Planering av föräldraledighet

Ni bloggläsare som läste på Rotan mot slutet av min graviditet, märkte nog att det fanns en hel del praktiska saker att tänka på. Kläder, säng, vagn, gravidförsäkring, barnförsäkring, babyboxar osv.

Av egen erfarenhet vet jag att det är bra att tänka igenom en hel del innan barnet kommer. Sen blir det lätt kaos och hjärnan känns trögare än vanligt eftersom den innehåller en cocktailmix av diverse hormoner och lika delar sömnbrist. Det räcker gott med att fokusera på det dagliga och den lilla skatten.

Mycket kan man strunta i att fundera på (det mesta löser sig ändå) men en sak sak som jag tycker att man både kan och bör fundera igenom, är det här med föräldraledighet. Inte minst om man har en arbetsgivare som vill veta ungefär när denne kan räkna med att man kommer tillbaka i tjänst igen. Föräldraledigheten i Sverige är otroligt generös och man har många möjligheter. Det går att maximera ledighet eller ersättning eller göra kombos som passar ens eget liv på bästa sätt. Sätt dig in i vad som gäller för att inte riskera att få slut på dagar tidigare än vad du tänkt dig, alternativt att du har dagar som “brinner inne” för att du inte hinner ta ut dem i tid.

När Arvid föddes så var reglerna sådana att man fick disponera hela ledigheten som man ville fram tills att barnet fyllt 8 år. Sen dess har reglerna gjorts om och det är nu möjligt att spara ledighet tills att barnet fyller 12 år men bara 96 dagar efter att barnet fyllt 4 år. Olika regler för våra barn alltså.

Vi maximerar gärna tid-faktorn så jag satte mig ner och började planera kommande år och hur vi vill ha det för att inte låta några dagar gå till spillo. Resultatet blev ett excel-ark med planering från och med år 2015 fram till och med år 2020. Riktigt nöjd faktiskt!

2015-03-24 09.38.00-2

Mitt system innehåller alltså grovramar för hur många dagar per år som vi vill ha ledigt baserat på hur kalenderåren ser ut. Tex kanske man vill fylla ut julledigheten med lite föräldraledighet, ta ett påsklov och framför allt förlänga sommarsemestrarna. Schemat är inte så strikt att det säger exakt vilka dagar ledigheten ska äga rum utan har såklart en inbyggd flexibilitet, annars hade jag kunnat kasta det på en gång om jag känner familjen Infall rätt…

Sen bör ju vardera förälder fundera på hur mycket och hur länge den vill vara hemma med barn. En känslig fråga för många och jag tycker att det är upp till föräldrarna själva att komma överens om vad som passar bäst givet deras egna förutsättningar.

Hittills har vi delat väldigt lika på vår föräldraledighet och jag skulle kunna säga att det är det bästa för barnet, mest demokratiskt osv, men det tänker jag inte göra. Jag tror visserligen att det är värdefullt för vardera förälder att spendera ensamtid med barnet. Lära känna varandra. Få insikt i hur det är att vara föräldraledig (kanske inte så mycket ledighet som man tror på förhand). Jag tror också att en förälder som väljer att inte ta möjligheten fast förutsättningarna finns, kommer att ångra sig.

Men i de familjer som förutsättningarna inte finns för båda att vara lediga, innebär en tredje sk pappamånad att familjen totalt sett går miste om en månad där barnet skulle ha kunnat vara hemma med ena föräldern. Det gynnar ju ingen.

Det har absolut underlättat för oss att fatta beslut om lika föräldraledighet eftersom vi tjänar ungefär lika. Det kan man inte bortse ifrån. Om den ene föräldern tjänar mycket mer än den andra så kan det ju betyda ett stort avbräck i familjeekonomin om man skulle dela lika och i en del familjer kanske det inte skulle gå runt alls. Nä. Jag tycker att man ska lita på att folk själva kan göra upplägg som passar deras liv, ekonomi och familj på bästa sätt.

Sommarens allra första vecka. Åtminstone i kalendern…

Som sig bör så har det varit en väldigt hektisk första sommarvecka. Det brukar ju hända väldigt mycket den här tiden, oavsett väderlek, och 2015 har inte varit något undantag trots min föräldraledighet.

Tentaplugget fick avbrytas för sommarfest och utspark på förskolan. De äldsta barnen tackades av och lyckönskades inför skolstarten i höst. En väldigt fin cermoni tycker jag. Och inte hade jag långt till tårarna heller. Hur ska det bli när det är mina barn som slutar skolan???

2015-06-02 16.39.48-1

Tillbaka till verkligheten och nuet. Sen mars månad har jag försökt klämma in halvtidsstudier i form av en geometrikurs i mitt och våra liv. Opretantiöst och kravlöst då jag inte behövde klara kursen för något specifikt syfte. Det var mest en kul och utmanande grej som hjälpt mig att tänka på annat än att bara amma, hålla koll på en 2.5-åring och byta blöjor. Som ni kanske anar så har det knappast blivit några tjugo timmars plugg per vecka…

Kursen däremot, den har absolut krävt mer än vad jag hade tänkt mig. Fyra inlämningsuppgifter (det fanns även en femte och sjätte som var frivillig med möjlighet till bonuspoäng på tentan), två seminarier och en avslutande salstenta kräver lite tid.

2015-06-03 07.54.16-2

Tidigt på onsdagsmorgonen cyklade jag till Mittuniversitetet för min första salsskrivning på fem år, och min första mattetenta på typ sju år. Kände mig nervös fast det var så kravlöst. Man vill ju så gärna göra bra ifrån sig… Ja, men det kändes väl ganska ok och jag hoppas det gick vägen. Det bästa av allt var ju den där speciella känslan när jag cyklade hem igen. Den som jag inte heller haft på flera år. Den där magiska känslan av sommarlov.

Dagen efter var det vårruset och det orkar jag inte skriva något mer om nu.

På fredag hände ytterligare en väldigt stor sak för mig personligen. Jag var på efterkontroll efter förlossningen och fick grönt ljus för att bada och simma igen!!! Tjillevippen så himla bra!!! Eftersom lördagen var en röd dag, fick K sluta redan vid lunch på fredag och jag kunde ta mitt första simpass på två månader under eftermiddagen.

2015-06-05 14.22.11

Simtekniken och tiderna var kanske inte så mycket att hurra över men vad gjorde väl det? Nu kan jag ju åtminstone jobba vidare och bygga upp igen. Och det behövs verkligen, med mindre än 30 dagar till Vansbrosimningen.

Fredagskvällen blev ju en riktig fin historia, så vi grillade och satt ute i de hittills ganska oanvända trädgårdsmöblerna tillsammans med Gustlings!

Fast om fredagen var fin så var lördagen och Sveriges nationaldag något helt annat. Mysigast var att sitta inne med en kopp varmt te och äta svenska jordgubbar. När barnen sov plockade vi fram ett sällskapsspel också. Det var inte igår!

2015-06-06 12.58.53-1

När barnen vaknat så begav vi oss till Storsjöbadet.
Vi är ganska flitiga på att använda våra årskort på det där stället… 2015-06-06 16.05.40

Och så tacksamma för att det finns.
Hoppas ni alla haft en bra första sommarvecka!

Funderingar om pressen kring mammakroppen och vikt. Och sådär.

Det snackas mycket om mammakroppar. Jag har läst otaliga bloggar, artiklar och kommentarer av tjejer som upplever stor press att snabbt gå ned i vikt igen efter förlossning. Målet sägs ofta vara att komma i de gamla jeansen. Och det låter ju praktiskt att komma i sina gamla jeans. Då slipper man förnya sin garderob. Vilket i sig både är dyrt och påfrestande för miljön. Men från vem kommer egentligen den här stora pressen?

Svaret jag läser mig till är media.
Media måste sluta pumpa ut den här bilden av att man snabbt måste komma i form efter graviditet.
Är det skvallerblaskornas bilder på diverse kända personer som är i närmast toppform kort efter graviditeten, som får färska mammor att må dåligt? Eller är det något tv-program kanske? Eller är det via sociala medier? I så fall är det kanske inte så konstigt att jag missat vad som händer. Jag har ju varken tv eller kändistidningar. Sociala medier använder jag, men jag följer inte personer som jag finner ointressanta eller som får mig att må dåligt.

Inte heller har jag märkt att personer som jag möter kommer med några kommentarer om att jag nog inte borde ta en kaka till. Kanske är det ingen som vågar säga något? Eller så gillar de mig ändå och låter mig vara myndig och göra som jag vill? Eller så anser de kanske att jag inte har viktproblem?

Fast de som pratar om den här pressen, tycker i alla fall jag, verkar ha rätt normala kroppar. Om man ska tro det jag läst på internet (vilket man kanske inte borde) så är det här med press något vanligt förekommande. Och det är naturligtvis inte bra om tjejer går runt och mår dåligt och känner ångest över att äta eller en ohälsosam press att tvingas träna. Att inte få göra som man vill med sin egen kropp. Nej, det är inte bra.

Men jag tänker också lite såhär. Den press som dessa nyblivna mammor känner, kommer nog allra mest inifrån. Det som kommer utifrån blir bara toppen av isberget. Det som får bägaren att rinna över. Sen läggs skulden på tredje part istället för att reda ut vad som händer inuti en själv. Det är ju enklast så.

Jag kan hålla med om att somlig media inte alls är sund. Men den säljer uppenbarligen stort, så då finns det ju en efterfrågan. Quick fix hit och intervallträning dit. Jag skulle vilja säga till den som köper och konsumerar mediautbudet att analysera lite innan.

Ställ dig frågan om innehållet i det som du precis ska konsumera
1. kommer få dig att må bra
2. må som skit.
Följdfråga:
3. Vill du verkligen spendera tid och pengar på media som får dig att må skit? Är inte livet för kort för det?

Om svaret blev 2, så rekommenderar jag personen i fråga att gå till biblioteket och låna en bra bok istället. Lyssna på skön musik. Ta en promenad i skogen eller vid vattnet. Lägg energin på bättre saker och gör sånt som får en att må bra.
Om någon i din närhet är dryg (och det är en betydelsefull person) så säg ärligt till att sådana kommentarer får dig att må väldigt dåligt. Om det sägs av någon som inte är betydelsefull så be personen att tagga ner och sköta sitt. Det här stycket riktar sig för övrigt inte bara till nyblivna mammor utan till den som känner sig träffad.

Om man verkligen vill förändra sin kropp så lägg upp en rimlig plan och håll dig till den. Och kom ihåg att vara snäll mot dig själv. Du har bara en kropp. Den ska ta dig genom hela livet så ta hand om den.

Själv då?
Jag upplever faktiskt också en stor press. Och 100 % av den kommer inifrån. Från min egen vilja. Eller jag vill såklart inte lägga stor press på mig, men grejen är den att jag så otroligt gärna vill springa igen. Och då är det liksom bara att ta tag i det sura äpplet och köra hela viktbiten först. Med en tråkig skadebakgrund så vet jag att min kropp inte håller ihop om den är för tung när jag börjar och jag kommer med största sannolikhet dra på mig nya skador.

Om du skulle fråga mig, så får du svaret att jag älskar jag min kropp och att jag är fantastiskt tacksam för allt den låter och har låtit mig göra. Jag försöker visa tacksamhet genom att ta hand om den på bästa sätt jag förmår. Tex genom att träna. Gärna hårt. Emellanåt i alla fall. Äta bra. Gott. Det jag är sugen på. Emellanåt. I lagom mängd.

Sen ska gudarna veta att det där med att gå ner i vikt kan vara lite trixigt. Läser man valfri kvällstidning så får man garanterat förslag som fungerar för viktnedgång. Men kruxet är ju inte att gå ned i vikt. Kruxet är att hålla sin vikt. Jag tror på att låta viktnedgång ta lite tid och att göra den på ett sådant sätt att livsstilen inte skiljer sig nämnvärt från hur jag vill leva när jag nått målvikten.

Det jag försöker tänka på, är att göra något fysiskt innan frukost. Morgonpromenad eller en liten tur på cykeln är idealt. Räcker med cirka 20-30 minuter för att starta förbränningen innan frukost. Sen äter jag tre mål mat under dagen. Ser till att jag blir ordentligt mätt (inte sprängmätt) för att minska risken för småätande. Blir jag sugen på mellis så äter jag ett som är mättande. Har jag tur, finns det tid för ett träningspass någon dag i veckan.
Mer mirakelmetod än så har jag inte. Det går långsamt. Men åt rätt håll. Och det är väldigt likt hur jag planerar att leva när målet är nått. Inga dieter eller krusiduller. Men hållbart. Det tror jag på!

Här kommer ett urval av mina målbilder som fungerar som pepp för mig. Det jag älskar att göra! Det är hit jag vill och strävar!

IMG_3781
Strax innan målgång av Ramundberget Challenge 2013 (Klinken runt)
IMG_3782
Mycket nöjd, glad (och trött) efter målgång av RC- Klinken runt!
IMG_9197
Swimrun-träning i Länna inför Borås Swimrun 2014!
Ann-Mari Olofsson
Och så klart målgången av Kalmar Triathlon 2011 🙂 Den känslan!!! Den lyckan!!!

Sen vill jag såklart vidare mot nya spännande äventyr! Men mer om det någon annan gång.

 

När lillebror kom till världen

Idag har det gått en vecka sen vi blev fyra i familjen. Lillebror kom tisdag den 14 april. Fem dagar efter utsatt tid.

Fast allting började egentligen på måndagen… Då hade jag en tid bokad på förlossningen för att man skulle ta ett beslut om igångsättning. Jag blev undersökt och lovad en igångsättning två dagar senare om inget hänt innan dess. Men redan när jag gick därifrån så kändes det lite speciellt i magen…

2015-04-13 08.54.09
Undersökning på måndagen
2015-04-13 09.03.03-2
K ritade av situationen. Lika som bär?

 

Fick tips av en vän att testa Daimstrut-metoden. Så hade båda hennes förlossningar startat. Och om det (mot förmodan) inte skulle hjälpa så tyckte hon att jag var värd en daimstrut ändå. Ok då. Bästa hemmakur-tipset jag fått.

2015-04-13 13.56.27
Köpte en daimstrut när jag åkte och handlade på måndagen. Värt att pröva ju.

På kvällen spelade jag, mamma och K spel. Samtidigt hade jag börjat klocka regelbundna men ändå väldigt beskedliga värkar med ungefär 10 min mellanrum. Vi la oss som vanligt på kvällen och jag sov ganska bra under natten även om jag ibland vaknade och kände att det värkte på.

Vid klockan 5 på morgonen så var jag ganska säker på att jag inte skulle behöva bli igångsatt dagen efter. Då kom det ungefär fyra värkar på tio minuter av varierande styrka, så vi ringde förlossningen som hälsade oss välkomna in.

Vi kom in runt klockan 6 och fick kolla vikt, blodtryck och bebisens hjärtljud innan jag blev undersökt. Barnmorskan sa då att jag var ganska omogen och att det var alldeles för tidigt att sätta in eventuell bedövning. Då var klockan runt 7:20. Hon frågade om vi kanske ville åka hem igen? Det ville vi inte. Så medan vi funderade på om och vilken sorts bedövning som skulle vara aktuell, så rekommenderade hon mig att vara uppe och röra på mig för att stimulera och få igång värkarbetet.

Det var bara det, att direkt efter hennes undersökning så fick jag inte fler värkar per 10:e minut men däremot gjorde varje värk fantastiskt ont. Jag tänkte att om det skulle fortsätta så här så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Då måste de ge mig någon slags bedövning. Stackars K försökte massera min rygg så gott det gick under värkarna (vilket hjälpte sist, men inte nu). 8:00 stod jag inte ut längre och kallade på hjälp. Då gjordes en ny undersökning och nu konstaterade barnmorskan att det var alldeles för sent för att sätta in någon bedövning. Tack. Och suck. Men då kanske det inte blir ett så utdraget förlopp i alla fall.

Nu måste vi snabbt byta från en undersökningssal till en förlossningssal, så om du skyndar dig innan nästa värk kommer så kanske inte vattnet hinner gå…
Plask. Jag tog mig två steg innan vattnet gick. Fortsatte dyblöt in till en förlossningssal och efter ungefär 2 timmars svettigt arbete så föddes Assar.
3980 g och 56 cm ren lycka.

Och jag är så himla tacksam.

Tacksam för att vi fick ännu en frisk och underbar pojke.

Tacksam för att min kropp skötte allt så himla bra. Det gick fort och så bra det bara kunde. Har inte alls känt mig lika sargad och skör som sist. Jag har kunnat njuta mer, varit piggare och direkt efteråt känt mig både starkare och lättare.

Tacksam för att jag fick uppleva en naturlig förlossning. Alltså en förlossning där jag inte behövde sättas igång med dropp utan fick uppleva hur det är att åka in till förlossningen för att min kropp talar om för mig att det är dags, inte för att jag haft en tid bokad.

En graviditet, förlossning och tiden efteråt är en stor påfrestning på kroppen hur man än gör, men min andra upplevelse har totalt sett varit så mycket bättre än min första. Det kan delvis bero på att jag minns första gången som väldigt jobbig och ställt in mig på något värre än vad som blev. Det kan också bero på att första gången var värre…

Vad vet man?
Tja… Om inget annat fungerar så testa ät en Daimstrut så kanske det löser sig!

2015-04-15 06.57.18

 

Hej och hejdå

Här kommer några snabba, rätt ytliga men hett efterlängtade
Hej och hejdå!

Hej fötterna

IMG_2006

Hejdå magen

IMG_2009

Hej favoritjackan!

IMG_2011

Hejdå gravidkläder

IMG_2010

Hej garderoben

IMG_2007

Hejdå halsbrännan!!!
IMG_2005

Kotten är äntligen här!!!

Idag har jag fött barn. En mening jag bara har fått säga en annan dag i mitt liv och kanske blir det inga fler heller. Idag är en stor dag. 

Kanske sker den största förändringen i livet när man går från ett liv utan barn till ett liv med barn? Jag vet inte och det spelar ingen roll heller. Att föda ett barn är det mäktigaste, jobbigaste, jävligaste och häftigaste jag gjort oavsett nummer i ordningen. Idag är jag bara så himla stolt över kroppen och överlycklig över att vara på andra sidan förlossningen. Att äntligen få se och ta på den lilla människan som varit inneboende sen i somras. Så fast att jag vet att tuffare tider väntar så bubblar det just nu lycka ur öronen!

Herregud! Idag har jag fött ett barn och vi är nu föräldrar till två fantastiska små killar! 

Lillebror vägde 3980 gram och var (drygt) 56 cm lång

BF-helgen

Både igår och idag drog vi oss tills klockan var nästan 9.

NIO! Kan ni tänka er???
Det händer minsann inte ofta det, men oj så skönt när det väl händer!

Eftersom vi kände oss lite osäkra på statusen för akut barnpassande i helgen, så tog mamma med sig Hjärtat till Härjedalen i fredags. Han har tjatat om det länge nu, även om han förstår och accepterar när vi förklarar att vi SKA åka till Härjedalen, men vi måste VÄNTA PÅ BEBISEN först.

Helt otroligt hur jobbigt det kan kännas att låta någon åka iväg med ens knodd. Även om det är min egen mamma och även om jag vet att det bara är över helgen…
Men så efter en stund slappnar jag av. Anpassar mig. Njuter av att äta maten i lugn och ro. Tittar på någon tv-serie i mörkret tillsammans med K. Fast sen, innan jag går och lägger mig, så brukar jag alltid gå in på hans rum och snusa lite på honom. Lägga tillbaka täcket som han sparkat av sig. Men det är ingen där. Tomt.

Rapporter från Härjedalen säger dock att det inte går någon nöd på den lille gossen. Han är i maskinparksparadiset med mormor, morfar och morbror! Med den lugnande vetskapen i bakhuvudet, har vi försökt ta vara på fördelarna med att inte ha barn direkt i närheten och minnas hur det var man gjorde. Igår gick vi på stan nästan hela dagen. K kunde prova byxor i lugnan ro. Vi åt lunch. Loppade lite. Strosade runt i småbutiker som jag aldrig varit in i och som inte är direkt barnvagnsvänliga. Fikade och skrattade gott ihop. Känns som att det kan dröja tills nästa gång vi gör detta på tu man hand.

IMG_1896
Pysslat och gjort lite alfabetsklossar. På baksidan av varje kloss finns samma bokstav i lilla alfabetet.
IMG_1897
Köpte en blå spetsgardin på loppis för ett kommande litet pyssel

Fast i eftermiddag kommer han hem igen och återställer ordningen. Och det känns fint!

 

Stiltje

Dagarna innan BF hade jag en del molande värk och även av karaktären mensvärk som kom och gick. Tänkte i min enfald att det kanske är det här som brukar kallas förvärkar, men vad vet jag om hur sådana känns? Under natten till BF (igår alltså) fick jag istället ont i halsen och allt molande ersattes av total stiltje. Ja alltså, bebis rör ju på sig, men den där känslan av att något skulle vara på gång försvann och tog med sig min tro på att hen tänker ploppa ut av sig själv snart.

Personligen skulle jag gärna sluppit halsontet och hellre ligga någonstans och föda ett barn just nu, men om vi bortser från det egoistiska i att vilja ha tillbaka sin egen kropp, ork och slippa halsbrännan, så kanske det är lika bra att chilla några dagar till och hoppas att det onda försvinner istället för att förvärras? Att bli tokförkyld nu och i det tillståndet föda ett litet känsligt barn känns ju inte som någon hit. Min fundering är att det kanske är kroppen som på något sätt stoppat ett inledande förlopp i ett beskyddande syfte? Kroppen är ju otroligt smart… 

Inatt drömde jag förresten att vattnet gick när jag satt på toa och ut i samma veva kom en väldigt liten baby. En mycket märklig känsla. Jag tror visserligen att det kommer att bli ett hyfsat snabbt förlopp även IRL, men kanske inte fullt så fort…

Bild 2015-04-10 kl. 11.36
Intar soffläge och slår på lite mysig geometriföreläsning som avslappnande bakgrundsmusik

 

BF

2015-04-09 07.21.22 kopia

Best Friends
Bäst Före
Baguette Feber
eller Bad Förmiddag kanske?

Ja, för mig stämde det sista av dessa in idag. För någon Beräknad Förlossning verkar det inte bli.
Är varken förvånad eller bitter över det. Faktiskt.
För det har varit en bra dag.

A sov längre än vanligt och morgonen flöt på bra.
Efter lämning på Föris så löste jag den tredje av fyra obligatoriska inlämningsuppgifter i min geometrikurs. Den har jag klurat på i en vecka nu så det kändes riktigt bra. Det kanske blir en avklarad kurs till slut ändå?

Sen blev det belöning i form av bad, lek och lunch med S &M på Storsöbadet (och ett kort simpass).
Hem och sova en liten stund innan jag promenerade och hämtade solstrålen på Föris!

Och ikväll kommer L & J och hälsar på (och de tar med sig Take Away = Ingen matlagning idag).
En dag med flow helt enkelt!

Och dagar med flow är ju härliga oavsett om de råkar vara BF eller inte.

 

Det där med begränsad barnomsorg vid föräldraledighet

Den här veckan har vi börjat köra live med begränsad barnomsorg. Jag har ju nämnt det lite kort förut, i samband med att jag började plugga här på vårkanten. Där vi bor har man alltså rätt till 15 timmars barnomsorg i veckan för syskonet, när man är föräldraledig med ett nytt litet knytte. Ingen bebis än, men från och med igår så är jag föräldraledig & student på halvtid och har checkat ut från jobbet. Som student på halvtid får vi ha storasyskonet 25 timmar/vecka på dagis istället för de ursprungliga 15 timmarna.

Utvärderingen hittills då?
Ja… igår hämtade jag hjärtat vid 14-tiden. När vi kom hem, så blev jag så trött att jag satte mig i soffan och somnade. A satt bredvid och spelade på paddan. Å vad det kändes ovärt!

2015-04-08 07.51.14
Hejdå mormor

På morgonen vaknar han ju fortfarande mellan 5:30-6:30 och kutar upp ur sängen som en sol. Försöker dra ut på det där med frukost så att han ska stå sig fram till lunch, men sen då? Pappan cyklar iväg till jobbet vid 7-tiden och mormor till skolan närmare klockan 8. Då står han liksom klar vid stövlarna i hallen och vill till Förskolan. Åh… Det är en hel timme kvar vännen. Hur kan en timme kännas så lång?
2015-04-08 08.23.07

Så jag försöker verkligen roa på alla sätt jag kan, men just nu är det tyvärr inte så många… Det känns så onödigt i hjärtat när han måste sitta där i sin ensamlek istället för att vara på Föris i en svindlande rolig kompislek. Vilket slöseri. Han tar ju ändå upp en plats på förskolan, så det går knappast att ta in fler barn bara för att hans veckotid är begränsad?

Ja, ja. Regler är regler – även om jag kan tycka att de är ogenomtänkta. Förhoppningsvis så anpassar vi väl oss ganska snart, men på den korta stunden hittills så har det känts precis lika illa som jag hade föreställt mig.

Det blir nog till att söka kurser för höstterminen också…