Att resa till Amerikat – tankar inför…

Om lite drygt en vecka bär det av till USA för min del. Som längst västerut har jag tidigare befunnit mig i Portugal och Irland, men detta blir första gången som jag korsar Atlanten och jag måste säga att jag känner mig väldigt delad inför det stundande äventyret.

Jo, jag betraktar det ju absolut som ett äventyr, även om det handlar om jobb. Efter några dagars seminarium i Denver bär det av till Rocky Mountain National Park, Salt Lake City och avslutningsvis blir det ett stopp i Las Vegas och den däringa Hooverdammen. Hade jag inte känt att detta skulle bli ett äventyr så hade jag haft svårt att motivera mig till att resa från familjen i nästan 2 veckor. I juni. Nä. det ska bli väldigt häftigt att vidga mina vyer, få se spektakulär natur och förhoppningsvis krossa lite fördomar kring inskränkthet. De amerikaner som jag har haft förmånen att stöta på i Asien, Afrika och Australien har ju varit väldigt trevliga. Å andra sidan drabbar väl inskränkthet sällan de som vågat resa över sitt eget lands gränser för att upptäcka något annat på andra sidan.

USA, USA, USA.
Detta tueggade land. Med världens möjligheter och omöjligheter beroende på vem du råkar vara född som. Jo, jag har också fattat att den hyllade amerikanska drömmen handlar om att alla ska ha möjligheter att nå himlen om man VERKLIGEN VERKLIGEN VILL DET… Men nja. Jag köper det väl inte fullt ut. Jag tycker att det är taskigt att lägga skulden på alla stackars individer som inte lyckas genom att säga att de helt enkelt inte ville det TILLRÄCKLIGT mycket och att de i princip får skylla sig själva. Praktisk lösning men också väldigt onyanserad.

Och så har vi det här med min rädsla. För vapen.
Jag kan hantera ett vapen. Jag äger faktiskt ett luftgevär som jag fått av min bror. Jag kan skjuta och tycker till och med att det är kul att skjuta. Prick.
Men. Jag tycker att det är både obehagligt och skrämmande att folk får gå omkring med skarpladdade vapen lite som de själva känner ute bland annat folk. Det kan jag tycka är läskigt på riktigt. Hoppas jag inte råkar förirra mig på någons private property under en löprunda och så ger det markägaren rätt att skjuta mig… Det vore så himla onödigt.

Sen var det den här detaljen med deras typ folkvalde president (en annan kandidat fick ju fler röster, fast fel röster). Men om honom har jag inte så många ord över… Bara att jag hoppas slippa stöta på honom personligen. Och det borde jag väl lyckas med?

Stars and stripes och så vidare. Gör er redo.
För snart kommer jag!

2 Replies to “Att resa till Amerikat – tankar inför…”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *