Bra idéer

Pyssel i sjukstugan

Den senaste veckan har jag haft ännu en förkylning.
Ännu. En. Förkylning.

Jag vet inte hur många förkylningar jag haft sen i höstas. Räknar inte. Men. Suck. Många.
Ja ja. Det är vad det är.
Jag vet att det är många som dras med evighetslånga förkylningar. Så jag är inte ensam i segdragenhetseländet.

Blir nästan aldrig toksjuk och sen frisk. Istället har jag halsont länge. Tråkigt nog hindrar det mig från att träna som jag vill. Börjar fundera på att lägga om kost eller göra något radikalt för att bryta den negativa spiralen. På pluskontot är i alla fall att jag har lite energi. Så då får man göra det bästa av läget.
Man kan alltid vara ute och promenera. Eller som den här härliga vårvinterdagen, åka lite slalom med treåringen.
2016-04-03 14.20.49
Och så får jag tid att vara lite pysslig.

Om jag måste säga något gott om att vara sjuk, så är det att jag tar mig tiden att hitta på sådana där saker som jag kanske inte så ofta (som jag skulle vilja) gör annars. Att få utlopp för lite energi och vara kreativ. Göra något roligt och nyttosamt. Det gillar jag.

Idag har det handlat om jeans.
Mina älsklingsjeans. De har, som mina jeans ofta gör förr eller senare, mött sin skapare genom cykeldöden. Ni vet, när cykelsadeln skaver hål i lårsidan invid grenen. Man lagar. Efter en tid går det hål igen. Man försöker laga lagningen. Men till slut går det bara inte längre.

Så vad göra?
Efter lite fin klippning så bidde det ett par korta jeansshorts och de två långa jeansbenen sydde jag om till varsin skridskopåse åt Kristoffer och mig. Alltså en påse att ha långfärdsskriskor och dubbar i.
Behöver man en skridskopåse? Nja. Jag har en lätt tunn turryggsäck som brukar följa med mig när jag ska åka skridskor på isarna och jag tycker alltid att det är lite olustigt att packa ned långa vassa stålkanter i den. Även för förvaring hemma så känns det ju schysst med en relativt slitstark förvaringspåse.
IMG_1862

IMG_1865

Dessutom var den ju busenkel att göra. Sydde bara igen låret och drog ett snöre genom den försydda kanten i änden på benet som jag sen försåg med ett dragskolås. Broderade på namn för att enkelt skilja dem åt i all hast. Blir nog inte enklare än så.

Men.
Nu tänker jag bli frisk!

 

2 Comments

Leave a Reply to Ann-Kristin Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *