Att vobba när man är sjuk själv

Vobba = hemma med sjukt barn och (försöka) jobba samtidigt.

I mitt fall en sjuk och mammig nästan 2-åring som inte riktigt lärt sig prata än och därmed protesterar väldigt högljutt så fort något inte faller i smaken, utan att för den skullen kunna tala om vad det är som är fel och så en JÄTTEPIGG 4.5-åring som inte får vara på förskolan pga smittorisk och som tycker att mamman ska bygga smålego, leka pirat och göra koja.

Sa jag att jag försöker jobba samtidigt?

Men universium tyckte inte att ovanstående var utmaning nog så det skickade på min näsa den största vårfloden sen 1986… Och så “lite” mensvärk on the top.

Det låter ju helt sjukt att jobba i detta kaos men jag har så många deadlines framför mig i mars att jag liksom inte har något val.

Tycker inte om att gnälla men OJ vad den här veckan inte blev som jag hade tänkt mig. Många kollegor har sportlov just nu = nästan inga möten = äntligen TID att jobba undan. Och så blev det delad VAB/VOBB/JOBB istället 🙄 Ja. Ja.

Livet alltså. Ibland kan man inte göra annat än att skratta åt det. Och det får man.

Och äta choklad.

I sommar ska jag tänka tillbaka på den här månaden och tänka på att jag faktiskt överlevde.

Uppdatering utmaningen

I början gick det lätt att undvika det onödigt söta.
Strax innan halvvägs blev det tungt.
Jag har hittills gjort två snedsteg i form av en hembakad bulle och en chokladboll.

Jag tycker det är helt ok.
Hellre några små snedsteg på vägen än total genomklappning.

Nu har mer än hälften passerat och det är drygt 6 veckors nedförsbacke kvar.
Enligt almanackan är jag visst klar på långfredagen med mina 100 dagar utan godis. Det är ju inte bara läglig? timing inför påsken utan för att min minsta lilla kotte fyller 2 år den dagen!

Ok. Jag kämpar vidare mot det. Bara några fredagsmys till.
En dag i taget. Tur att man inte gillar semlor!

På jobbet idag…

Cellprovet

Idag besökte jag MVC för att ta cellprov.
Det har visst gått 3 år sedan sist… Time flies!

Hur som helst berättade barnmorskan som tog provet att 80 % av de kvinnor som utvecklar livmoderhalscancer har valt att inte ta regelbundna cellprov. Letade själv reda på lite statistik och enligt den så får ungefär 450 kvinnor per år livmoderhalscancer i Sverige idag. Om barnmorskans siffra stämde så skulle alltså 360 av dessa kvinnor möjligtvis sluppit att gå igenom en cancerbehandling genom att regelbundet gå på cellprovning.

1960 fick dubbelt så många kvinnor livmoderhalscancer och man härleder den stora minskningen direkt till cellprovtagning. Med andra ord… Det spelar roll!

När görs cellprov?
För tjejer som går i femte/ sjätte klass erbjuds idag vaccinering mot livmoderhalscancer. Annars blir alla kvinnor mellan 23 år och 60 år kallade vart 3-5 år beroende på ålder. Besöket hos MVC tar cirka 10 minuter. I Jämtlands län kostar det just nu 150 kr att ta ett cellprov. Alltså 50 kr och 3.5 minut per år. Låter inte det som en billig livfösäkring?

Ok. Jag VET att det inte är världens härligaste att klä av sig inför en främling och fläka ut det känsligaste man har i en rätt så obekväm gynstol… Men faktum är att 33 000 kvinnor om året får reda på att de har cellförändringar (obs ej samma sak som cancer) efter att ha tagit cellprov. Detta har hänt två av mina allra närmsta vänner och jag är SÅ GLAD att just de följs upp extra noga efteråt för att vara säker på att det inte är en begynnande cancer.

OM man upptäckter cellförändringar i tid så finns mycket goda förutsättningar att åtgärda och avlägsna dessa innan det är för sent.

Så snälla.
Släng inte kallelsen direkt i pappersinsamlingen utan ta hand om dig själv!
För någon betyder just du massor <3

Tack för allt du lärt oss om världen vi lever i Hans Rosling

En stor folkbildare har gått ur tiden och jag dras i minnet tillbaka till 2009 och den där ögonöppnande och superintressanta kvällen i universitetsaulan i Uppsala.
Tack för allt du lärt mig och många andra om hur den värld vi lever i verkligen ser ut!

För den som möjligtvis inte vet det så rekommenderar jag att ni bums letar upp valfritt TED Talk med den briljante Rosling.

Tex det här! Eller det här!
Och kanske det här tillsammans med sonen Ola?

 

Målet i sikte

Ja, alltså… Det har ju inte gått 100 dagar än (men väl 23!) men nu har jag bestämt mig för vad som blir årets belöning efter avklarad utmaning!

Ifjol var min belöning till mig själv – ett armband med svarta träpärlor och ett ledkryss i silver som jag hade suktat efter en bra stund och som jag burit sååå många gånger sen dess. Verkligen en favorit! När jag tittar på det så blir jag riktigt stolt och tänker att det ligger en ytterst påtaglig prestation bakom.

Jag brukar föreställa mig allt godis, fika, läsk osv som jag äter under 100 dagar på ett bord. Bredvid står ett likadant bord, men där ligger det bara ett snyggt svart armband. Vilket skulle du ha valt? 
Jag kan liksom se hur jag självsäkert går fram till armbandet, sätter det runt handleden utan att ens ge så mycket som en blick åt frestande Sweet Mountain. Sen vänder jag ryggen mot sockerberget som aldrig fick komma in i mitt blodomlopp. Yes! Rätt så skön känsla ändå!

Sen tror jag att de flesta av oss måste lära oss vikten av att sukta efter något ett tag precis som när man var barn och fick skriva upp det på en önskelista eller spara till det i evigheters evighet. Fast de flesta egentligen bara skulle kunna gå och köpa det de vill ha (om man har råd!) så blir inte alls samma sak som när man har fått kämpa för det och verkligen ifrågasätta om det är något man vill ha. Impuls kan vara en lurig en…
Nu får jag jobba mentalt i över 3 månader för något jag vill ha.

Om det känns tungt att vara utan det överflödiga sockret vid något tillfälle så får jag hjälp av att fokusera på min förutbestämda belöning.

Nu är du säkert nyfiken och funderar på vad det kan vara för belöning den här gången.
Ok, målet för Utmaningen 2017 blir ett par Fjällrävenbyxor.
Praktiskt, användbart, snyggt och hållbart.
Såg en kille på stan med ett par otroligt snygga byxor och sen såg jag den lilla räven i emblemet och tänkte att sådana skulle jag gärna burit.

För att samla ihop till summan som krävs så för jag över 15 kr varje dag som jag klarar utan det söta till appen Dreams. Där kan man enkelt skapa en dröm som drar pengar från ett konto. Dreams är knutet till Ålandsbanken och ger dessutom 0.1 % i ränta. Inte mycket men alltid något. Efter 100 avklarade dagar har jag alltså sparat ihop 1500 kr.

Simple as that!
77 dagar kvar…

Godissuget under långkörningar

Det har nu gått över 2 veckor sen jag började med en ny omgång av 100-dagarsutmaningen.
Det känns lugnt än så länge. Något litet sug här och där men inget jag inte kunnat hantera trots den blodiga delen av månaden.
Fast i torsdags jag hade en sån där härlig arbetsdag som började med att jag hoppade in i bilen 6 på morgonen.
Körde sen 4 timmar non-stop,
satt i ett byggmöte på knappt 3 timmar,
hoppade in i bilen 45 minuter och direkt in till  nästa projektmöte i drygt 2 timmar för att sen åter hoppa in bilen och köra hem knappt 4 timmar…
Sådana dagar vill jag faktiskt ha lite godis bredvid mig i bilen. Inte minst för trafiksäkerheten!
Den här gången fick det så lov att gå bra ändå. Ett antal goda poddar och telefonsamtal höll mig vaken. Utan telefonen däremot… Då hade det varit svårt.

Jag gör en hel del långkörningar i mitt jobb och tänkte nu lista 3 bästa och 3 värsta med långkörningar:

VÄRST
1. Stelhet i kroppen/ryggen/träsmaken. Herregud så stel man blir! Det är riktigt tur att det finns bra farthållare på våra tjänstebilar så man slipper sitta med sträckt högerben i 8-9 timmar på en dag men det känns ändå som om man åldrats 50 år på en lång bilresa.

2. Tröttheten. Jag försöker verkligen koncentrera mig när jag kör bil. Jag spänner mig kanske inte så mycket fysiskt men mentalt håller jag hög koncentration så när jag väl stänger av bilen så är jag helt tom och hjärnan behöver vila. I torsdags när jag kom hem så gick jag i princip och la mig direkt. Jaha. Det var den dagen liksom…

3. Frustrationen över att man har en massa saker som man måste/borde/vill göra men så sitter man här i en bil och kör. Det känns så himla slösigt!

BÄST
1. Egentid. Tid att tänka klart mina tankar. Tid att inte tänka på något alls.

2. Lyssna ikapp på en massa spännande podavsnitt som jag inte hunnit med. Har ni tips på bra poddar så är jag idel öra! Sen vill jag ge en förmaning till mig själv. Ann-Mari, det är viktigt att kunna ge upp dåliga podavsnitt! Du somnar annars och det är bara ok om du ligger i sängen på kvällen. Man måste för övrigt inte läsa ut alla påbörjade böcker heller. Okej då…. Jag ska bättra mig.

3. När man inte håller på med UTMANINGEN så kan långa bilresor vara en legitim anledning till att äta lite godis fast det inte är lördag… Nä. Jag skojar. Men en trevlig sak med att köra bil på dagen är att man åtminstone får se lite dagsljus och vyer. Fästa blicken långt bort och inte bara in i en skärm. Så även om man inte tillgodogör sig så vidare värst med d-vitamin så kan det ändå vara lite trevligt.


Bitvis var det riktigt fint längs norrlandsvägarna den här dagen men inte så här fint. Den här bilden är tagen den 6 februari 2011. Jag hoppas på väderomslag till detta inom kort!

100 dagars a la 2017 – Here we go!

Gamla läsare känner igen det.

Men för ev nya läsare kan jag berätta att detta blir fjärde året som jag kör 100-dagarsutmaningen. 2 gånger tidigare har jag grejat det och en gång misslyckades jag.
Ifjol gick det bra.

Varför gör jag det?
Jag har känt mig så sockermätt efter helgerna (inkl en födelsedag) att jag haft ett behov av en tydlig sockerdetox. Men nu är födelsedagstårtan uppäten och det känns fräscht att under en dryg fjärdedel av året rena kroppen från en massa saker som den inte behöver men ändå får.
2017 har jag nästan längtat efter att Utmaningen ska börja!

Så vad är det som gäller då?
Under 100 dagar är målet att inte äta,
*GODIS (inkl. choklad)
*GLASS
*BULLAR eller KAKOR
*LÄSK eller SAFT

Undantag:
-Drickchoklad och Saft ute på äventyr är helt OK
-Frukt och bär är OK
-Ett glas juice någon gång emellanåt, men det har vi i princip aldrig hemma
-Eftersom 100-dagarsutmaningen inte handlar om att lägga om kosten utan enbart att ta bort onödiga tillägg som kroppen inte behöver, så är det ok att äta potatis, pasta och bröd som vanligt.
-Chips och popcorn. Tidigare har jag haft med dessa på min lista ovan av saker jag inte ska inmundiga men ifjol la jag dessa på OK-listan. De innehåller inte lika mycket socker och det kan vara klokt att tillåta något onyttigt. Dessutom är jag lågkonsument av dessa produkter. Minns inte ens om jag utnyttjade möjligheten ifjol så jag ser inte detta som något problem.

Kommer du sluta helt med godis sen?
Absolut inte. Detta handlar om att utmana mig själv att tidsbegränsat avstå från sånt som lockar men som inte gör gott för kroppen. Men choklad är alldeles för gott och livet för kort för att permanent avstå från något så delikat.

Så vad säger du?
Hänger du på?

Idag är kör jag dag 1!

2016 – En tillbakablick

Ett år går så himla fort men det kan också innehålla väldigt mycket om man vill.

Därför skulle jag vilja ge alla tipset att stanna upp och titta igenom bilderna och inte bara fylla på med nya och låta livet rulla vidare i 190. Nu är den perfekta tiden att göra ett bokslut över det gångna året. Stanna upp och reflektera en stund. Om du så bara scrollar bland bilderna i telefonen.

Vad var bra?
Vad var mindre bra?
Något som inte blev som det var tänkt?
3 höjdpunkter!!!

Ett annat riktigt bra tips för kommande år är att göra en önskelista. Om man skriver ner sakerna man drömmer om så ökar sannolikheten drastiskt för att det ska bli verklighet.

På min önskelista för 2016 kan jag bocka av en hel del av sakerna jag skrev upp för ett år sedan,
*Simma Vansbro SUB 50. Ett mål som jag burit på länge men aldrig skrivit ned och uttalat så tydligt förut. Bara för att förtydliga vikten av att skriva ned sina mål.
*Simläger i Älvdalen blev dessutom av 2 gånger
*Träffa den bästa striltrissen
*En återträff med ES-arna (blev ju egentligen två)
*Ironman Kalmar
*Resa någonstans i Södra Sverige (blev några soliga sommardagar i en flygel vid Rockelstad Slott utanför Flen)
*Helags! (blev ju två flugor i en smäll med Striltrissen, se tredje punkten)
*Tälta minst 3 nätter med familjen (blev 5 tältnätter varav 3 med barnen)
*Läsa minst 5 skönlitterära böcker (blev 9.5 till slut)

Sen fanns det några mål som inte blev av. Jag får se om jag omformulerar dem eller låter dem stå kvar som önskningar för 2017. Kanske kommer jag publicera målen på bloggen i januari för att göra dem ännu mer inom räckhåll? Jag vet i alla fall att jag inte hade gjort flera av sakerna ovan om jag inte skrivit ned dem på förhand.

Men nu kör vi,

Tillbakablick år 2016

Precis som alla år på senare tid så kom vintern! Den var bara lite försenad. Termometern sjönk under 20 minusgrader redan till Trettonhelgen.

I mitten av Januari så vräkte snön ner…

Sakta blev dagarna ljusare och ljusare…

3 åringen fick slalomgrejer i julklapp och väntade ivrigt på att slalombacken på Försön skulle öppna.

Till slut var det äntligen dags!

Vinterlek med bästa kompisen Selma!

Gudabenådad skridskoåkning på Medvinden!

Ett minnesvärt ögonblick var när vi blev hämtade med snövessla hemma på tomten och fick åka med uppför hela Aspnäsgatan!

Assar väntade tålmodigt medan vi andra turades om i slalombacken. Man snart är det nog dags för den lille att premiära i pisten han också!

Smygande övergår äntligen vintern till den bästa tiden på året, Vårvintern!

Premiärturen med båda barnen i varsin pulka gick till Vita Renen i Edsåsdalen. Jag vet inte om jag behöver skriva att det var en härlig tur. För det är alltid härligt att tura. Alltid.
Skoj att Arvid kunde sitta upp i sin pulka och resonera med oss den här gången också. Tidigare har han mest sovit eller bara tittat. Man har liksom inte fått ord på vad han tyckt om att åka pulka. Men nu kunde han äntligen själv formulera att det faktiskt var mysigt och roligt. Precis som vi misstänkt alltså.

Vi hade några härliga dagar med Gustlings i Vemdalen!

Och hemma hos mormor och morfar i Sundsätt.

Jag körde Östersundsloppet!

Vi var i Bräcke och provade fiskelyckan…

Fiskelyckan var ungefär lika stor som lyckan med att vinna en bil i Storhogna, Skida en mil – vinn en bil.
Utebliven alltså.
Men trevligt var det!

Senare på våren/försommaren så körde jag Spring en mil – vinn en bil men inte heller då blev det något med fyra hjul. Fast en ny t-shirt vann jag!

Man kan också göra väldigt fina turer i Östersunds närhet. Det är inte avståndet som avgör hur lyckad turen blir utan ofta räcker det väldigt långt med att bara se till att man kommer ut.

Gör det så enkelt som möjligt. Svartsjöarna är en favorit för oss!

Assar har lärt sig sitta, krypa, stå och gå under 2016. Stora grejer för en liten människa som fyllde 1 år i april!

Sen fyllde flickan som funnits vid min sida i nästan alla mina dagar – 30 år!
Lucky me och Grattis Lisen!

Det firade vi genom att åka och lyssna på världens bästa Adele i Stockholm! En helhelg. Bara vi två! Och kungen då.
Love love love!


Hemma började snön smälta undan och vi gjorde årets investering. Vi blev studsmatteägare och tog ned gungställningen. Om man räknar om inköpspriset till pris per timme som den använts så blir det ett väldigt lågt timpris redan denna första sommar! Riktigt roligt för både stora och små!

Jag gjorde ett snabbt återbesök till vintern under vad som blev årets i särklass bästa jobbdag. Jag och några kollegor for upp på fjället för att inventera byggandet av ett renstängsel. Efteråt fick vi samernas välsignelse att pröva lyckan i en liten fjällsjö under någon timme.

Jag är nog så långt ifrån en fiskare man kan komma men grejerna fanns ju så då borde man väl pröva åtminstone!
Ha! Jag hann knappt få ned kroken i hålet innan det högg och jag fick en superfin öring (till skillnad från en del av storfiskarna som var med).
Middagen ordnad! Sen la jag  mig på skotern och njöt av solen och livet istället!

Efter den där sista fjällturen under allra härligaste vårvintern brukar det gå fort. Våren knackar på dörren och jag och Emelie inser att vi tydligen ska premärtävla i årets första Swimrun redan under sista helgen i maj!


Så i början av maj, precis efter islossningen, var vi några hårda triathleter som tog oss an Önsjön fast termometern knappt visade tvåsiffrigt. Vi simmade väl kanske 100 m… 3 veckor senare skulle jag och Emelie simma totalt 4.5 km i ungefär samma temperatur. Brr!

Man gör vad man kan för att träna kyligt

Vi hade ett miniläger i Falun där vi körde lite växlingar och provade utrustning inför loppet

Sen stod vi där på startlinjen på Utö den där sista söndagen i maj. Dagen slutade visserligen inte som vi hade hoppats men vi slutförde den ändå på ett ganska imponerande sätt.

Efter Utö fick jag öka fokuset lite mer på cykel i min träning.

Men med den här utsikten på träningsrundan kan man ju inte klaga på att det är tråkigt att cykla. Snarare väldigt väldigt euforiskt!

Arvid fick gå i simskola när det blev sommarlov från Föris.
Assar fick sitta ute i gräset och se söt ut.

Sommar hemma!



Midsommarhelgen i Bräcke kändes som ett helt sommarlov. Så himla härligt!

Vi hade den stora lyckan att få tre bröllopsinbjudningar och en sextioårskalas-inbjudan under sommaren 2016 (vi hade redan avverkat min morbrors sextioårskalas under våren). Dessvärre krockade allt så jag och Kristoffer blev tvungna att dela upp oss. Men Wow så mycket kärlek som vi har fått ta del av!

Det har blivit en hel del bilåkande för hela familjen Darj. Här ser ni två bilåkarproffs!

Arvid fick en Lamborghini av morfar…

Kristoffer och jag checkade in barnen i Sundsätt i 1.5 dygn för att ta oss an Vansbrosimningen och sen fira vår femåriga bröllopsdag lite i efterhand. En riktig höjdarhelg blev det!

Efter Vansbro gick turen till Krångede där jag var en av guiderna under Öppet Hus-dagen när Krångede kraftverk firade 80 år. Ett av våra häftigaste vattenkraftverk. På kvällen körde man stort spill genom tre av utskoven och jag stötte ihop med Ida som har rötter i krokarna.


Dagen efter fortsatte turen till Höga Kusten för kombinerad tävling och semester! Även det blev alldeles magiska sommardagar med ett stabilt tävlingsgenomförande som kronan på verket!

Två kvällar innan loppet rekade jag och E en del av tävlingsbanan. Här fick vi simma! Så fint!

Taggade för revansch efter Utö.

Snitslar som markerar tävlingsbanan. Till topps skulle vi!

Och ja. Det är brantare än vad det ser ut. Precis som i all annan sport…

Efter höga kusten körde jag sommarens två längsta cykelpass inför Kalmar. Dels Storsjön runt 80 km som bilden nedan är tagen från och så dels ett eget pass på 14.5 mil. Och det kändes faktiskt… rätt så bra?!?

Åka bil… Det hade känts orättvist mot min rumpa att inte ta med lite åka-bil-bilder.

Träningen fortgick ganska bra under sommaren.

När man tittar tillbaka på bilderna från året är det lätt att tro att solen sken hela tiden. Det gjorde den inte. En sån där regnig och blåsig dag for vi till Tännforsen. Det var fint. Fast solen inte sken.

Efter många skojigheter har vi kommit fram till mitten av augusti och dags att bege sig mot Kalmar och min andra Ironman. 1 år och 4 månader efter mitt andra barn. Med flera sjukperioder, sporadisk träning och en sjuhelsikes vilja att göra det bättre än förra gången.

Men först ett stopp med dopp i Härjedalen. Man får ju inte glömma bort att njuta av det som är viktigt på riktigt.

Den 20 augusti var en bra dag. Riktigt bra.

Jag simmade 3860 meter

Cyklade 18.2 mil


Och sprang (nåväl…) en avslutande mara utan att gå ett enda steg trots kramp i vaderna från mil 17 på cykeln.

Det tog 11 h och 32 minuter. Och jag log nog nästan varje meter.
Sen var det slut.
Poff!
Årets sista och största utmaning.
Tomt.

Jenny Rissveds tog OS-guld.
Undrar om det kändes tomt för henne efteråt också?

På den årliga kräftskivan tvingades vi rekapitulera för första gången och hålla till inomhus pga ösregn. Men det var go stämning ändå. Det blir ju alltid det med lite skönsång och skaldjur med antenner…

Vi åkte med ångaren S/S Östersund på Storsjön

Fick se Mats schysta  cribb i Y-länet tillsammans med ett alltid lika underbart gäng! Arvid var särskilt imponerad av gräsklipparen. Vad annars?

Sen blev han stor.
4.
4 år alltså.
F-Y-R-A!!!!

Vad hände?

På höstkvisten gjorde vi årets och en av mitt livs (hittills) vackraste turer.
Det var magisktSuljätten den där dagen i mitten på oktober.
Ren magi!

Arvid har fått nya skridskor. Kolla fokuset!


Pepparkaksbak och Jamtli julmarknad med mormor

Och så julafton hemma. Då vi uppfann sporten Iceathlon.


Det finns alltid mer att skriva och berätta om.
Ett liv innehåller ju så mycket.
När jag ska återge mitt år, vilket jag gör mest för min egen skull, så har jag valt att utgå från just bilder eftersom jag fotar mycket, ofta och för att det är roligt.

Hoppas du tycker det varit roligt att läsa eller bara kika på bilderna om du kommit ända hit.
Du får mer än gärna lämna en hälsning oavsett om du för mig är känd, halvkänd eller okänd.

Det tar ju ett tag att göra ett sånt här inlägg så lite feedback är aldrig fel.

Hoppas du får ett riktigt gott slut och ett fantastiskt gott nytt 2017

En varm kram från Ann-Mari

Iceathlon

God Jul och God Fortsättning så här i mellandagarna!

Eftersom snötäcket på Frösön var så skralt så bestämde vi oss för att det fick bli ett vitt och fint julfirande i Härjedalen iår.
Dagen före Dopparedagen packade vi in oss i bilen och reste de knappa tjugo milen hem till mitt barndomshem.

Julafton blev en fin och solig historia. Termometern visade endast någon liten minusgrad och helt vindstilla. Efter grötfrukosten blev det lite pulkaåkning.

Att köra spark är ett underskattat nöje och utmärkt transportsätt! Synd att det grusas sönder så fort. Man borde ha isgata på ena sidan vägen och grusat på den andra…
Pulkabacken som morfar fixat med traktor var omtyckt av både stora och små

 

Sen gick vi ner på isen för att K skulle få premiärtesta sina hockeyrör som han fått i julklapp. Pappa hade sopat upp en liten hockeyplan utanför båthuset men väl nere på isen började jag och Kristoffer spåna…

Man kanske skulle göra en bana?
Åka runt och tävla  kanske?
Man kanske skulle lägga till skytte?
JA!
Vi kan kalla det Iceathlon

Sagt och gjort. Ringde brorsan som kom med gevär. K tillverkade vindvimplar.

Liggunderlag, skyttestation, kikare, en hel del skottande, sopande och hämtande av andra grejer.

Inskjutning
Uppvärmning

Efter inskjutning och lite uppvärmning var det äntligen dags!

Det blev en hård kamp där man kan konstatera att jag la lite mer fokus på skyttedelen med 5/6 träff medan K satsade lite mer på snabb skridskoåkning och sköt noll träff. Han var först i mål men utnyttjade å andra sidan aldrig genvägen… Var detta inte ett krav eller var det kanske frivilligt?

Ja. Man kanske skulle kunna diskutera resultatet men det ligger inte så mycket för oss. Vi tyckte mest att det var en väldigt rolig julaftonsaktivitet! Gott så.

Sen blev det i vanlig ordning massor av god mat, tomten kom äntligen med hett efterlängtade paket till framför allt 4-åringen och så lite kortspel som fick avrunda kvällen.

Hoppas ni alla haft en härlig jul!

911

I USA menar man 11 september när man skriver 9/11. I Sverige åsyftar 9/11 den 9e november. Alltså dagens datum. Och nog känns det lite som om man skulle vilja ringa 911 till USAs larmcentral och säga att en världsomfattande katastrof just inträffat. 

Jag finner knappt ord. 

Den lille väckte mig runt 4-tiden inatt. När jag gått in till honom så att han kunde somna om, så tog jag slentrianmässigt upp mobilen för att kolla hur det går där borta i väst. Sen somnade jag inte om något mer. 

Tusen tankar på en och samma gång. Vad är det som händer?

VAD ÄR DET SOM HÄNDER…

Ja. Som så många andra så är min analys att de flesta inte stödjer Trump utan att de ogillar Hillary Clinton och etablissemanget. Så man vill ha förändring och hoppas på förbättring. De flesta röstar inte aktivt Trump utan man röstar för att det inte ska bli Hillary. 

Allt detta missnöjesröstande! SD-framgångar, högerextremism på frammarsch, Brexit och så…Donald Duck (hmpf, Trump) som blivande president i USA. 

Svårt att ta in vad detta kommer innebära. Stor osäkerhet är att vänta. En president som inte tror på klimathotet. Som anser att världen blir säkrare med fler vapen. Som inte tror att kvinnor kan leda företag och som vill bygga en lång mur mot Mexico. (Känns som att förra muren av samma dignitet inte är något vi tittar tillbaka på som en historisk framgångssaga direkt). Men å andra sidan så har han ju bevisligen ljugit en hel del på sin väg fram till Vita Huset så vem vet vad man kan tro på och vänta sig framöver???

Min fråga är – Hur kan det ha blivit ett så massivt folkligt missnöje som bara växer och växer?

Jag skyller en väldigt stor del av massmissnöjet på media. Media har under många år enbart matat oss med dåliga nyheter. Inga nyanser. Goda nyheter är inga nyheter. Till slut är det lätt att ta till sig den negativa bilden som sanning. Och nu skördar vi frukten av denna skeva världsbild. Att så många tror att de har det så mycket sämre än vad de egentligen har det, är vår tids kanske största utmaning. (Jämte klimatförändringarna då). 

Dags att vakna upp! 

Vi har det inte dåligt. Men vi måste sluta jämföra oss med alla andra på samma gång. Vi måste börja se till det vi faktiskt har och verkligen uppskatta det. Livet är verkligen för kort för att gå omkring och vara missnöjd på… ja vadå? 

Sanningen är att aldrig förr har så många haft det så bra. Att vara missnöjd idag är en skymf mot alla våra förfäder som verkligen fick slita här i livet. De människor som lever i förtryck eller är på flykt kan jag förstå missnöje hos, (framför allt ett missnöje till omvärldens ickeingripnande mot orättvisorna) men de får ju inte ens komma till tals. Varken i de länderna som de befinner sig i, flyr ifrån eller kommer till. Det är inte dessa människors missnöje som visar sig i våra val. 

Jag tittade på en dokumentär på SVT om Åtta år med Obama. Han avslutade med att säga att om man skulle pånyttfödas men inte visste vart, vilket kön eller ras man skulle få utan bara när, så är svaret att man skulle välja nu. Man skulle välja att födas nu (eller möjligen igår då). 

Så. Nu är det dags att sluta upp med den bortskämda missnöjdheten och engagera sig för en bättre värld istället!

En fågel har viskat till mig att detta citat inte kommer från George Carlin. Men jag låter bilden vara kvar ändå för innebörden i citatet är densamma (oavsett vem som sagt orden först).