Iceathlon

God Jul och God Fortsättning så här i mellandagarna!

Eftersom snötäcket på Frösön var så skralt så bestämde vi oss för att det fick bli ett vitt och fint julfirande i Härjedalen iår.
Dagen före Dopparedagen packade vi in oss i bilen och reste de knappa tjugo milen hem till mitt barndomshem.

Julafton blev en fin och solig historia. Termometern visade endast någon liten minusgrad och helt vindstilla. Efter grötfrukosten blev det lite pulkaåkning.

Att köra spark är ett underskattat nöje och utmärkt transportsätt! Synd att det grusas sönder så fort. Man borde ha isgata på ena sidan vägen och grusat på den andra…
Pulkabacken som morfar fixat med traktor var omtyckt av både stora och små

 

Sen gick vi ner på isen för att K skulle få premiärtesta sina hockeyrör som han fått i julklapp. Pappa hade sopat upp en liten hockeyplan utanför båthuset men väl nere på isen började jag och Kristoffer spåna…

Man kanske skulle göra en bana?
Åka runt och tävla  kanske?
Man kanske skulle lägga till skytte?
JA!
Vi kan kalla det Iceathlon

Sagt och gjort. Ringde brorsan som kom med gevär. K tillverkade vindvimplar.

Liggunderlag, skyttestation, kikare, en hel del skottande, sopande och hämtande av andra grejer.

Inskjutning
Uppvärmning

Efter inskjutning och lite uppvärmning var det äntligen dags!

Det blev en hård kamp där man kan konstatera att jag la lite mer fokus på skyttedelen med 5/6 träff medan K satsade lite mer på snabb skridskoåkning och sköt noll träff. Han var först i mål men utnyttjade å andra sidan aldrig genvägen… Var detta inte ett krav eller var det kanske frivilligt?

Ja. Man kanske skulle kunna diskutera resultatet men det ligger inte så mycket för oss. Vi tyckte mest att det var en väldigt rolig julaftonsaktivitet! Gott så.

Sen blev det i vanlig ordning massor av god mat, tomten kom äntligen med hett efterlängtade paket till framför allt 4-åringen och så lite kortspel som fick avrunda kvällen.

Hoppas ni alla haft en härlig jul!

Det har varit mycket nu. Igen.

Den gångna helgen var jag bara hemma. Tillsammans med min familj.
Efter väldigt mycket resande (iofs en massa trevligt resande) den här våren och nu senast tre långhelger på raken borta från mina fina pojkar, så kändes en hemmahelg då vi bara går runt och skrotar ihop som höjden av lyx!

Det är inte lätt alla gånger. När man vill så mycket. Någon gång måste jag tacka nej. Flera gånger måste jag tacka nej. Trots att allt verkar och med största sannolikhet är hur kul som helst. Jag är nog en ja-sägare av natur. Det ligger för mig. Nyfiken och vill testa i princip ALLT! Har jag inte provat så vet jag ju inte, och tänk om jag missar något som är jättekul. Men det här JA-upplägget får såklart konsekvenser…

För allt har ju ett pris. Om jag väljer att, så väljer jag ju samtidigt bort något annat. Fast det tänkte jag inte på när jag tackade ja. Det som på många sidors avstånd i kalendern kan verka som given och superkul aktivitet, kan när det drar ihop sig verka som en mindre bra idé. Inte för att aktiviteten har mist sin lockelse, utan för att jag ser mer än vad jag såg när jag sa ja. Den där roliga aktiviteten har fått sällskap av en massa andra aktiviteter och plötsligt blir det ganska tydligt att tiden borde ha planerats annorlunda. Från början. Balansen. Balansen Ann-Mari!

När insikten om annorlunda prioritering dyker upp så har man i grunden två val:
Antingen är man tråkmånsen och sabotören som tackar NEJ fast det egentligen är alldeles försent för det,
eller,
Så kör man huvudet i sanden och försöker hinna med allt ändå. Har man sagt en sak så…

Risken med 1an är ju att roliga saker slutar poppa upp. Så jag kör oftast på 2an. Försöker hinna med allt. Men det är klart att det sätter sina spår. Något hinns ju inte med. Oftast är det jag själv. I längden ett väldigt destruktivt beteende (tror jag).

Alltså måste förändringen komma flera steg tidigare. Framförhållningen. Redan i planeringsskedet och vid ställningstagandet måste jag bli bättre på att prioritera och framför allt prioritera bort. Att tänka efter vad jag tackar ja till. Och komma ihåg att varje JA också är ett NEJ till något.

Amen på det!
IMG_2855

Ps. Helgen var ljuvlig. Slut på meddelandet.

Pyssel i sjukstugan

Den senaste veckan har jag haft ännu en förkylning.
Ännu. En. Förkylning.

Jag vet inte hur många förkylningar jag haft sen i höstas. Räknar inte. Men. Suck. Många.
Ja ja. Det är vad det är.
Jag vet att det är många som dras med evighetslånga förkylningar. Så jag är inte ensam i segdragenhetseländet.

Blir nästan aldrig toksjuk och sen frisk. Istället har jag halsont länge. Tråkigt nog hindrar det mig från att träna som jag vill. Börjar fundera på att lägga om kost eller göra något radikalt för att bryta den negativa spiralen. På pluskontot är i alla fall att jag har lite energi. Så då får man göra det bästa av läget.
Man kan alltid vara ute och promenera. Eller som den här härliga vårvinterdagen, åka lite slalom med treåringen.
2016-04-03 14.20.49
Och så får jag tid att vara lite pysslig.

Om jag måste säga något gott om att vara sjuk, så är det att jag tar mig tiden att hitta på sådana där saker som jag kanske inte så ofta (som jag skulle vilja) gör annars. Att få utlopp för lite energi och vara kreativ. Göra något roligt och nyttosamt. Det gillar jag.

Idag har det handlat om jeans.
Mina älsklingsjeans. De har, som mina jeans ofta gör förr eller senare, mött sin skapare genom cykeldöden. Ni vet, när cykelsadeln skaver hål i lårsidan invid grenen. Man lagar. Efter en tid går det hål igen. Man försöker laga lagningen. Men till slut går det bara inte längre.

Så vad göra?
Efter lite fin klippning så bidde det ett par korta jeansshorts och de två långa jeansbenen sydde jag om till varsin skridskopåse åt Kristoffer och mig. Alltså en påse att ha långfärdsskriskor och dubbar i.
Behöver man en skridskopåse? Nja. Jag har en lätt tunn turryggsäck som brukar följa med mig när jag ska åka skridskor på isarna och jag tycker alltid att det är lite olustigt att packa ned långa vassa stålkanter i den. Även för förvaring hemma så känns det ju schysst med en relativt slitstark förvaringspåse.
IMG_1862

IMG_1865

Dessutom var den ju busenkel att göra. Sydde bara igen låret och drog ett snöre genom den försydda kanten i änden på benet som jag sen försåg med ett dragskolås. Broderade på namn för att enkelt skilja dem åt i all hast. Blir nog inte enklare än så.

Men.
Nu tänker jag bli frisk!

 

Passionen utomhus

En nedrig förkylning i kombination med ett löfte om att inte äta choklad eller andra sötsaker = jobbiga tider.

Den rinnande näsan till trots så blev det lite slalom igen i lördags, långfärdsskridskor i söndags, pulkabacken igår måndag och långfärdsskridskor idag tisdag. Ingen aktivitet som jag tänker på som träning. Utan mer som livskvalitét. Nödvändigt underhåll av humöret hos en person som är van att träna, som väldigt gärna vill träna och som inte får det. Och som just nu inte kan tröstäta choklad heller…

Som tur är finns UTOMHUS.

Jag älskar utomhus. Jag behöver utomhus. Önskar jag vore mera utomhus. Har ambitionen att vara mer utomhus. Men just nu är livet som det är. Det kommer andra tider, jag vet. Det blir successivt mer utomhus!
Samtidigt är jag självklart väldigt tacksam för att jag har ett inomhus. Skulle heller aldrig vilja vara utan mitt inomhus.

Bjuder på några bilder från den fantastiska dagen som det var idag. Temperatur runt nollan och så sol. Motvind bortåt och hemvind på tillbaka vägen. Helt ok is på den nyplogade Medvinden!
Så tacksam för de där 5 timmarna man får för sig själv och lilla barnet på tisdag, onsdag och torsdag

IMG_1110
Bara att sätta på sig skillerna och sticka rakt ut i solen!
IMG_1124
En liten lunchpaus mot en husvägg. Prime time de luxe! Jag och M på även-tur! Riktiga flashbacks från den fantastiska vårvintern 2013 då vi också var föräldralediga tillsammans och i princip bodde ute på isen!

IMG_1118

80 dagar kvar = 20 dagar gjorda! Det går undan 😀

100 dagarsutmaningen – here we go again

Nyår – Nystart – Nya vanor
Så har äntligen,
*Före jul (massa lussebullar, pepparkakor, julbord med jobbet, provsmak och julebak mm),
*JUL (Gottegrisens högtid),
*Nyår (i sig kanske ingen söthögtid men det brukar ju finnas ganska mycket sött kvar från julen då man kanske tog i lite för hårt i sitt bakande före jul)
*Födelsedag (på annandag nyår var det tårtdags för undertecknad igen)
*Trettonhelg (om man mot förmodan inte var sötmättad innan, så finns här en liten bonuschans att ta igen det)
passerat. Det har absolut varit mysigt, bitvis rofyllt och väldigt härligt att få vara tillsammans. Men alla dessa helger och det goda i koncentrerad form under en så intensiv period, gör att det lätt kan bli för mycket av det goda. Så är det för mig i alla fall. Jag har ätit alldeles för mycket under en månad nu och det känns. Jag är så mätt. Och därför älskar jag hela grejen med nyår och nystart. En chans att inleda det nya året med lite nyttigare vanor.

Idag kör jag igång en ny 100-dagarsutmaning.

Alltså inget
GODIS (inkl. choklad)
ingen
GLASS
inga
BULLAR
eller KAKOR
och inte någon
LÄSK och SAFT
på 100 dagar.

Det är det första (med betoning på choklad) som är det luriga för mig. Det övriga äter jag inte nämnvärt mycket av. Men bjuds det så är det ju väldigt lätt att något slinker ned utan att det var tänkt så.

Regler / Undantag
-Drickchoklad och Saft ute på äventyr är absolut OK
-Frukt är såklart ok, även ett glas juice någon gång emellanåt men det har vi ändå nästan aldrig hemma
-Det här handlar heller inte om kolhydrater tex potatis, pasta eller bröd för mig. Det är ingen kolhydratsjakt. Det är en ren avskalning av tilläggsprodukter som varken jag eller min kropp behöver. Eller typ… Choklad behöver jag ju (tror jag i alla fall). Så det kommer jag säkert äta igen efter den här utmaningen. Men just nu behöver jag och choklad ta en paus från varandra.
-Chips och popcorn – Tidigare har jag haft med dessa på min lista ovan av saker jag inte ska inmundiga. Jag är inte på något sätt en storkonsument av dessa (kanske köper en chipspåse varannan månad), men den här gången tänkte jag faktiskt inte lägga till de på min röda lista. Dels innehåller de inte lika mycket socker som de övriga och så tänkte jag att det kanske blir lättare att klara av det här om något onyttigt faktiskt är tillåtet.

Så nu kör vi!
En gång tidigare har jag klarat av det. Och en gång har jag misslyckats.
Vi får se hur det går denna gång.
Är du med?

/Snart klar med DAG 1! Bara 99 kvar 🙂

IMG_7883

Julkortet som aldrig skickats

I måndags var K och jag på julkonsert med Sofia Karlsson och Martin Hederos.
Det var magiskt. En 8-års present från mig. Men även om det var magiskt bra, och många fina julsånger från deras nyutgivna julskiva så var det inte fullt lika julstämmigt som den konsert de båda höll för oss i Sunne kyrka för 3 år sedan. Då föll det stora vita flingor utanför kyrkans stora upplysta fönster. Kan nog inte föreställa mig en bättre inramning på en julkonsert, de otaliga klangerna från de många instrumenten och Sofias änglastämma som grädden på allt.
Då som nu så var det Arvids fina fadder som stod för barnpassningen. Vilken pärla!

Hur som helst så finns det en låt på deras nya skiva som heter Julkortet.
En fin ballad som bland annat handlar om alla julkort man aldrig skickar. Eller alla gånger som man tänker på någon extra mycket men det kanske ändå inte blir av att man hör av sig för att säga det. Man tänker att man har tid att göra det sen. Men sen är lurig en. Man har aldrig sen. Man har bara nu. Så bara gört.
Ibland kan det kännas jobbigt att ta sig tiden. Men man ångrar aldrig ALDRIG att man hört av sig efteråt.

Så mitt tips till dig inför det kommande året är att ta din almanacka och slumpa ut en eller två kära gamla vänner/släktingar under varje eller varannan månad det kommande året. Ingen prestige i vad som måste sägas. Bara ring och säg hej. Och att du tänkte på hen.

Och till dig…
Jag tänker OFTA på dig och inbillar mig eller hoppas åtminstone att du kände ett uns av det. Jag önskar att du telepatiskt får lite positiv energi och att du får en plötslig känsla av att inte vara ensam… Även om vi knappt hörs längre så ska du veta att du har en speciell plats i mitt hjärta. Nu och sen.

IMG_9467
I brist på riktig vinter 2015 så kommer här en liten påminnelse om hur det såg ut för inte alltför många år sedan (2010). Min mångåriga julaftonstradition är att både fotografera och skicka ut julkorten elektroniskt på själva Dopparedagen. Kortet ovan togs när jag nyss var hemkommen från Sydostasien (därav solstolen). Ett aldrig skickat julkort…

Ps. Jag tar tillbaka min skepsis kring årets julkalender (för jag är inte sämre än att jag kan ändra mig). Den är jättebra!

 

December, julkänsla och det här med adventskalenderar

Så var det december igen!
Det infinner sig liksom en delad känsla av Äntligen! och VA!? Har det redan gått ett år till??

Det är otroligt mysigt med alla ljus som tänds överallt och så tycker jag att de flesta människor man stöter på blir trevligare på något vis. Den kollektiva höstdepressionen får ge vika för det är ju ändå trots allt jul snart…

IMG_0604
Jag hade glädjen över att få vara med på en kransbindarkväll med kollegorna på jobbet. Här ser ni mitt yviga resultat som jag kort och gott kallar för Skogen. Försökte också göra den mer vinter än jul så att den med gott samvete kan få hänga kvar även efter jul.
IMG_0603
Gamla fönster, en Upplandskula som påminner oss om de underbara studieåren och allt skoj vi hade då och såklart en julstjärna

2015 är året då vi i Östersund har haft ett (visserligen tunt men ändå) stämningsfullt snötäcke sen mitten av november så det hjälper ju onekligen till för att skapa lite av den där julkänslan.
IMG_0602 IMG_0598 IMG_0599

Jag och Kristoffer firar ännu ett år tillsammans.
8 år, 5 gemensamma adresser och 2 fina pojkar.
Mycket vackert att titta tillbaka på men jag är kanske än mer nyfiken på vilka äventyr som väntar oss framöver.

IMG_7634 IMG_7637

Och eftersom vi nu kommit 3 dagar in i denna adventskalendermånad så tänkte avsluta med några funderingar kring det. Det är ju helt galet vad många olika kalendrar det finns nuförtiden! Folk gör egna till höger och vänster. På youtube, olika poddar, bloggar och you name it.

Jag instagrammade (stavar man så? Är det ett upptaget verb i SAOL?), nåväl la nyligen upp en bild på instagram och facebook där jag beskrev hur jag gjort en adventskalender åt den stora killen och hur jag tänker kring det.
Skärmavbild 2015-12-03 kl. 12.56.07 Skärmavbild 2015-12-03 kl. 12.56.46

Hittills har det varit mycket uppskattat även om det är superdupermegasvårt att bara öppna ETT paket om dagen…

För lite större barn skulle man tex kunna slå in olika uppdrag/aktiviteter i paket. Tex ett paket/en lucka där man ska baka pepparkakor/lussebullar, rulla köttbullar, byta till julgardiner, bygga en snölykta ihop, göra trolldegskakor, leka tafatt/kurragömma, ha högläsning, leka disco/dansa ihop, klä granen, stöpa ljus, julstäda, ha rimstuga och hitta på julklappsrim, rita en teckning och skicka till mormor, morfar, farmor, farfar etc…

För vuxna barn (som mig) kan man i mina sociala flöden bli inspirerad av diverse träningskalendrar där man ska göra någon form av träning fram till julafton. Tex en styrkeövning eller ett visst träningspass. Jag har valt att göra min egen form av en sådan som jag kallar för rörelsekalender. Där utgår jag från siffran i dagens datum.
Den blir lite planerad allt eftersom men har hittills sett ut så här:

1 – 1 simpass
2 – 2 mil på trainern
3 – Minst 3 km i bassängen
4 – Antingen en promenad på 4 km eller 4*1 km intervaller tror jag
5 – 5 styrkeövningar
Osv…

Sen har vi ju SVTs traditionella julkalender. Den har visst fått lite skit iår.
Men det har den ju fått många gånger förut också.
Jag har sett kanske halvannan säsong av Historieätarna och vet att många älskar den serien men jag gör det inte. Jag gillar skarpt det historiska och att lära sig om gammalt leverne, men jag tycker att den delen blir alldeles för liten och jag orkar inte med programledarna. Jag har kanske (förmodligen) fel sorts humor, men jag tycker inte att de är roliga. För lite historia och för mycket supa och skapa humor som inte är rolig utan mest jobbig och egocentrisk enligt mig. Men smaken är ju som baken…

Blev heller inte sprudlande glad när jag fick höra att det var Erik och Lotta som skulle göra årets julkalender. Såg första avsnittet och kände liksom att… Det kanske överträffade mina låga förväntningar men näe. Det var ju inte jättekul för min 3-åring. Folkbildning, utbildning och kunskap är fantastiska saker som vi ska uppmuntra och värna om. Men det går att göra på så många andra roliga och mer barnvänliga sätt.

Som tur är, så måste man ju inte titta om man inte tycker att det är något vidare!
På SVTs Öppet Arkiv finns en massa gamla godingar till julkalendrar som både jag och 3-åringen kan uppskatta! Några favoriter är Tjuvarnas jul, Hedenhösjul, Mysteriet på Greveholm och såklart Sunes jul!

Återträffen 2015 – Finland

Den gångna helgen har jag spenderat i den finländska skärgården med 15 fantastiska människor. En återträff med människor som jag tycker otroligt mycket om och som alltid gör mig så himla glad!IMG_6746
Om man kommer ihåg att packa regnkläderna… Då ökar man sannolikheten för kanonväder med ungefär 2000 %. Så även denna gång. Inte en droppe regn utan shortsväder mer eller mindre hela tiden.
IMG_6783

Värdinnan hade marknadsfört det hela som lite av en träningsweekend. Men jag tyckte nog att vi istället åt gott mest hela tiden…

IMG_6786

Storfiskarna

IMG_6809

Men ok. Det blev träning också! Många körde Open Water-simning medan jag, E och K körde ett riktigt roligt Swimrun-pass. Älskar verkligen Swimrun. Det är en mycket lustfylld träningsform.

IMG_6812

Lillkillen blev ofta Centre of attention. Inte konstigt om man är så söt!IMG_6819 IMG_6838 IMG_6840 IMG_6853

En stor blåbärspaj skulle bakas, så alla tog med sig en varsin binge och gick ut i skogen för att bidra till efterrätten. På storkillen nådde blåbärsriset upp till midjan.IMG_6887 IMG_6878

Några av blötdjuren tog sig iväg på en löprunda tillsammans med landkrabborna (de som inte kände sig lika bekväma i rådande våtdräktsmode).IMG_6891 IMG_6904 IMG_6913

Vi åkte såklart båt!IMG_6939 IMG_6941

Med E som duktig och trygg skeppare.IMG_6945 IMG_6947

Inne i bruket besökte vi Medeltidsfestivalen och hade glassigt båthäng i hamnen.IMG_6960 IMG_6967

Sista dagen besökte vi Farmors café. En given succé som vanligt.

IMG_7020IMG_7026

Med 14 vuxna på två barn så fanns det tillfällen för de slitna småbarnsföräldrarna att slappna av lite. Det gäller att ta vara på VARJE tillfälle som ges. Man kanske skulle bo i kollektiv ändå?IMG_7028 IMG_7029 IMG_7019  IMG_7033 IMG_7040

Dessvärre kom vi på att vi skulle ta en gruppbild först när fyra personer redan påbörjat sina hemresor. Men en nästan komplett gruppbild är ju bättre än ingen alls.IMG_7045

Stort tack för en toppenhelg!
Ser redan fram emot nästa år!!!

 

Kräftskivan 2015

Nu är det tradition!

För andra året i rad bjöd vi in till kräftskiva i Villa Saffran. Vädret var visserligen lite sämre än de senaste veckornas oavbrutna högsommar, men när förmiddagens regn hade avtagit, så kom solen fram och torkade upp verandan. Den värmde faktiskt så pass att vi kunde sitta utomhus hela kvällen!

IMG_6602

Jag älskar mixen av trevliga människor och satte mig taktiskt i mitten av långbordet för att försöka hänga med i alla diskussioner samtidigt. Gick väl sådär… Men det sas så mycket intressant på alla hörn av bordet. Barnens utveckling, träning och tävlingar, lite vattenkraft, inredning och tapeter, matlagning, kräftor, roliga anekdoter osv osv. Det är intressant att leva och mycket man kan avhandla under tiden.

IMG_6600

3-åringarna sprang runt i 180 knyck hela kvällen (det här är väl ett av få tillfällen som de satt någorlunda stilla) och vi andra fick väl mest gå och släcka lite bränder här och var under kvällens gång, men det är så det är med de små. Och det är riktigt hjärtevärmande att se hur kul de här två har tillsammans!

IMG_6615

Mat åt vi, sånger sjöngs och sen körde vi en liten tävling. Såklart. Det röda laget mot det svarta. Så många vinbär som möjligt på 4 minuter. Lag svart vann kampen, men priset fick båda lagen ta del av då vi raskt omvandlade bären till en smulpaj. Mums!

IMG_6617
1.3 kg på 4 minuter. Inte illa! Även det röda laget passerade 1 kg bär på 4 minuter. Ni får gärna komma tillbaka och hjälpa oss med bärångesten någon annan kväll också 😉 På en timme har vi ju plockat allt!
IMG_6618
Perfekt att aktivera gästerna så att det får röra på sig och skaka ner maten. Då blir det ju plats för efterrätt som man dessutom kan känna att man varit med och bidragit till!

IMG_6611
Till slut hade solen gått ned, barnen sov och vi kvarvarnade satt ute och snackade under stjärnhimlen. Mysigt värre! Tror också att vi spottade ett svagt Aurora Borealis som kronan på verket.

Tack alla för en heltrevlig kväll!

 

Att stjäla 3 timmar från sin dag

Det börjar bli dags att summera sommaren 2015. Inte för att den egentligen är slut än, men för att idag börjar K jobba, på tisdag börjar Föris och det är dags att försöka skapa något som liknar rutiner igen. Fast innan jag försöker mig på att summera sommaren, så tänkte jag berätta om gårdagen.

En fantastisk dag. Som enbart skulle ha kunnat varit en ganska tråkig bilåkardag.

Den senaste veckan har projekt bygga-platsbyggd-bokhylla pågått hemma hos oss. Inte helt lätt med en nästan 3-åring som springer runt.

Men som tur är, så har vi fått suverän backup från farmor med syster som tog hand om juvelen en natt, farfar som bott här och hjälpt oss bygga några dagar och sen mormor + morfar som tagit hand om stjärnan från i torsdags. Inte är vi klara än, men det har åtminstone gått ohyggligt mycket snabbare och bättre än om storebror varit hemma och hjälpt till de här dagarna.

Igår var det dags för familjeåterförening. Päronen hade planerat att åka till Bruksvallarna och gå på Game Fair, så då skulle jag åka till Vôllan och hämta sockerbiten istället för att åka till Sveg. Men om man ändå åker till Bruks… Tja. Då passerar man ju Ljungdalen… Och passerar man Ljungdalen… Då är det ju inte så långt till en av världens vackraste fjälltoppar!

Detta magiska Helags som inte lämnar någon (mig) oberörd.
Ett mäktigt och majestätiskt massiv som har en stark magnetisk kraft på mig. Det är så otroligt vackert i goväder och närmast skräckinjagande i dåligt väder. Påminner mig alltid om min litenhet i den storslagna naturen. Att jag skall vara rädd om den och inte ta den för givet. 

Som ni kanske börjar förstå så tänkte jag inte missa chansen att få besöka en av de platserna på jorden som jag älskar allra mest. Har varit där 5 gånger tidigare men nu har det hunnit gå 5 år sen sist. En inte helt enkel strapats att få till med de små.

Så jag började planera en tidig uppstigning och tänkte mig att jag skulle kosta på mig 3 timmar från Kläppen. Se hur långt jag kom innan det var dags att vända.

Ha. Redan på lördagen, ett dygn innan avfärd så höll allt på att gå i stöpet, då mamma ringde och sa att Game Fair bara var på fredag-lördag 🙁 Besvikelsen när man ställt in sig på något… Men världens bästa föräldrar sa att vi kan åka till Funäsdalen och göra en tur upp på berget med gondolbanan istället och så möter vi upp dig i Ljungdalen och käkar lunch ihop!

Hurra!!! Det skulle minsann bli en liten fjälldos för mig i alla fall!

Klev upp 5:20 på söndagsmorgonen. Det var motigt i en halv minut och sen tänkte jag på det som komma skulle och sen var det ganska lätt att kliva upp, trots lite för lite sömn. Klockan 9 lämnade jag Kläppen med siktet inställt på ett Helgas som lågt dolt bland låga moln. Hade på mig löparskor, löparväst, tights och ullunderställ. Biltermometern sa att det var 6 grader varmt ute. Nja. Varmt var det kanske inte. Men ganska perfekt löparväder!

2015-08-09 08.58.06
Redo för start!

Åh, den där känslan av spring i benen måste ju vara bland det bästa som finns! Helt ljuvlig. Benen gjorde jobbet. Det undermedvetna, som är så häftigt, registrerade var jag skulle sätta ned fötterna för att inte stuka dem/ramla och det medvetna bara njöt. Njöt av att vara ute i fjällmiljö. Att ha ynnesten att inte bo alltför långt borta från fjällen. Att ha möjligheten. Att ha en frisk kropp som ställer upp på det knoppen och hjärtat vill. Att få röra sig lätt där andra går tungt.

2015-08-09 09.11.11
När jag sprang där så kändes det som om jag stulit 3 timmar från dagen och gjorde något alldeles särdeles med dem. Med bra support, kreativitet, vilja och lite handlingskraft kan man sätta guldkant på sin egen tillvaro. Det är viktigt att komma ihåg att man sitter i förarsätet på sitt eget liv.

Kändes som om jag flöt fram på det relativt torra underlaget. De första kilometrarna var ren njutning. Det gick undan och plötsligt började klättringen efter Kesusjön och jag befann mig snart uppe på kalfjället. Passerade många vandrare som skulle åt både det ena och andra hållet. Drack ljuvligt fjällvatten var 15-20e minut och efter en dryg timme åt jag lite choklad när magen började knorra. När jag passerat milen så är det ju verkligen inte långt kvar till fjällstationen. Stannade till och tog lite kort här och var. Det är viktigt att stanna till och titta upp från vart man sätter fötterna också.2015-08-09 10.03.012015-08-09 11.26.272015-08-09 10.03.39   2015-08-09 10.30.14

2015-08-09 10.28.40

Efter 1 timme och 27 minuter stod jag vid Helags fjällstation. Besökte ett litet hus med hjärta på dörren och sen bar det ganska raskt av nedåt igen. På det korta stoppet hann jag bli rejält kall om händerna och det låg liksom små vattendroppar i luften som inte gjorde saken bättre. Tog på mig mina tunna ullvantar och snabbt fick jag upp värmen igen.

2015-08-09 11.16.52

Nedför och nedför. Det är inte min favoritlöpning om vi säger så. Sliter alldeles för mycket på knän och fötter. Men nu hade jag ju pushat åt ena hållet och då var det bara att köra på åt andra hållet också. Efter 2.5 timme åt jag en banan. Med 5 km kvar kände jag att nu hade det varit bra om parkeringen hade legat här. Knän och höfter började göra sig påminda men konstigt vore väl annars? Mitt längsta löppass på mycket lång tid, innan det här, varade i 45 minuter… Så det var ju en viss belastningsökning för kroppen. Försökte tänka på tekniken och fokuserade extra mycket på att hålla höften trots tröttheten och klarade till slut 3-timmarsmålet med 2 minuter tillgodo. (I den tiden ingick alla stopp, fylla på vatten, äta osv förutom stoppet på Helags fjällstation)

2015-08-09 11.20.33   2015-08-09 12.10.59

Sen gled jag ner i Ljungdalen exakt samtidigt som Pärlan och föräldrarna. Kunde inte ha timat bättre. Tänker att det kan ha varit den bästa bortprioriterade sovmorgonen någonsin!

2015-08-09 12.58.33
Härligt färskt fjällvatten i bilen på väg hem igen!

Det som skulle ha kunnat varit en alldeles ordinär dag i livet, blev istället en extraordinär som jag kommer tänka tillbaka på med ett glatt leende.