Ekologisk mat eller inte?

I lördags när vi skulle handla mat så var det slut på många av de varorna som jag brukar köpa ekologiskt. Det märks verkligen att försäljningen och intresset för ekologisk mat har exploderat i matbutikerna de senaste åren och med ett ökat intresse har det följt ett ökat utbud. Sen kom debattartikeln i söndags där fyra SLU-forskare släppte bomben om att ekologisk mat inte skulle vara så fantastisk som den ofta framställs och de har snabbt lynchats på sociala medier.

Men trots att jag själv har försökt handla så mycket ekologiskt som det bara går sen jag pluggade och bodde i Uppsala så tycker jag inte att det här med ekologiskt eller inte är ett svart-vitt ämne med självklara svar och jag ska försöka ge er min syn på saken.

Varför väljer jag ekologiskt egentligen?
Tja… I många fall inbillar jag mig att djuren haft ett bättre leverne. Jag hoppas att jag inte fått i mig en massa gift, antibiotika eller annat skit som helst inte ska finnas i den mat jag äter. Dessutom slipper de som handskas med matproduktionen hantera otäcka bekämpningsmedel.

Sen i somras har vi börjat handla mat lokalt från något som heter Min farm. Det är ett alternativ som finns för de som bor i Jämtland eller Västerbotten och vill ha bra närproducerad mat, utan många mellanhänder. Ofta är det bönderna själva som levererar ägg, potatis, kött eller vad det nu må vara som man beställt vilket ger en personlig kontakt och några gånger per år erbjuds man också att komma på besök till gårdarna.

Fint så långt, men är det ekologiskt?
Vissa produkter ja, men andra är inte det. Och vi har köpt av båda sorterna. Varför? Jo för att man får en massa merinformation om varorna!
Nedan kommer tre exempel på alternativ man kan köpa men som inte är KRAV-märkt:

Tex kan det stå såhär:
“Köttet i lådorna kommer från gårdens mjölkraser men har inte använts till mjölkproduktion… Kalvarna föds under februari-mars och diar från sin mamma under sina 2-3 första veckor… Djuren lever utomhus ända fram tills slakten som sker då de är ca 8 månader gamla. Under kalvarnas två-tre första veckor diar de från sin mamma. Efter den perioden fram till två månaders ålder uppföds de i regel på mjölkersättning som gården köper in. Efter de två första månaderna släpps djuren ut och betar gräs under resten av sina liv. Kalvarna har alltså inte matats med kraftfoder… Kalvskötseln på gården är i sig inte certifierad ännu, på grund av den stora kostnad det innebär för Mats och hans relativt småskaliga verksamhet. Kalvarna på gården sköts dock enligt regelverket för KRAV.”

Eller såhär:
Sava är en gul potatis med bra kokegenskaper och fast konsistens som anses vara en bra storkökspotatis. Den har god motståndskraft mot skrov, rost och brunröta och lämpar sig därför väl för ekologisk odling. Potatisen förgros i maj när det börjar bli varmare, genom att den ställs ut i solen under dagarna. I juni sätts den sedan ner i jorden…Inför skörden kör man med så kallad blastkross (maskin som avbryter bladens tillväxt) så att potatisen växer till sig ordentligt sista veckan och blir lättare att ta upp. Potatisen besprutas aldrig och den gödslas bara med kogödsel från egna kvigor eller grannarnas kor. Gården drivs i enlighet med kriterierna för ekologisk KRAV-odling. Potatisen är dock inte certifierad, på grund av kostnad det innebär för ett småskaligt jordbruk.

Eller kanske såhär:
Plantorna gödslas med mineralgödsel, eftersom det inte finns något naturligt gödsel som är tillräckligt starkt för att säkra att grödan växer till sig ordentligt. Detta är dock det renaste konstgödslet som finns enligt Nisse, och det är helt och hållet klorfritt. Nisse handgödslar också med kalksalpeter för att ge grödorna en extra kick. Normalt besprutas inte grödorna. Skulle besprutning någon gång bli aktuell kommer den att ske med KRAV-godkända medel. Produkten är inte ekologisk utan odlas med konventionella metoder. Grödorna har ingen certifiering, vilket delvis beror på att Nisse använder mineralgödsel. Ett annat hinder är att grannarna använder konstgödsel, och för att en odling ska kunna KRAV-certifieras krävs en buffertzon på 200 meter från konstgödslat jordbruk.

De två översta alternativen känns klockrena och det tredje alternativet känns bättre än att handla oekologiskt i butik. Men inget av exemplen ovan skulle få säljas som ett kravmärkt ekologiskt alternativ i matbutik. Så redan där är de bortsållade av alla som kanske uteslutande köper ekologiskt (mig själv inkluderad). Istället kanske man köper varor som är importerade långt bortifrån i stor skala men som förärats att kallas för ekologiska.

Så jag skulle vilja se mer information på produkterna. Att bara säga att något är eko eller oeko är alldeles för trubbigt.

Tittar man på miljöaspekterna av det hela så finns det många vinklar och sanningen är kanske att det behövs både ekologiskt och mer konventionellt jordbruk. Vill man göra en stor miljöinsats så är det ju att sluta med kött eller i vart fall skära ned på det rejält. Mycket av spannmålet som odlas används ju till just djurfoder…

3 Replies to “Ekologisk mat eller inte?”

  1. Jag gick en kurs i kravhantering under våren och vi använde just Min Farm som exempel på hur slutanvändare, producenter och andra intressenter har krav på en lösning – vår uppgift var att fånga kraven och det var i slutändan en del av utvecklingen av Min Farm konceptet. Jag gillade tanken, att handla lokalt.

  2. Bra skrivet. Här talar man ganska mycket om “kortresta” produkter. Det känns bra. Ägg är jättedyra. Över 50 NOK för 6 eko ägg, dock svåra att hitta Bunnpris. En annan skillnad; det finns t ex inga ekologiska bananer och i Uppsala har affärerna slutat sälja icke ekologiska. Men jag tycker ni resonerar sunt. Bra bra – vad duktiga ni är!!

  3. När jag var ung (i forntiden) då var varken hormoslyr eller DDT farligt, bara väldigt effektivt ogräs- resp. ohyremedel.
    Det är synd att alla miljövänliga certifieringar är så dyra för producenterna. Som liten har du svårt att ta igen dessa kostnader på dina varor och dina kunder kommer och köper i alla fall om du har en bra kvalitet. För några veckor sedan stod jag inför valet att köpa ekoäpplen från Italien för 15 kr/kg (extrapris) eller oekologiska från Sverige á 24,95 kr/kg, det blev de svenska på grund av den goda smaken.
    Förutom att äta mindre “odlat” kött, viltkött räknas inte som miljöförstöring, så kan man låta bli att köpa mat som sedan slängs utan att passera magen. Idag kan så mycket som var 3:e matkasse slängas, köp inte hem för mycket, lukta och smaka innan maten går i komposten. Bäst före datum är en rekommendation från producenten, men rätt förvarad håller varorna mycket längre. Och till sist: källsortera det du ska kasta, bra början på ett miljövänligare liv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *