilket TV-program skulle du helst vara med i?
Mästarnas mästare?
Det verkar vara en häftig upplevelse att få träffa en massa fd toppidrottare och tävla med och mot på en lagom seriös nivå. Eller om vi ska vara riktigt seriösa så kanske På spåret? Eller något debattprogram med ett ämne som jag brinner för. Ett annat program som jag inte har sett men som jag tror skulle vara häftigt att vara med i är Vem tror du att du är.

3. Nämn tre saker som får dig att se rött.
*Allmän dumhet. Som till exempel att inte vaccinera sin barn mot dödliga sjukdomar fast möjligheten finns och att man därigenom också kan rädda andra barn som inte har samma valmöjlighet. När alla vetenskapliga argument säger en sak men dumheten ändå vinner.
*Nedskräpning i allmänhet, men folk som slänger fimpar överallt i synnerhet.
*Elakhet. Ren elakhet. När någon gör något med enda/främsta uppsåt att såra/göra en annan människa illa. Människor kan vara grymma.

4. Vilka var de tre senaste affärerna du handlade i?
Polarnopyret – Köpte ullunderställ till barnen.
ICA Maxi – Veckohandling. Brukar variera vart jag gör mina storhandlingar. Den här gången blev det Maxi. (Där jag för övrigt tog en selfie till förmån för rosa bandet-kampanjen. Har du inte tagit en Maxi-selfie så gör det innan oktober är slut och se till att maxbeloppet på 200 000 kr skänks från Maxihandlarna till Rosa bandet-kampanjen.)
ICA Nära Försön – Hade köpt för lite potatis och tog med mig pojkarna för att göra en liten komplettering. Otroligt smidigt med en liten affär på krypavstånd.

5. Hur tror du att din mamma skulle beskriva dig?
Tjurig (eller driven) kanske? Snäll hoppas jag. Och kanske smart? Definitivt envis. Snygg kanske, men så skulle hon lägga till att jag har ju att brås på…

6. Hur tror du att din pappa skulle beskriva dig?
Smart, stark och uthållig 😉 Haha! Nä, jag har ingen aning. Får väl fråga…

7. Om du inte jobbade med det du jobbade med vad skulle du göra då?
Mina allra första “yrkesdröm” var att bli detektiv. Och kanske forskare. Typ Sherlock Holmes hade nog passat mig bra. Sen ville jag bli journalist. På gymnasiet kom jag på att jag ville bli stridspilot men det gick i stöpet under värnplikten och det är jag glad för idag. Annars har jag haft massor av olika drömmar och idéer genom åren. Tex lärare, advokat, sportjournalist, ambulanssköterska mm. Kanske mångsysslare? Filosof? Jag tror helt ärligt att jag hade trivts med att göra ganska många olika saker. En dröm skulle vara att ha som jobb att praktisera på en massa olika arbetsplatser och få hänga med och se hur olika människors vardag ser ut. Sen kanske jag skulle veta vad som är roligast? Kanske borde jag blivit kunglig eftersom de verkar ha lite av det där praktikantyrket som jag snackar om… Fast det finns nog saker med att vara kunglig som jag hade trivts mindre bra med också.
 
8. Om du var en superhjälte, vilken skulle vara din superkraft?
Alltså. Att kunna flyga skulle ju vara så himla coolt. Tråkigt svar kanske… Möjligheten att styra tiden vore ju inte heller så dum. Både när det gäller att få den att gå snabbare och att sakta ned lite. Eller förmågan att hela?
IMG_8700
9. Nämn tre saker du inte trodde skulle ha hänt för ett år sedan.
Jag trodde inte att jag skulle börjat packa för en träningsresa till Portugal.
Eller att jag och E skulle ha vunnit en swimrun-tävling redan i sommar.
Inte heller trodde jag att jag skulle köra mamma-barn yoga en gång i veckan. Men så blev det ändå.

10. När blev du senast riktigt glad?
Riktigt glad blev jag igår när mamma kom hit och gav mig en fantastisk bukett med rosa rosor a la rosa bandet. Sen åkte vi på relaxen tillsammans, bara hon och jag. Det var härligt!
IMG_7285
Ikväll bakade jag dessutom en äppelpaj av våra kvarvarande äpplen från gården. Farligt god och knäckig!

Jiha!

Så här glada är vi när man fått beskedet att man klarat ännu en tenta och en mattekurs i sitt liv!
Bild 2015-06-23 kl. 19.37 #4
Jag säger vi, för vi var ju faktiskt i samma kropp när jag började kursen i mars. Någonstans i mitten av kursen så föddes Assar och sen har han, i högre grad än mig, bestämt när jag ska plugga. Jag har istället fått tjuva åt mig lite pluggtid här och var, när det funnits en lugn stund. Men visst har jag också tvivlat och funderat på vad tusan det är jag håller på med?

Under ett av de obligatoriska webbsända seminarierna, så satt jag samtidigt och ammade lillen under bordet… Liiite svårt att koncentrera sig på problemlösning just då, men seminariet var obligatoriskt och barnet var hungrigt, så vad göra liksom? Tur att jag gillar det här med utmaningar 😉

Och det var skoj att plugga igen! Framför allt att få räkna och lösa konkreta problem som har exakta svar. För det mesta ser min vardag i arbetslivet inte ut så.

Men nu är det verkligen Sommarlov!

Passionen att skriva

Jag har alltid älskat att författa texter. Eller nä. Nu ljög jag…

Jag kunde tidigt alfabetet, skriva mitt namn osv. Men det var inte förrän jag gick i skolan som jag lärde mig att läsa. Skolämnet Svenska var mitt sämsta ämne på lågstadiet och jag avskydde de där Äppel-Päppel-Päron-böckerna. Skrivstil var väl inte heller speciellt lattjo. Tittar man i gamla papper, eller Mina kompisar – böcker från den där tiden så ser man att:
1. Jag avskyr opera och hårdrock (tur att man kan ändra sig)
2. Svenska var mitt “hat”-ämne och det jag avskydde allra mest i skolan. Kanske berodde det på att jag var sen i min läsutveckling? Jag vet inte.

På mellanstadiet ändrades allt. På något magiskt sätt så upptäckte jag det här med skrivandet. Och vi fann varandra på ett sätt som jag och läsning aldrig har klickat. Svenska seglade förbi alla andra skolämnen och la sig plötsligt som min absoluta favorit. Petade ner Matte från tronen, när matematiken trodde att den var säker som orubblig etta…

Jag skrev massvis med dikter, brev och långa funderingar. Drömmen var att bli journalist. En dröm som jag bar på i ett antal år. Mamma påpekade att man var tvungen att ha väldigt höga betyg för att komma in på någon journalistutbildning. Där och då, liksom knöt jag näven i fickan och bestämde mig för att få bra betyg. Och det var ju bra. För även om intresset för journalistik falnade någonstans på vägen, så fortsatte jag på inslagen bana och kämpade för bra betyg, vilket jag har haft nytta av senare i livet. Min stora talang har inte varit att ha ovanligt lätt för mig, utan mitt livs talang har varit envisheten. Och nyfikenheten. Motsatsen till min bror.

Kärleken till att skriva har aldrig falnat. Jag misstänker att den aldrig kommer göra det heller. Kanske hade den gjort det, om jag hade valt skrivandet som yrkesbana?

Att skriva för mig betyder många saker. På bloggen handlar det såklart mycket om att förmedla. Förmedla inspiration, tankar, idéer eller kanske något roligt. För mig är det också ett sätt att minnas och bearbeta saker. Men främst är bloggandet ett sätt att vara nära den som betyder mycket, fast vi kanske inte ses så ofta som jag skulle önska. Livet är ju sådant.

När jag skrivit en text och trycker på publicera-knappen, så finns den inom någon sekund tillgänglig för den som vill att läsa. Det är lite läskigt och därför läser jag ofta igenom mina texter flera gånger innan jag väljer att publicera. Suddar, flyttar om. Lägger till och tar bort. Ibland ruvar jag en lång stund på inläggen i mitt huvud innan jag skriver, och sen ytterligare en stund innan jag publicerar. Ibland börjar jag skriva utan att veta vart det ska leda. Flera inlägg (fler än man kanske tror) blir aldrig publicerade utan stannar i utkast-korgen. Bloggen blir som en direktkanal mellan den som skriver och den som läser. Utan omskrivningar eller mellanhänder som den mesta text man läser är.

Som bloggläsare tillåts man komma nära. Man får ta del av någon annans liv. För den som vill lämna ett litet fotspår, erbjuder den digitala världen möjligheten att lämna en kommentar eller tumme oavsett vart i världen man befinner sig (undantaget Kina, Nordkorea och några till ställen kanske). Men man kan ju också nöja sig med att tjuvläsa lite i bakgrunden. Förbli en anonym siffra i statistiken. Jag kommer ju aldrig veta. Jag vet ju själv hur jag fungerar. På vissa mindre bloggar kommenterar jag nästan alltid. På storbloggar som jag följer, nästan aldrig. Och det är ju det fina. Att man får göra som man vill.

Men då och då händer det att jag får ett litet personligt meddelande eller mail från någon som skriver och berättar att de läser bloggen och verkligen uppskattar den. Även om de aldrig kommenterar offentligt. Och det är ju en smaksak. Men det värmer verkligen mig som skribent att få höra!

2015-05-21 16.20.37

 

 

Funderingar om pressen kring mammakroppen och vikt. Och sådär.

Det snackas mycket om mammakroppar. Jag har läst otaliga bloggar, artiklar och kommentarer av tjejer som upplever stor press att snabbt gå ned i vikt igen efter förlossning. Målet sägs ofta vara att komma i de gamla jeansen. Och det låter ju praktiskt att komma i sina gamla jeans. Då slipper man förnya sin garderob. Vilket i sig både är dyrt och påfrestande för miljön. Men från vem kommer egentligen den här stora pressen?

Svaret jag läser mig till är media.
Media måste sluta pumpa ut den här bilden av att man snabbt måste komma i form efter graviditet.
Är det skvallerblaskornas bilder på diverse kända personer som är i närmast toppform kort efter graviditeten, som får färska mammor att må dåligt? Eller är det något tv-program kanske? Eller är det via sociala medier? I så fall är det kanske inte så konstigt att jag missat vad som händer. Jag har ju varken tv eller kändistidningar. Sociala medier använder jag, men jag följer inte personer som jag finner ointressanta eller som får mig att må dåligt.

Inte heller har jag märkt att personer som jag möter kommer med några kommentarer om att jag nog inte borde ta en kaka till. Kanske är det ingen som vågar säga något? Eller så gillar de mig ändå och låter mig vara myndig och göra som jag vill? Eller så anser de kanske att jag inte har viktproblem?

Fast de som pratar om den här pressen, tycker i alla fall jag, verkar ha rätt normala kroppar. Om man ska tro det jag läst på internet (vilket man kanske inte borde) så är det här med press något vanligt förekommande. Och det är naturligtvis inte bra om tjejer går runt och mår dåligt och känner ångest över att äta eller en ohälsosam press att tvingas träna. Att inte få göra som man vill med sin egen kropp. Nej, det är inte bra.

Men jag tänker också lite såhär. Den press som dessa nyblivna mammor känner, kommer nog allra mest inifrån. Det som kommer utifrån blir bara toppen av isberget. Det som får bägaren att rinna över. Sen läggs skulden på tredje part istället för att reda ut vad som händer inuti en själv. Det är ju enklast så.

Jag kan hålla med om att somlig media inte alls är sund. Men den säljer uppenbarligen stort, så då finns det ju en efterfrågan. Quick fix hit och intervallträning dit. Jag skulle vilja säga till den som köper och konsumerar mediautbudet att analysera lite innan.

Ställ dig frågan om innehållet i det som du precis ska konsumera
1. kommer få dig att må bra
2. må som skit.
Följdfråga:
3. Vill du verkligen spendera tid och pengar på media som får dig att må skit? Är inte livet för kort för det?

Om svaret blev 2, så rekommenderar jag personen i fråga att gå till biblioteket och låna en bra bok istället. Lyssna på skön musik. Ta en promenad i skogen eller vid vattnet. Lägg energin på bättre saker och gör sånt som får en att må bra.
Om någon i din närhet är dryg (och det är en betydelsefull person) så säg ärligt till att sådana kommentarer får dig att må väldigt dåligt. Om det sägs av någon som inte är betydelsefull så be personen att tagga ner och sköta sitt. Det här stycket riktar sig för övrigt inte bara till nyblivna mammor utan till den som känner sig träffad.

Om man verkligen vill förändra sin kropp så lägg upp en rimlig plan och håll dig till den. Och kom ihåg att vara snäll mot dig själv. Du har bara en kropp. Den ska ta dig genom hela livet så ta hand om den.

Själv då?
Jag upplever faktiskt också en stor press. Och 100 % av den kommer inifrån. Från min egen vilja. Eller jag vill såklart inte lägga stor press på mig, men grejen är den att jag så otroligt gärna vill springa igen. Och då är det liksom bara att ta tag i det sura äpplet och köra hela viktbiten först. Med en tråkig skadebakgrund så vet jag att min kropp inte håller ihop om den är för tung när jag börjar och jag kommer med största sannolikhet dra på mig nya skador.

Om du skulle fråga mig, så får du svaret att jag älskar jag min kropp och att jag är fantastiskt tacksam för allt den låter och har låtit mig göra. Jag försöker visa tacksamhet genom att ta hand om den på bästa sätt jag förmår. Tex genom att träna. Gärna hårt. Emellanåt i alla fall. Äta bra. Gott. Det jag är sugen på. Emellanåt. I lagom mängd.

Sen ska gudarna veta att det där med att gå ner i vikt kan vara lite trixigt. Läser man valfri kvällstidning så får man garanterat förslag som fungerar för viktnedgång. Men kruxet är ju inte att gå ned i vikt. Kruxet är att hålla sin vikt. Jag tror på att låta viktnedgång ta lite tid och att göra den på ett sådant sätt att livsstilen inte skiljer sig nämnvärt från hur jag vill leva när jag nått målvikten.

Det jag försöker tänka på, är att göra något fysiskt innan frukost. Morgonpromenad eller en liten tur på cykeln är idealt. Räcker med cirka 20-30 minuter för att starta förbränningen innan frukost. Sen äter jag tre mål mat under dagen. Ser till att jag blir ordentligt mätt (inte sprängmätt) för att minska risken för småätande. Blir jag sugen på mellis så äter jag ett som är mättande. Har jag tur, finns det tid för ett träningspass någon dag i veckan.
Mer mirakelmetod än så har jag inte. Det går långsamt. Men åt rätt håll. Och det är väldigt likt hur jag planerar att leva när målet är nått. Inga dieter eller krusiduller. Men hållbart. Det tror jag på!

Här kommer ett urval av mina målbilder som fungerar som pepp för mig. Det jag älskar att göra! Det är hit jag vill och strävar!

IMG_3781
Strax innan målgång av Ramundberget Challenge 2013 (Klinken runt)
IMG_3782
Mycket nöjd, glad (och trött) efter målgång av RC- Klinken runt!
IMG_9197
Swimrun-träning i Länna inför Borås Swimrun 2014!
Ann-Mari Olofsson
Och så klart målgången av Kalmar Triathlon 2011 🙂 Den känslan!!! Den lyckan!!!

Sen vill jag såklart vidare mot nya spännande äventyr! Men mer om det någon annan gång.

 

10 år sen MUCK

Idag blev jag påmind om att det var 10 år sedan MUCK.

10 år…

Var tvungen att scrolla igenom de digitala bilderna som jag har kvar från det militära året. Jämfört med dagens enorma bildflöde så går det ganska fort att kika igenom. Jag hade ingen egen digitalkamera på den tiden så därför har jag inte heller så många bilder. Några har jag fått från andra och några är tagna med en lånad kamera. Det är i alla fall tillräckligt många bilder för att jag ska bli rejält nostalgisk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ute på Vita blixten!

Så olikt allt annat.
Verkligen en omtumlande upplevelse och samtidigt vilken möjlighet att testa på och lära sig om saker som man aldrig kan få lära sig civilt. Det var ett år som jag verkligen inte skulle vilja ha oupplevt och som blev till en pusselbit av den jag är. En sån där unik pusselbit som inte är lik någon annan och som inte går att ersätta.

Är man sugen och har möjlighet att göra lumpen så skulle jag lätt säga: Go for it!

Vardagsmotion för kropp och sinne

Fick frågan av en förskolefröken idag.
Hur länge har du tänkt fortsätta cykla till förskola och jobbet? Hon syftade naturligtvis på min mage och kanske frågade hon mer i stil med, Du står allt i och cyklar du, är det inte halt? Hon berättade också att hon själv ramlat på cykeln när hon var gravid för en massa år sedan och sen hade cykeln fått stå resten av den graviditeten. Här vill jag också noga förtydliga att jag tolkade det som ren omtanke från hennes sida och visst förstår jag att det kanske inte är många som skulle välja att fortsätta cykla när det blir snö, halt och med en jäsande bulle i ugnen. Det märks ju tex vid lämning och hämtning att 96 % av föräldrarna är bilburna. Tidigare i höstas såg det lite bättre ut.

Men. Titta på bilden nedanför.

2014-10-28 07.21.49

Så här såg det ut för en dryg vecka sen när jag cyklade till jobbet. Inget filter. Kan säga att det var fler än jag som stannade längs cykelvägen på Frösön och plockade fram mobilkameran denna morgon. En sån här vy på vägen till jobbet tillsammans med kall luft i ansiktet ger mig så himla mycket energi. Om jag körde bil skulle jag kanske ha fält ned solskyddet och jag skulle verkligen inte stannat, parkerat fyrhjulingen, klivit ut, fotat och låta mig själv njuta på samma sätt.

Jag har skrivit det förut men jag vill skriva det igen, ibland är cykelturerna till och från jobbet den enda tiden jag får utomhus på en hel dag. Och jag är gjord för att vistas utomhus en del av tiden. Jag mår väldigt bra av det. Visst tycker även jag att det ibland är lite gruvsamt att gå ut (tex när det är busväder eller när man ligger och är superkissnödig i tältet mitt i natten) men det är i princip aldrig jobbigt att vara utomhus när man väl klätt på sig och tagit sig ut. Att vistas ute är sällan något man ångrar. Som en bonus får jag lite vardagsmotion.

Så mitt svar till fröken blev att,
-Nä, jag har dubbdäck och då är det inte så halt men man får såklart ta det försiktigt. Vi får se hur länge jag orkar trampa på i vinter eller om magen kanske blir i vägen, men än är det inga som helst problem. På den backiga ön har jag också haft en enorm nytta av elcykeln. Utan den så hade cykelpendlingen förmodligen redan tagit slut då dubbdäcken tar ut sin rätt också. Om det blir en riktig vinter iår med mycket snö och bra is, så kanske jag kommer låta cykeln vila och promenera över isvägen för att sen ta bussen hem… Vi får se.

Tills dess får ni se upp för en glad filur i hjälm, med växande rondör och en stoor gul reflexväst komma swoschande förbi!

Att cykla till jobbet

Jag tycker att det känns väldigt bra att cykla till jobbet. Lite bonus-vara-utomhus-tid. Vissa (mindre bra) dagar är det den enda tiden utomhus som jag får. Sen är det ju snällt mot både plånbok, kropp och miljö att skippa bilen 🙂 önskar att fler hade möjlighet/gjorde detsamma.

Idag kände jag mig dessutom uppskattad som cyklist på väg till jobbet!

IMG_0803-0.JPG
Tack ICA Maxi och Östersunds kommun 🙂