Att resa till Amerikat – tankar inför…

Om lite drygt en vecka bär det av till USA för min del. Som längst västerut har jag tidigare befunnit mig i Portugal och Irland, men detta blir första gången som jag korsar Atlanten och jag måste säga att jag känner mig väldigt delad inför det stundande äventyret.

Jo, jag betraktar det ju absolut som ett äventyr, även om det handlar om jobb. Efter några dagars seminarium i Denver bär det av till Rocky Mountain National Park, Salt Lake City och avslutningsvis blir det ett stopp i Las Vegas och den däringa Hooverdammen. Hade jag inte känt att detta skulle bli ett äventyr så hade jag haft svårt att motivera mig till att resa från familjen i nästan 2 veckor. I juni. Nä. det ska bli väldigt häftigt att vidga mina vyer, få se spektakulär natur och förhoppningsvis krossa lite fördomar kring inskränkthet. De amerikaner som jag har haft förmånen att stöta på i Asien, Afrika och Australien har ju varit väldigt trevliga. Å andra sidan drabbar väl inskränkthet sällan de som vågat resa över sitt eget lands gränser för att upptäcka något annat på andra sidan.

USA, USA, USA.
Detta tueggade land. Med världens möjligheter och omöjligheter beroende på vem du råkar vara född som. Jo, jag har också fattat att den hyllade amerikanska drömmen handlar om att alla ska ha möjligheter att nå himlen om man VERKLIGEN VERKLIGEN VILL DET… Men nja. Jag köper det väl inte fullt ut. Jag tycker att det är taskigt att lägga skulden på alla stackars individer som inte lyckas genom att säga att de helt enkelt inte ville det TILLRÄCKLIGT mycket och att de i princip får skylla sig själva. Praktisk lösning men också väldigt onyanserad.

Och så har vi det här med min rädsla. För vapen.
Jag kan hantera ett vapen. Jag äger faktiskt ett luftgevär som jag fått av min bror. Jag kan skjuta och tycker till och med att det är kul att skjuta. Prick.
Men. Jag tycker att det är både obehagligt och skrämmande att folk får gå omkring med skarpladdade vapen lite som de själva känner ute bland annat folk. Det kan jag tycka är läskigt på riktigt. Hoppas jag inte råkar förirra mig på någons private property under en löprunda och så ger det markägaren rätt att skjuta mig… Det vore så himla onödigt.

Sen var det den här detaljen med deras typ folkvalde president (en annan kandidat fick ju fler röster, fast fel röster). Men om honom har jag inte så många ord över… Bara att jag hoppas slippa stöta på honom personligen. Och det borde jag väl lyckas med?

Stars and stripes och så vidare. Gör er redo.
För snart kommer jag!

911

I USA menar man 11 september när man skriver 9/11. I Sverige åsyftar 9/11 den 9e november. Alltså dagens datum. Och nog känns det lite som om man skulle vilja ringa 911 till USAs larmcentral och säga att en världsomfattande katastrof just inträffat. 

Jag finner knappt ord. 

Den lille väckte mig runt 4-tiden inatt. När jag gått in till honom så att han kunde somna om, så tog jag slentrianmässigt upp mobilen för att kolla hur det går där borta i väst. Sen somnade jag inte om något mer. 

Tusen tankar på en och samma gång. Vad är det som händer?

VAD ÄR DET SOM HÄNDER…

Ja. Som så många andra så är min analys att de flesta inte stödjer Trump utan att de ogillar Hillary Clinton och etablissemanget. Så man vill ha förändring och hoppas på förbättring. De flesta röstar inte aktivt Trump utan man röstar för att det inte ska bli Hillary. 

Allt detta missnöjesröstande! SD-framgångar, högerextremism på frammarsch, Brexit och så…Donald Duck (hmpf, Trump) som blivande president i USA. 

Svårt att ta in vad detta kommer innebära. Stor osäkerhet är att vänta. En president som inte tror på klimathotet. Som anser att världen blir säkrare med fler vapen. Som inte tror att kvinnor kan leda företag och som vill bygga en lång mur mot Mexico. (Känns som att förra muren av samma dignitet inte är något vi tittar tillbaka på som en historisk framgångssaga direkt). Men å andra sidan så har han ju bevisligen ljugit en hel del på sin väg fram till Vita Huset så vem vet vad man kan tro på och vänta sig framöver???

Min fråga är – Hur kan det ha blivit ett så massivt folkligt missnöje som bara växer och växer?

Jag skyller en väldigt stor del av massmissnöjet på media. Media har under många år enbart matat oss med dåliga nyheter. Inga nyanser. Goda nyheter är inga nyheter. Till slut är det lätt att ta till sig den negativa bilden som sanning. Och nu skördar vi frukten av denna skeva världsbild. Att så många tror att de har det så mycket sämre än vad de egentligen har det, är vår tids kanske största utmaning. (Jämte klimatförändringarna då). 

Dags att vakna upp! 

Vi har det inte dåligt. Men vi måste sluta jämföra oss med alla andra på samma gång. Vi måste börja se till det vi faktiskt har och verkligen uppskatta det. Livet är verkligen för kort för att gå omkring och vara missnöjd på… ja vadå? 

Sanningen är att aldrig förr har så många haft det så bra. Att vara missnöjd idag är en skymf mot alla våra förfäder som verkligen fick slita här i livet. De människor som lever i förtryck eller är på flykt kan jag förstå missnöje hos, (framför allt ett missnöje till omvärldens ickeingripnande mot orättvisorna) men de får ju inte ens komma till tals. Varken i de länderna som de befinner sig i, flyr ifrån eller kommer till. Det är inte dessa människors missnöje som visar sig i våra val. 

Jag tittade på en dokumentär på SVT om Åtta år med Obama. Han avslutade med att säga att om man skulle pånyttfödas men inte visste vart, vilket kön eller ras man skulle få utan bara när, så är svaret att man skulle välja nu. Man skulle välja att födas nu (eller möjligen igår då). 

Så. Nu är det dags att sluta upp med den bortskämda missnöjdheten och engagera sig för en bättre värld istället!

En fågel har viskat till mig att detta citat inte kommer från George Carlin. Men jag låter bilden vara kvar ändå för innebörden i citatet är densamma (oavsett vem som sagt orden först). 

December, julkänsla och det här med adventskalenderar

Så var det december igen!
Det infinner sig liksom en delad känsla av Äntligen! och VA!? Har det redan gått ett år till??

Det är otroligt mysigt med alla ljus som tänds överallt och så tycker jag att de flesta människor man stöter på blir trevligare på något vis. Den kollektiva höstdepressionen får ge vika för det är ju ändå trots allt jul snart…

IMG_0604
Jag hade glädjen över att få vara med på en kransbindarkväll med kollegorna på jobbet. Här ser ni mitt yviga resultat som jag kort och gott kallar för Skogen. Försökte också göra den mer vinter än jul så att den med gott samvete kan få hänga kvar även efter jul.
IMG_0603
Gamla fönster, en Upplandskula som påminner oss om de underbara studieåren och allt skoj vi hade då och såklart en julstjärna

2015 är året då vi i Östersund har haft ett (visserligen tunt men ändå) stämningsfullt snötäcke sen mitten av november så det hjälper ju onekligen till för att skapa lite av den där julkänslan.
IMG_0602 IMG_0598 IMG_0599

Jag och Kristoffer firar ännu ett år tillsammans.
8 år, 5 gemensamma adresser och 2 fina pojkar.
Mycket vackert att titta tillbaka på men jag är kanske än mer nyfiken på vilka äventyr som väntar oss framöver.

IMG_7634 IMG_7637

Och eftersom vi nu kommit 3 dagar in i denna adventskalendermånad så tänkte avsluta med några funderingar kring det. Det är ju helt galet vad många olika kalendrar det finns nuförtiden! Folk gör egna till höger och vänster. På youtube, olika poddar, bloggar och you name it.

Jag instagrammade (stavar man så? Är det ett upptaget verb i SAOL?), nåväl la nyligen upp en bild på instagram och facebook där jag beskrev hur jag gjort en adventskalender åt den stora killen och hur jag tänker kring det.
Skärmavbild 2015-12-03 kl. 12.56.07 Skärmavbild 2015-12-03 kl. 12.56.46

Hittills har det varit mycket uppskattat även om det är superdupermegasvårt att bara öppna ETT paket om dagen…

För lite större barn skulle man tex kunna slå in olika uppdrag/aktiviteter i paket. Tex ett paket/en lucka där man ska baka pepparkakor/lussebullar, rulla köttbullar, byta till julgardiner, bygga en snölykta ihop, göra trolldegskakor, leka tafatt/kurragömma, ha högläsning, leka disco/dansa ihop, klä granen, stöpa ljus, julstäda, ha rimstuga och hitta på julklappsrim, rita en teckning och skicka till mormor, morfar, farmor, farfar etc…

För vuxna barn (som mig) kan man i mina sociala flöden bli inspirerad av diverse träningskalendrar där man ska göra någon form av träning fram till julafton. Tex en styrkeövning eller ett visst träningspass. Jag har valt att göra min egen form av en sådan som jag kallar för rörelsekalender. Där utgår jag från siffran i dagens datum.
Den blir lite planerad allt eftersom men har hittills sett ut så här:

1 – 1 simpass
2 – 2 mil på trainern
3 – Minst 3 km i bassängen
4 – Antingen en promenad på 4 km eller 4*1 km intervaller tror jag
5 – 5 styrkeövningar
Osv…

Sen har vi ju SVTs traditionella julkalender. Den har visst fått lite skit iår.
Men det har den ju fått många gånger förut också.
Jag har sett kanske halvannan säsong av Historieätarna och vet att många älskar den serien men jag gör det inte. Jag gillar skarpt det historiska och att lära sig om gammalt leverne, men jag tycker att den delen blir alldeles för liten och jag orkar inte med programledarna. Jag har kanske (förmodligen) fel sorts humor, men jag tycker inte att de är roliga. För lite historia och för mycket supa och skapa humor som inte är rolig utan mest jobbig och egocentrisk enligt mig. Men smaken är ju som baken…

Blev heller inte sprudlande glad när jag fick höra att det var Erik och Lotta som skulle göra årets julkalender. Såg första avsnittet och kände liksom att… Det kanske överträffade mina låga förväntningar men näe. Det var ju inte jättekul för min 3-åring. Folkbildning, utbildning och kunskap är fantastiska saker som vi ska uppmuntra och värna om. Men det går att göra på så många andra roliga och mer barnvänliga sätt.

Som tur är, så måste man ju inte titta om man inte tycker att det är något vidare!
På SVTs Öppet Arkiv finns en massa gamla godingar till julkalendrar som både jag och 3-åringen kan uppskatta! Några favoriter är Tjuvarnas jul, Hedenhösjul, Mysteriet på Greveholm och såklart Sunes jul!

Vad är det för värld vi lever i egentligen?

Vad är det för värld vi lever i egentligen?
Den meningen läste jag massvis med gånger på sociala medier mm efter de senaste uppmärksammade terrorattackerna.

Svaret är att vi lever i den enda värld vi har. Idag och alla andra dagar. Eftersom det inte finns något alternativ, så är det bara att ta itu med denna och jobba för att den ska vara så som vi vill att den ska vara.

Gillar du inte läget, engagera dig istället för att basunera ut farhågor och rädsla. Vänta inte på att någon annan ska göra det åt dig.

Men jag vill också prata om några andra saker.
Majoriteten av alla människor på jorden har faktiskt någonstans att bo. Den stora majoriteten av alla människor mår relativt bra och har fredliga förhållanden runt omkring sig. Det är förbenat viktigt att komma ihåg det. (Här måste jag återigen hänvisa till den gode Hans Roslings föreläsningar).

Den värld vi lever i ÄR INTE ett enda kaos. Världen har förmodligen aldrig varit fredligare.
Jag tittade lite på det senaste avsnittet av Det sitter i väggarna på SVT, där historikern Christopher O´Regan berättar levande om de svenska levnadsförhållandena mot slutet av 1600-talet. Då var det jävligt på riktigt! Att prata om missär i Sverige idag är ett skämt i jämförelse.

Att sprida tankar om kaos är inte bra. Det skapar rädsla. Rädsla är en grund för irrationella handlingar. Rädsla bygger murar mot ljus, förståelse, empati, kärlek och inte minst hjälpsamhet. Det finns elaka människor i den här världen, oavsett religion eller land de föds i, men de onda människorna är också i klar minoritet. Det enda dessa människor vill är att skapa oro, rädsla och skräck. Så gå inte på det, och var inte en bidragande orsak till att förmedla en bild av världsrådande kris. Se världen för vad den är istället. Fantastisk, vacker och väl värd att värna om. Vi står inför mycket större utmaningar med klimatfrågor och hållbart leverne som tyvärr får stå tillbaka för att diskutera främlingsfientlighet. Sådant slöseri med dyrbar tid. Kanske är det det som terrorister vill? Har de vunnit då?

Det är sant att många människor är på flykt från krig och för dessa människor är livet långt ifrån någon dans på rosor. Då är det för mig självklart att hjälpa till så gott jag förmår. Varför?
Det kallas empati. Jag känner för dessa människor. Jag vet inte hur de känner inombords men jag kan försöka föreställa mig och det lilla räcker för att jag tveklöst ska ställa upp. Det är mycket lätt att tänka tanken, om det vore jag och min lilla familj som var på flykt, så skulle jag vilja ha all hjälp jag kan få från omvärlden. Om det var mitt hem som rasade och jag tvingades lämna allt vi haft bakom oss, hur skulle jag orka börja om på nytt?

Det talas om ett Sverige i katastrofläge. Men jag ser inte katastrofen. Jag förstår verkligen inte katastrofen som det talas om. Det finns ju mjölk på affären, pengar i bankautomaten, julmarknaderna har redan börjat lösa av varandra ute i byarna och familjer bokar fortfarande in skidsemestrar och Thailandsresor. VART ÄR DET SVENSKA KATASTROFLÄGET?

Jag har skänkt barnkläder, vuxna kläder, ytterkläder, skor, rest till Åre tur och retur bara för att lämna en barnvagn till en familj som burit sitt lilla barn genom Europa. Jag har bidragit med slantar här och där. Jag har pratat med människor som offrar en stor del av sin tid och kraft för att ideellt ställa upp och hjälpa till. Ni är sanna hjältar! Det finns många olika integrationsprojekt som pågår. I slutändan handlar det om människor. Du och jag. Några har möjlighet att ge av sin tid och andra kanske kan ge pengar. Några kanske kan avvara lite avlagda kläder. Man får hjälpa efter bästa förmåga. Kan man inte göra något aktivt så kan man ju åtminstone hjälpa till genom att inte sprida skrämselpropaganda. 

K bjöd in vår lokale tiggare till snickarboden och ägnade en eftermiddag där med honom för att snickra ihop en leksakskanin som han kunde sälja istället för att bara sitta och tigga. Vilken värdighet! Att först bli sedd av någon och inte bara bli osynliggjord, att få göra något praktiskt och kreativt och sen att faktiskt få sälja något istället för att bara behöva be om en slant.

Du som läst hela vägen hit, vet att du har ett val. Valet att forma världen så som du vill att den ska se ut.

IMG_0412

Listan

Eftersom jag åkt på ännu ett bakslag i mitt kurerande från höstens evighetsförkylning så tänkte jag trösta mig med att blogga en liten stund. Hittade en sån där lista på en annan blogg som jag lånat för skojs skull.

1. Sex kända personer skulle du vilja bjuda middag?
Bra fråga!
När jag ser kända människor IRL så glömmer jag nästan alltid bort vad jag skulle vilja fråga dem, så det kanske vore bra med en middagsinbjudning så får jag lite tid på mig att fundera. Vilka jag skulle bjuda in kan säkert variera lite efter humör men om jag skulle skicka ut inbjudningarna just NU så skulle det bli till dessa sex:

1. Dagny Carlsson. 103-årig bloggerska som man kan se i den fantastiskt fina dokumentärserien Det är inte så dumt att bli gammal
2. Hans Rosling, folkbildare som jag lyssnade på live i universitetsaulan i Uppsala 2009.
3. Ernst.
4. Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi. Haft både intressant Sommar och Vinter i P1-program.
5. Frida Södermark, springer och upplever massor! Verkar ha många sköna berättelser på lager när man lever det liv som hon valt.
6. Lena Andersson, författare.
Det här känns som en skön mix människor och jag tror att vi skulle ha en hel del intressanta samtal. Observera att jag nu hållit mig till svensktalande gäster. Får klura lite mer på en engelsk-språkig variant.

2. Vilket TV-program skulle du helst vara med i?
Mästarnas mästare?
Det verkar vara en häftig upplevelse att få träffa en massa fd toppidrottare och tävla med och mot på en lagom seriös nivå. Eller om vi ska vara riktigt seriösa så kanske På spåret? Eller något debattprogram med ett ämne som jag brinner för. Ett annat program som jag inte har sett men som jag tror skulle vara häftigt att vara med i är Vem tror du att du är.

3. Nämn tre saker som får dig att se rött.
*Allmän dumhet. Som till exempel att inte vaccinera sin barn mot dödliga sjukdomar fast möjligheten finns och att man därigenom också kan rädda andra barn som inte har samma valmöjlighet. När alla vetenskapliga argument säger en sak men dumheten ändå vinner.
*Nedskräpning i allmänhet, men folk som slänger fimpar överallt i synnerhet.
*Elakhet. Ren elakhet. När någon gör något med enda/främsta uppsåt att såra/göra en annan människa illa. Människor kan vara grymma.

4. Vilka var de tre senaste affärerna du handlade i?
Polarnopyret – Köpte ullunderställ till barnen.
ICA Maxi – Veckohandling. Brukar variera vart jag gör mina storhandlingar. Den här gången blev det Maxi. (Där jag för övrigt tog en selfie till förmån för rosa bandet-kampanjen. Har du inte tagit en Maxi-selfie så gör det innan oktober är slut och se till att maxbeloppet på 200 000 kr skänks från Maxihandlarna till Rosa bandet-kampanjen.)
ICA Nära Försön – Hade köpt för lite potatis och tog med mig pojkarna för att göra en liten komplettering. Otroligt smidigt med en liten affär på krypavstånd.

5. Hur tror du att din mamma skulle beskriva dig?
Tjurig (eller driven) kanske? Snäll hoppas jag. Och kanske smart? Definitivt envis. Snygg kanske, men så skulle hon lägga till att jag har ju att brås på…

6. Hur tror du att din pappa skulle beskriva dig?
Smart, stark och uthållig 😉 Haha! Nä, jag har ingen aning. Får väl fråga…

7. Om du inte jobbade med det du jobbade med vad skulle du göra då?
Mina allra första “yrkesdröm” var att bli detektiv. Och kanske forskare. Typ Sherlock Holmes hade nog passat mig bra. Sen ville jag bli journalist. På gymnasiet kom jag på att jag ville bli stridspilot men det gick i stöpet under värnplikten och det är jag glad för idag. Annars har jag haft massor av olika drömmar och idéer genom åren. Tex lärare, advokat, sportjournalist, ambulanssköterska mm. Kanske mångsysslare? Filosof? Jag tror helt ärligt att jag hade trivts med att göra ganska många olika saker. En dröm skulle vara att ha som jobb att praktisera på en massa olika arbetsplatser och få hänga med och se hur olika människors vardag ser ut. Sen kanske jag skulle veta vad som är roligast? Kanske borde jag blivit kunglig eftersom de verkar ha lite av det där praktikantyrket som jag snackar om… Fast det finns nog saker med att vara kunglig som jag hade trivts mindre bra med också.
 
8. Om du var en superhjälte, vilken skulle vara din superkraft?
Alltså. Att kunna flyga skulle ju vara så himla coolt. Tråkigt svar kanske… Möjligheten att styra tiden vore ju inte heller så dum. Både när det gäller att få den att gå snabbare och att sakta ned lite. Eller förmågan att hela?
IMG_8700
9. Nämn tre saker du inte trodde skulle ha hänt för ett år sedan.
Jag trodde inte att jag skulle börjat packa för en träningsresa till Portugal.
Eller att jag och E skulle ha vunnit en swimrun-tävling redan i sommar.
Inte heller trodde jag att jag skulle köra mamma-barn yoga en gång i veckan. Men så blev det ändå.

10. När blev du senast riktigt glad?
Riktigt glad blev jag igår när mamma kom hit och gav mig en fantastisk bukett med rosa rosor a la rosa bandet. Sen åkte vi på relaxen tillsammans, bara hon och jag. Det var härligt!
IMG_7285
Ikväll bakade jag dessutom en äppelpaj av våra kvarvarande äpplen från gården. Farligt god och knäckig!

Ta reda på din egen skit

Något som verkligen provocerar mig är folk som kastar fimpar där de står och går. Skräp i allmänhet gör mig också väldigt provocerad (ta reda på din egen skit) men fimpar i synnerhet.

Gick och pratade med K över detta idag och sen såg jag den här artikeln ikväll.

Vem, exakt VEM tycker den som slänger fimpen ska plocka upp den?
Ett barn? Ett djur? Naturen? Den sistnämnda gör sitt bästa men det tar ändå minst ett år… Varför är det så svårt att lägga tillbaka fimpen i paketet när man är klar med sitt? Och sen slänga HELA PAKETET komplett med alla fimpar i en soptunna? Jag förstår inte varför det ska vara så svårt och varför rökare tycker sig ha rättigheten att skita ned överallt?

En gång när jag var i Vansbro för att simma, genade jag genom skogen för att hämta ut nummerlappen i tid. Det regnade och på vägen passerade jag ett stort blött dike som jag blev tvungen att hoppa över. På andra sidan diket var det någon slags camping, eller iaf lite husvagnar, och precis där jag hoppade över stod det en man. Han hade precis rökt klart sin cigarett och slängde den sen nonchalant ner i diket.

Jag tänkte inte ens efter utan bara röt åt honom,
-Hej! Vem tycker du ska plocka upp fimpen efter dig?
Han bara mumlade något till svar och blev nog så paff av min reaktion att han direkt böjde sig ned för att plocka upp den igen. Det var bara det att den hade flutit ut en bit från land och han var tvungen att sträcka sig ganska långt ut för att nå den. Gruset i slänten var mycket blött och samtidigt som mannen fick tag i sin fimp så gav slänten vika och hans ena gympasko försvann under vattenytan. Han svor något, vände ryggen åt mig och gick förbannad därifrån. Jag log mest och tänkte att vissa straffar synden direkt. Det här är ett fint litet minne som jag sparat och tänker på ibland när det kommer till fimpar och jag ler varje gång jag ser mannens irritation för mitt inre.

För övrigt önskar jag att jag röt ifrån oftare när jag ser folk slänga fimpar. Jag blir bara så chockad över beteendet att personerna oftast försvunnit innan jag kommit till sans… Men jag ska försöka skärpa mig.

098
Den storslagna naturen (och jag). Utan fimpar. Behåll den så!

 

 

Mer hopp åt folket!

Jag tänker mig att jag skulle vilja skriva ett lättsamt inlägg. Men det är svårt. Vart är det livsnödvändiga ljuset och hur ska man förmedla det om man hela tiden matas med onda saker som gör det svårt för det ljusa att skina igenom?

Verkligheten känns ovanligt mörk med omänskligt läskliga vittnesuppgifter och repotage från IS, Boko Haram eller Ukraina-krisen. Barn som far så illa. Flyktingströmmar och främlingsfientlighet. Klimatförändringar med en irreversibel tipping point som håller på att passeras men som inte får passeras. Det finns mycket att jobba på för att skapa en bättre värld. Milt sagt.

Men så trillar en sådan här artikel över en. Och jag fylls av hopp igen! Påminns om att världen faktiskt blir bättre. Hela tiden. Man måste bara komma ihåg att komma ihåg det när medieflödet till 98 % består av negativa nyheter. Jag tror inte på att negativa nyheter säljer bättre. Negativa nyheter får mig att vilja stänga av totalt från nyhetsbruset.

Lite goda nyheter ger människor hopp, framtidstro och positivism som sprider sig vidare. Enbart negativa nyheter sprider sig som gift hos folk så till den milda grad att de kanske slutar hälsa på varandra, undviker sociala situationer av rädsla för någonting (kanske att stöta sig mot någon annans åsikter) eller enbart för man är så tyngd och deprimerad utan att veta varför eller vad man ska göra åt saken.

Nu säger jag inte att medierna ska sluta skildra negativa nyheter. Det behövs ju för att bibehålla en strävan mot det bättre. Men hallå. Lite nyanser tack!

IMG_0060

Ekologisk mat eller inte?

I lördags när vi skulle handla mat så var det slut på många av de varorna som jag brukar köpa ekologiskt. Det märks verkligen att försäljningen och intresset för ekologisk mat har exploderat i matbutikerna de senaste åren och med ett ökat intresse har det följt ett ökat utbud. Sen kom debattartikeln i söndags där fyra SLU-forskare släppte bomben om att ekologisk mat inte skulle vara så fantastisk som den ofta framställs och de har snabbt lynchats på sociala medier.

Men trots att jag själv har försökt handla så mycket ekologiskt som det bara går sen jag pluggade och bodde i Uppsala så tycker jag inte att det här med ekologiskt eller inte är ett svart-vitt ämne med självklara svar och jag ska försöka ge er min syn på saken.

Varför väljer jag ekologiskt egentligen?
Tja… I många fall inbillar jag mig att djuren haft ett bättre leverne. Jag hoppas att jag inte fått i mig en massa gift, antibiotika eller annat skit som helst inte ska finnas i den mat jag äter. Dessutom slipper de som handskas med matproduktionen hantera otäcka bekämpningsmedel.

Sen i somras har vi börjat handla mat lokalt från något som heter Min farm. Det är ett alternativ som finns för de som bor i Jämtland eller Västerbotten och vill ha bra närproducerad mat, utan många mellanhänder. Ofta är det bönderna själva som levererar ägg, potatis, kött eller vad det nu må vara som man beställt vilket ger en personlig kontakt och några gånger per år erbjuds man också att komma på besök till gårdarna.

Fint så långt, men är det ekologiskt?
Vissa produkter ja, men andra är inte det. Och vi har köpt av båda sorterna. Varför? Jo för att man får en massa merinformation om varorna!
Nedan kommer tre exempel på alternativ man kan köpa men som inte är KRAV-märkt:

Tex kan det stå såhär:
“Köttet i lådorna kommer från gårdens mjölkraser men har inte använts till mjölkproduktion… Kalvarna föds under februari-mars och diar från sin mamma under sina 2-3 första veckor… Djuren lever utomhus ända fram tills slakten som sker då de är ca 8 månader gamla. Under kalvarnas två-tre första veckor diar de från sin mamma. Efter den perioden fram till två månaders ålder uppföds de i regel på mjölkersättning som gården köper in. Efter de två första månaderna släpps djuren ut och betar gräs under resten av sina liv. Kalvarna har alltså inte matats med kraftfoder… Kalvskötseln på gården är i sig inte certifierad ännu, på grund av den stora kostnad det innebär för Mats och hans relativt småskaliga verksamhet. Kalvarna på gården sköts dock enligt regelverket för KRAV.”

Eller såhär:
Sava är en gul potatis med bra kokegenskaper och fast konsistens som anses vara en bra storkökspotatis. Den har god motståndskraft mot skrov, rost och brunröta och lämpar sig därför väl för ekologisk odling. Potatisen förgros i maj när det börjar bli varmare, genom att den ställs ut i solen under dagarna. I juni sätts den sedan ner i jorden…Inför skörden kör man med så kallad blastkross (maskin som avbryter bladens tillväxt) så att potatisen växer till sig ordentligt sista veckan och blir lättare att ta upp. Potatisen besprutas aldrig och den gödslas bara med kogödsel från egna kvigor eller grannarnas kor. Gården drivs i enlighet med kriterierna för ekologisk KRAV-odling. Potatisen är dock inte certifierad, på grund av kostnad det innebär för ett småskaligt jordbruk.

Eller kanske såhär:
Plantorna gödslas med mineralgödsel, eftersom det inte finns något naturligt gödsel som är tillräckligt starkt för att säkra att grödan växer till sig ordentligt. Detta är dock det renaste konstgödslet som finns enligt Nisse, och det är helt och hållet klorfritt. Nisse handgödslar också med kalksalpeter för att ge grödorna en extra kick. Normalt besprutas inte grödorna. Skulle besprutning någon gång bli aktuell kommer den att ske med KRAV-godkända medel. Produkten är inte ekologisk utan odlas med konventionella metoder. Grödorna har ingen certifiering, vilket delvis beror på att Nisse använder mineralgödsel. Ett annat hinder är att grannarna använder konstgödsel, och för att en odling ska kunna KRAV-certifieras krävs en buffertzon på 200 meter från konstgödslat jordbruk.

De två översta alternativen känns klockrena och det tredje alternativet känns bättre än att handla oekologiskt i butik. Men inget av exemplen ovan skulle få säljas som ett kravmärkt ekologiskt alternativ i matbutik. Så redan där är de bortsållade av alla som kanske uteslutande köper ekologiskt (mig själv inkluderad). Istället kanske man köper varor som är importerade långt bortifrån i stor skala men som förärats att kallas för ekologiska.

Så jag skulle vilja se mer information på produkterna. Att bara säga att något är eko eller oeko är alldeles för trubbigt.

Tittar man på miljöaspekterna av det hela så finns det många vinklar och sanningen är kanske att det behövs både ekologiskt och mer konventionellt jordbruk. Vill man göra en stor miljöinsats så är det ju att sluta med kött eller i vart fall skära ned på det rejält. Mycket av spannmålet som odlas används ju till just djurfoder…

Dags att sluta ignorera och börja agera

Jag tänker lite så här. De som röstar på Sverigedemokraterna känner sig förmodligen ganska ensamma. Utstötta ur samhället eller den sociala gemenskapen på ett eller annat sätt. Har haft svårt att hitta ett sammanhang där de känner sig hörda och bekräftade.

Så när ett parti plötsligt uppmärksammar dessa människor och ger dem plats och betydelse, så är det ju inte konstigt att det är lätt att ryckas med. När någon erbjuder konkreta och snabba lösningar på problem som övrig politik bara tassar omkring så är det lätt att välja något handlingskraftigt.

Min bild av en typisk SD-väljare är såklart förenklad eftersom 700 000 svenskar knappast har helt likadana personligheter. Precis som samhället i stort bör vara. Här finns alla möjliga och omöjliga sorters människor. Ljusa, knäppa, mörka, missförstådda, glada, smarta, starka, snälla och vilsna själar. Jag tycker inte att SD-väljare är en cancersvulst som vi kan ignorera längre. Den metoden fungerar uppenbarligen inte. Människor är inte onda i grund och botten, det är att göra det hela alldeles för enkelt för sig. Det måste finnas en grundanledning där under ytan. Därför tycker jag inte heller att du ska be alla dina vänner som röstar på SD att automatiskt ta bort dig som vän på Facebook. Jag hoppas istället att du ber den som vågar, att ge sig till känna. Sen skulle jag vilja att du istället för möta med ilska, försöker lyssna och inte slå dövörat till. Diskutera igenom saker och ting. Argumentera sakligt. Bota cancern är jobbigt, går långsamt men är f*n så mycket bättre än att låta den besegra dig. Jag är absolut naiv och obotlig optimist men jag tror verkligen att vi kan vända trenden under nästkommande 4 år istället för att låta siffrorna skena ytterligare.

När så många svenskar är missnöjda med svensk politik så kanske det är dags att lyssna på de missnöjda väljarna istället för att slå händerna för huvudet och skrika bingo (eller ringa obönhörligt i kyrkklockorna för den delen)?

Vad tror ni om det?

Vacker utan spackel?

Jag vet. Det är ett väldigt kontroversiellt ämne men jag tänker ganska ofta på det och idag blev jag påmind igen när ledande nyhetsbyråer rapporterar att Vi sminkar oss som aldrig förr. Nä. Just det. Majoriteten sminkade sig inte alls för inte allt för länge sedan och nu känner jag mig som värsta unikum. Varför är det så?

En del vägrar visa sig utomhus utan smink på. Eller kanske ännu värre, vägrar visa sig för sin partner utan smink??? Tänk om hen inte gillar mig utan smink? Nej. Men ta risken vet jag. Om hen inte diggar dig utan smink så kommer förhållandet knappast hålla i längden ändå eftersom att hen är en ytlig liten lort. Vad beror denna usla självkänsla hos kvinnor på?

Jag har smink (och med smink för mig så menar jag mascara, kanske ögonskugga eller läppstift) uppskattningsvis 6 gånger om året. Kanske överdriver jag något men låt oss säga 6 gånger eller en gång varannan månad. Därmed tycker jag att jag kvalificerar mig till kategorin Tjejer som nästan aldrig använder smink. Så när ämnet smink kommer på tal och jag säger som det är, nämligen att jag alltid brukar gå osminkad så får jag ofta höra att Ja, men du har ju så himla bra hud så du BEHÖVER ju inte sminka dig! 

Ja. Jag kan ju tacka mina föräldrar för goda hudgener eller så har jag bra hud i ansiktet just PÅ GRUND AV att jag aldrig stängt in den bakom en massa foundations, concealers eller puder? Tänk på saken. Om du kladdar på huden en mask av fett varje dag i 20 år, så kanske det sätter sina spår??? Den kanske hade mått bättre utan???

Och då förstår jag att det är svårt att sluta. Man är redan inne i en ond cirkel som är svår att bryta och kosmetikaföretagen jublar. Och ett stort problem är att åldern då tjejer kliver in i den här onda cirkeln bara blir lägre och lägre. Man vet inte bättre. Man ser inte något längre perspektiv eller förstår att man lägger grunden till ett livslångt beroende. Det kan vara bra att ha den tanken i bakhuvudet när din… dotter kanske? Börjar vilja använda smink. Säg till henne att hon kunde inte vara finare än vad hon redan är, men kanske ännu viktigare. Var en förebild. Vågar du vara utan smink eller uppmana din partner att hon inte behöver det där kletet? Att hon är vacker ändå. För det är hon ju. Jag hade faktiskt tur som fick en sån mamma. Men även hon är ett unikum bland damerna i hennes ålder.

I Sverige såldes smink för 4 miljarder kronor ifjol.

4 000 000 000 kronor.
Det får man mycket sjukvård för. Eller skola och omsorg. Eller höjda pensioner. Eller mer studiemedel. Osv…
Plus att miljön skulle må bättre.

Du lever inte längre med smink, du blir knappast lyckligare med smink. Men du skulle få en hel del tid och pengar till roligare saker utan.

Bild 2014-08-22 kl. 12.44
Inleder helgen osminkad och lite smått däckad av höstens första förkylning… För jo. Jag gissar på att det kommer flera. Sonen har ju börjat på dagis nu…