USA – del 4

Så mycket som hänt.
Så mycket jag fått se och uppleva hittills.
Så märkligt att hittills har bara halva resan passerat…

Dagen efter Rocky Mountain National Park var det resdag och dags att lämna Denver, Colorado för att flyga till Utah och Salt Lake City.
Trots viss trötthet tog jag och Stina oss iväg på en avslutande liten morgonlöpning för att jag skulle få visa den fantastiska utsikten från en av jätteplattåerna alldeles i närheten av vårt hotell.

Downtown Denver ligger borta vid höghusen i fjärran

Från liberala Denver, Colorado till ultrakonservativa granndelstaten Utah och Park City alldeles utanför Salt Lake City.

Alla diskussioner med någon amerikan från och med den trevlige minibusschauffören som körde oss från flygplatsen i Salt Lake till hotellet i Park City, till den extraordinärt märkliga hippiekvinnan som checkade in oss på flyget för vidare färd mot Nevada, innehöll meningen But that’s not allowed because Utah got fu**ed upp laws. Alla sa det. Och ja. Jag skulle bli varse jag med…
Den konservativa hållningen i Utah kan härledas till att drygt 70 procent (!) av befolkningen är mormoner.


Dagen efter resdag var ledig. Stina hade peppat oss andra svenskar att hyra mountainbike och fixat med bokning och allt! Allt vi behövde göra var att betala och hänga på. Sweet!

Park City är en rejält stor skidort (här hölls flera av grenarna under Vinter-OS 2002) där det nu satsats massor på cykelturism under sommartiden. Det finns många, många mil med utmärkt cykling i krokarna och vi valde en led som hette Mid Mountain Trail. Alltså en led som skar av slalombackarna ungefär halvvägs upp till toppen.


Leden började med cirka 300 meters jättefin serpentinklättring och sen när man väl kommit upp höjdmässigt så bara matades det på med kilometer efter kilometer av fantastisk stig upp och ned. Nästan inga rötter eller stenar och mycket få gruspartier.


Det gick bitvis fort. Riktigt fort. Kanske för fort?
När jag korsade en av alla skidpister så kände jag hur jag slappande av en millisekund och hur cykeln är på väg ut från stigen och ned i den branta pisten. Hugger tag om skivbromsarna och känner att det här kommer inte bli någe vidare… Närkontakten med marken blir omedelbar och när jag kommit till sans och fått undan cykeln från leden så kan jag konstatera en rejäl lårkaka, uppskrapat knä och lite skrapsår på ena underarmen. Tänker, Oj vad bra det gick, eller snarare, så mycket värre det hade kunnat sluta!

Stina hjälpte mig att tvätta lite i såren men det var samtidigt en riktigt varm dag så man ville inte slösa med sitt dyrbara dricksvatten. Cykeln klarade sig orepad och efter det lilla missödet fortsatte vi trampa några timmar till. Det var nog bra för låret och svullnaden det.

Lunch with a view

Efter mer än 4 timmars nöje är det dags att lämna tillbaka cyklarna och låna butikens lilla dusch!

Efter cykeläventyret drog vi till centrum. Hann med en snabbis på den stora marknaden som ägde rum samma dag. När magarna började kurra högljutt enades vi om en bar med takterass som såg inbjudande ut.

Jonas och Stina gick in först. De hade bara körkort men det gick visst bra.
Sen kom jag och Mikael. Han med sitt pass och jag med körkort och Nationellt ID-kort.

De två dörrvakterna blir osäkra. Eller rättare sagt, den ena blir osäker och ska gå och fråga sin chef vad som gäller, medan den andre (en gubbe) bestämt säger att Nej, det där går inte för sig. Det är mot lagen här i Utah. Vi fattar ingenting och undrar varför jag inte skulle få komma in, köpa lite mat och titta på hockey? Jag behöver inte ens beställa någon alkohol. Han vägrar ge med sig. Känner mig som 17 igen… Inte 33.
Ja men varför är det ok att Stina och Jonas gått in då?
De ser äldre ut. Va? Men kom igen! Stina är 3 år äldre än mig!?! Den andre vakten kommer tillbaka och säger först att det är OK, men nekar sen han också, då den äldre drittsekken vägrar i sten. Till slut ger vi upp argumenterandet.

Går till restaurangen bredvid istället och berättar vad vi just varit med om. Han säger att det är ok för oss att äta där så vi slår oss ned på uteserveringen. Han skrattar lite ursäktande och förklarar återigen att Utah har lite skumma lagar. Sen är det visst olika regler som gäller för barer gentemot det som klassas som restauranger… Jaha.

Det börjar blåsa friskt efter att vi beställt dryck och den vänlige kyparen frågar om vi vill gå in och sätta oss? Jo. Det ville vi.
Men då måste han först plocka upp våra glas på sin bricka och bära in dem för att sen ställa ned dem på vårt nya bord. Annars finns risk att vi blir arresterade och fällda för public drinking. Jaha.
Jag bestämmer mig för att aldrig gå ut utan passet så länge jag är kvar i denna märkliga delstat.


Nästa dag börjar Study Tour – delen av kursen. Föregående år har det varit lite si och så med dammarna som besökts och de har knappast imponerat enligt mina kollegor som gått kursen tidigare. 2017 däremot visar sig vara året då USBR spelar ut sitt stora register och vi fick se en hel del pampiga konstruktioner de kommande dagarna.

Först ut var Starvation Dam.
En jordfyllnadsdamm där vi (eller åtminstone jag) inte hörde ett dyft av vad guiden sa eftersom det blåste kopiöst mycket.

Man fick vara noga med att stänga munnen för annars knastrade det plötsligt bland tänderna. Så här såg det ut utanför när vi hoppat in i bussen igen.

En rejäl regnstorm slog till lagom till lunch och istället för den mysiga rastplatsen med badstrand fick vi vackert sitta ombord på bussen och se de vita gässen flyga omkring ute på sjön. Men vad gjorde väl det när humöret var på topp inne i bussen?!

Efter några timmar var vi framme vid dagens andra damm, Upper Stillwater dam. En enorm betongkoloss. Det man ser i mitten är ett överfallsutskov där vattnet i första hand ska rinna över om det behöver spillas. Inte för att det ska spillas vatten. Men om det skulle behövas det alltså.

Här snöade det istället när vi klev ur bussen. Något oerhört exotiskt och främmande för en stor del av kursens deltagare. Vi svenskar och kanadensarna ryckte lite på axlarna och kände oss mest som hemma.

Rätt så imponerande konstruktion men också omgivningarna!



Dagen för min del avrundades med lite shopping och packning inför nästa dags tre studiebesök samt flyg till Las Vegas och Le Grand Finale.

Mer om det i det femte och avslutande inlägget om USA-resan!

One Reply to “USA – del 4”

  1. Kul att läsa om dina äventyr i Västerlandet. Väldigt varierande aktiviteter. Det växer ingen mossa på rullande stenar!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *