USA – del 3

Efter den fjärde och avslutande seminariedagen var jag ganska mör (vilket till viss del kan ha berott på den bristfälliga sömnen efter gårdagens Metallicakonsert…)
Jag och Stina valde lite shopping på gångavstånd istället för att hänga med killarna på konsert till Red Rocks amfiteater.

Efter lite strosande letade vi upp en sportsbar som kanadensarna skulle till. Medan NHL-slutspelet sakta avgjordes i bakgrunden så hade vi en väldigt trevlig kväll där vi kunde enas om att våra länder har mycket gemensamt. Klockan rann som vanligt iväg en bit över midnatt innan jag kom i säng. Tur att man är van att överleva på begränsat med sömn som småbarnsförälder…

Femte dagen och Rocky Mountain National Park Tour på schemat. Tanken var att åka buss i cirka 12 timmar och stanna ett par, tre gånger längs vägen för att ta kort samt stanna 45 minuter för lunchspaus.

Men alltså… Det där lät väl bara sådär lockande, tyckte vi svenskar. Vi hade ju tillgång till Mikaels bil… Så vi frågade vilken rutt bussen skulle åka och så sa vi att vi kanske kunde komma till lunchplatsen och käka lunch ihop. Så blev det inte.

För att undvika all form av åksjuka parkerade jag mig fram i passagerarsätet och klistrade ögonen på vägen medan baksätet skötte googlingar och kartläsning. Jonas upptäckte en liten avstickare som verkade spännande.

Det var visst en ganska lång avstickare som ledde oss nästan hela vägen till toppen av Mount Evans (de sista 20-30 höjdmetrarna fick man faktiskt gå själv). Ett 4348 meter högt berg som samma dag hade öppnat vägen för säsongen. Sicket flyt! Och nog känns det som att man är i USA när det finns en asfalterad väg nästan hela vägen upp till toppen på ett imponerande berg?!? Fast just den här dagen passade det oss rätt bra då vi varken var klädda för höjden + vinden eller hade oändligt med tid för någon bergsbestigning.

Bitvis ganska läskig väg utan skydd eller stopp på yttersidan
Somliga djur var betydligt bättre klädda för dagen
På väg till topps! Med en pittoresk motorväg i bakgrunden
Branta kanter



Alltsom dagen fortlöpte stannade vi där det tycktes omöjligt att inte stanna, men utanför bilen rullade konstant fantastiska vyer förbi. Det är svårt att ta in sådan skönhet när man sitter i en bil. Utsikter går och kommer för fort för hjärnan att ta in. Vymässigt är nog vandring det mest optimala för då hinner en ju kika ganska länge på en vy innan den sakta byts ut mot en ny. Missförstå mig rätt. Det var drithäftigt att få åka igenom detta grandiosa landskap med bil men man lämnades samtidigt med en hungrig eftersmak att vilja se så mycket mer.


Tallarna nedan och deras grannar var uppemot tvåtusen år gamla vindpinade rackare.


Vidderna!
Vi stannade faktiskt vid en damm och kikade lite också. Lite jobbkänsla denna otroligt ojobbiga dag.


Ömsom varmt, ömsom kallt hela dagen beroende på höjd. Vädret var det onekligen på vår sida, så vid Grant Lake blev det obligatorisk glasspaus och fotbad.

Vi passerade Continental Divide. En gräns där smältvattnet på ena sidan rinner till Atlanten och andra sidan till Stilla havet. Någon i gänget kissade över gränsen och vi spekulerade i hur lång tid det kan ta innan dropparna når havet och vilken sida det går fortast för.

En perfekt dag avslutades med middag och lite shopping i ett medelhavsvarmt Boulder. Med prima baksätesgoogling fann vi en supermysig del av stan med tända lyktor i träden, massor av glada strosande människor och gatumusik. En varm och smått fantastisk känsla spred sig i kroppen efter en perfekt avslutning på en lång och äventyrlig dag, medan cirkeln slöts och bilen åter rullade in i Denver.

 

One Reply to “USA – del 3”

  1. Vilka fantastiska bilder till en underhållande text. Det kanske blir löneavdrag för den här dagen? Gick det att kissa exakt på gränsen?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *